Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Basel - Baselkonsiliet - Basellaceae - Baselmissionssällskapet - Bas-Empire, Le - Baser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
967
Baselkonsiliet—Baser
968
3. Stiftet B. är mycket gammalt; på
700-talet flyttades biskopssätet från Augst till
staden B. Från 1395 residerade biskopen
vanligen i Pruntrut och Delsberg. Efter
reformationen flyttades biskopssätet 1529 till Freiburg
och 1679 till Arlesheim. Stiftet ansågs från
1500-talet i allmänhet inbegripet i
Edsförbundets neutralitet. Dess tyska del blev 1792
en »raurakisk republik» och 1793 ett franskt
dep.; 1815 lades hela stiftet till Schweiz.
Solothurn blev 1828 biskopssäte. Om stiftets
nuv. område se Schweiz, religion.
Baselkonsiliet, ett allmänt kyrkomöte, som
till år 1431 sammankallades av påven Martin
V och högtidligen öppnades 23 juli. Verkliga
förhandlingar vidtogo först efter kardinal
Ce-sarinis ankomst i sept., och den nye påven
Eugenius IV sökte i dec., skrämd av
mötesdeltagarnas antipåvliga tendenser, upplösa
mötet, men det gav ej vika. Cesarini
lyckades hindra brytning, och i dec. 1433 erkände
påven konsiliet och sände till Basel fyra
le-gater att med Cesarini dela presidiet. De
främsta mötesuppgifterna voro kätteriets
utrotande, fredens återställande inom kyrkan,
kyrkans reformation samt union med den
grekiska kyrkan. B. var med hänsyn därtill delat
i fyra deputationer (tros-, freds- och
reforma-tionsdeputationen samt deputationen för
allmänna ärenden). Förslag, varom tre
deputationer enat sig, antogos definitivt och
förkunnades vid generalkongregationer och sessioner.
Långa förhandlingar fördes 1433 med
husi-tiska sändebud och fortsattes i Prag, där i
nov. 1433 en preliminär överenskommelse
in-gicks (Prag- el. Baselkompaktaterna). Enligt
dessa inträdde Böhmen i kyrkans fulla
gemenskap, varemot bl. a. medgavs, att nattvarden
skulle få utdelas under bägge formerna (med
bröd och vin). Till den på denna grundval
ingångna slutuppgörelsen mellan kejsar
Sigmund och Böhmen (Iglaukompaktaterna av
1436) gav B., om än motsträvigt, sitt samtycke.
Reformbeslut i stort antal fattades av
konsiliet: provisioner och reservationer
inskränktes, annaterna avlystes, ett försök gjordes att
reformera kurian. Då emellertid B. självt
fann sig föranlåtet att mot betalning
förkunna plenarindulgenser, sjönk dess anseende;
de flesta reformdekreten stannade på papperet.
Frågan om unionen med grekerna gav
anledning till konsiliets definitiva brytning med
påven. Denne önskade få
unionsförhandling-arna förlagda till någon italiensk stad,
kon-siliemajoriteten däremot bestämde sig under
franskt inflytande för Avignon. Påven
överenskom då med grekerna om unionskonsiliets
hållande i Ferrara och förklarade Baselmötet
upplöst. Konsiliet besvarade
upplösningsde-kretet med att först suspendera (jan. 1438) och
därefter avsätta (juni 1439) påven och utsåg
till ny påve hertig Amadeus av Savojen (Felix
V), nov. 1439. Felix vann emellertid knappast
på något håll erkännande; sedan han
abdikerat, valde konsiliet 1449 Nikolaus V till
påve och beslöt s. å. sin egen upplösning.
Påvepolitiken hade därmed segrat över
kon-silieanhängarnas reformidéer.
Konsiliet ingrep även på det rent politiska
området. Sålunda hölls under dess medling
fredskongressen i Arras 1435, och konsiliet
tyckes även ha ämnat uppträda medlande i
striden mellan Erik av Pommern och hans
svenska undersåtar. Främst bland svenska
deltagare i B. märkas Växjöbiskopen
(sedermera ärkebiskopen) Nils Ragvaldsson, som där
1434 under en rangtvist höll ett patriotiskt
tal om göternas fornbragder.
Litt.: Haller, »Concilium Basiliense», I—IV
(1896—1903) ; V. Söderberg, »Nicolaus
Rag-valdis tal i Basel 1434» (i Samlaren 1896) ;
densamme, »Nicolaus Ragvaldi och
Baselkonci-liet» (i »Bidrag till Sveriges medeltidshistoria
tillegnade C. G. Malmström», 1902). T. H-r.*
Baselläceae, växtfamilj med omkr. 15 arter,
samtliga slingrande örter, huvudsakligen
hemma i Anderna. Basella alba odlas överallt i
varmare länder och användes som soppkrydda.
Ullucus tuberosus har ätbara underjordiska
stamknölar, som likna potatis, och odlas i
Anderna. Boussingaultia baselloides nyttjas
ofta som spaljéväxt. G. M-e.
Baselmissionssällskapet stiftades 1815 och
har sitt stöd i både luterska och reformerta
kretsar i Schweiz och Sydtyskland. Före
kriget bedrev sällskapet ett omfattande
missionsarbete i 1) Indien (Sydindiens västkust),
2) Kina (Kwang-tungprovinsen), där svensken
T. Hamberg 1846—54 grundläde dess
arbete bland hakkafolket, och i 3) Afrika (på
Guldkusten, i Kamerun och Togo). Under
ledning av särskilda kommittéer hade
sällskapet på missionsfälten i Indien och på
Guldkusten även upprättat industrianstalter
och handelsfaktorier av stor betydelse för
befolkningens höjande. I samband med
världskriget har B. förlorat alla sina arbetsfält
utom det i Kina. Från det berömda
missionshuset i Basel ha utgått omkr. 2,000
missionärer och predikanter, bland vilka må
nämnas Gundert, Zimmermann, Gobat, Krapff.
Bland dess missionsinspektorer märkes Th.
Oehler (åren 1885—1915). Är 1915 hade B. 450
europeiska och över 2,000 infödda
missionsar-betare i sin tjänst, och 72,000 kristna stodo
under dess vård.
Bas-Empire, Le [lo-bäz-äpi’r], »lågväldet», i
äldre historieskrivning stundom namn på
östromerska riket.
Baser kallas kemiska föreningar, som i
vattenlösning dissociera hydroxylioner
(OH-ioner). Ju flera hydroxylioner som
finnas i en viss volym lösning, dess starkare
basiskt verkar denna. En stark bas utmärkes
därigenom, att den i vattenlösning är mycket
dissocierad (se Elektrolytiska d i s s
o-ciationsteorien). Man kan ej omvänt
av dissociationens storlek sluta till basens
verkan i lösning. Många baser ge nämligen,
ehuru starkt dissocierade, endast svaga
bas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
