Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barsebäck (socken) - Barsebäck (gods) - Bar-sur-Aube - Bart. - Bart, Bard - Bart, Jean - Bartas, Guillaume de Saluste - Bartels, Adolf - Bartels, Hans von - Bartelsläktet - Bartenstein, Johann Christoph - Bartet (Regnault), Jeanne Julia - Barth, Emil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
941
Barsebäck—Barth, E.
942
Strax n. om hamnen Sjöbo saltsjöbad. B.
bildar med Hofterup ett pastorat i Lunds stift,
Harjagers kontrakt.
Barsebäck, redan på 1300-talet omtalat gods
i v. Skåne, nära Sundet. Omfattar hela B:s
socken utom prästgården, dessutom fastigheter i
Hofterups och Västra Karups socknar i
Malmöhus län samt i Färingtofta i Kristianstads län.
37 mtl. Tax.-värde 3,269,600 kr. (1922).
Huvudbyggnad i holländsk renässans, park med
präktiga lindalléer. Sedan 1769 fideikommiss
inom en gren av grevliga ätten Hamilton.
Bar-sur-Aube [-syr-ä’b], stad i Frankrike i
depart. Aube, 50 km s. ö. om Troyes; 4,074
inv. (1921). Läderfabrikation. Handel med vin,
ull och spannmål. B. var under medeltiden en
betydande köpstad i grevskapet Champagne.
Vid B. tillbakaslogos 24 jan. 1814 de
allierades förtrupper av Mortier, men efter en strid
27 febr. s. å. nödgades Oudinot utrymma
staden med omnejd.
Bart., förk. för eng. baronet.
Bart el. Bard (jfr ty. Bart, skägg), å
medeltida rustningar skydd för halsen och nedre
delen av ansiktet.
Bart [bär], Jean, fransk sjöhjälte (1650 el.
1651—1702). Var fiskarson från Dunkerque,
gick tolvårig till sjöss, stred 1665—67 i
holländska flottan under Ruyter mot
engelsmännen, övergick 1672 i
fransk tjänst och vann
som kaparkapten så
stort rykte, att han
1679 trots sin låga
börd fick
officersfullmakt som »lieutenant
de vaisseau». Han blev
1686 fregattkapten och
1689 kommendör
(»ca-pitaine de vaisseau»).
Särskilt utmärkte sig
B. under kriget mot
England och Holland
1688—97. Han bröt
t. ex. 1692 blockaden av Dunkerque, brände
ett hundratal fientliga handelsfartyg och
gjorde strandhugg på engelska kusten nära
Newcastle. 1694 lyckades B. återerövra en
transportflotta med i Danmark och Sverige
inköpt spannmål, vilken tagits av holländarna
i Nordsjön, och därvid erövrade han även tre
holländska linjeskepp. För denna bragd
upphöjdes han i adligt stånd. B:s tapperhet,
kall-blodighet, frimodiga och rättframma väsen
gjorde honom sällsport avhållen av sjöfolket.
Sägner i mängd om hans slagfärdighet i ord
och handling ha till våra dagar bevarat hans
popularitet.
Bartas [barta’(s)], Guillaume de
Salu s t e, seigneur du, fransk skald och krigare
(1544—90). Deltog som käck hugenottisk
krigare i religionskrigen och anlitades sedan av
Henrik IV för diplomatiska beskickningar till
Danmark, Skottland och England. Han blev
dödligt sårad i slaget vid Ivry. B. vann
skalde
rykte genom sitt biblisk-didaktiska epos »La
sepmaine, ou la création du monde» (1578),
som skildrar de sju skapelsedagarna. Det
fyl-les ibland av en heroisk fläkt men är ej fritt
från svulst och smaklös förkonstling. B:s dikt
slog mycket an, översattes till latin, italienska,
engelska, tyska och danska samt efterbildades
av Tasso och av dansken Anders Arrebo, vars
»Hexaemeron» i sin ordning är förebild till
H. Spegels »Guds Werck och Hwila».
Ba’rtels, Adolf, tysk författare (f. 1862).
Har utom vittra verk skrivit
litteraturhistoriska (om Groth, Hebbel, Raabe, Gotthelf;
»Geschichte der deutschen Literatur», 10 :e
uppl. 1920; »Die deutsche Dichtung der
Ge-genwart», 10 :e uppl. 1921, en nyttig
uppslagsbok) och antisemitiska arbeten.
Ba’rtels, Hans von, tysk målare (1856—
1913), mestadels verksam i München, gjorde
sig ett namn genom raskt och verkningsfullt
givna stämningar från Nordsjöns kust med
fiskarliv och fiskartyper som staffage.
Framför allt ha hans akvareller vunnit anseende
(en finnes i Nationalmuseum). G-g N.
Ba’rtelsläktet, se Torskfiskar.
Ba’rtenstein [-Jtåin], Johann
Chris-t o p h, frih., österrik, statsman (1689—1767).
Var i början ivrig protestant och gjorde sig
tidigt ett namn genom att i ett lärt verk
om schmalkaldiska kriget försvara
riksständernas rätt till krig mot kejsaren men gick
1715 över till katolicismen och i österrikisk
tjänst och blev slutligen statssekreterare.
Som sådan fick han stort inflytande på kejsar
Karl VI, och utarbetandet av pragmatiska
sanktionen var huvudsakligen hans verk.
Även under Maria Teresia ledde han länge
den österrikiska utrikespolitiken, och även
sedan han 1753 undanträngts av Kaunitz,
behöll han hennes ynnest och hade stort
inflytande på Josef II :s uppfostran.
Bartet [bartä’], eg. Regnault, Jeanne
Julia, fransk skådespelerska (f. 1854).
Debuterade 1872 och kallades 1880 att vid
Théätre frangais fylla tomrummet efter Sarah
Bernhardt. Hon stannade vid denna teater, tills
hon 1920 drog sig tillbaka från scenen. Bland
B:s roller må nämnas drottningen i »Ruy
Bias», Iphigénie, Bérénice, Andromaque,
An-tigone, lady Macbeth, donna Sol i »Hernani»,
Marion de Lorme, Adrienne Lecouvreur,
Gri-seldis och Frangillon. En kultiverad
intelligens, ett starkt temperament och en rörlig
fantasi läto henne finna uttryck för både den
nervösa nutidskvinnans känsloliv och den
antika hjältinnans ädla patos. G. K-g.
Barth, Emil, tysk politiker (f. 1885). Var
urspr. metallarbetare, tillhörde vid tyska
revolutionens utbrott nov. 1918
Spartakusgrup-pen som dess sekreterare men övergick till det
oavhängiga socialdemokratiska partiets högra
flygel, där han 10 nov. inträdde i den nya
regeringen som folkkommissarie för
socialpolitiska ärenden. B. kom snart i konflikt med
regeringens högersocialdemokratiska
medlem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
