Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Baser - Basfiol - Basflöjt - Basford - Bashiöarna - Basidier, Basidiosporer - Basidiolichenes - Basidiomyceter, Basidiesvampar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
969
Basfiol—Basidiomyceter
970
lösningar, beroende antingen på att de äro
svårlösliga (t. ex. kopparhydroxid) eller på
att de huvudsakligen förekomma i en
annan form. Så är t. ex. ammoniumhydroxiden
(H«N0H) i vattenlösning till största delen
sönderfallen i ammoniak (H3 N) och vatten.
En del ämnen, som t. ex. natriumkarbonat,
reagera, ehuru ej baser, dock basiskt i
vattenlösning. Orsaken härtill är, att de
hydroly-seras av vattnet, varvid fria hydroxylioner
bildas (se Hydrolys). De fria
hydroxyl-ionerna förläna de lösningar, vari de befinna
sig, flera karakteristiska egenskaper. Särskilt
utmärkande är förhållandet till många
organiska färgämnen. Lackmus’ violetta färg
övergår t. ex. i blått vid tillsats av en baslösning,
fenolftalein blir intensivt rött (se
Indikatorer). Utom denna egenskap utmärka sig
b. även genom att deras lösningar kännas
hala och smaka beskt samt att de med syror
bilda salter. I dagligt tal gå baslösningarna
ofta under namnet 1 u t. Ibland kallas de
även alkalier, de starka b. (t. ex.
natrium-hydroxiden) även kaustika (frätande) alkalier.
De sistnämnda fräta nämligen lätt sönder en
hel del organiska ämnen, framför allt
äggviteämnen, ss. ylle, hår, horn etc., och ämnen
innehållande linolja, ss. målarfärg,
korkmattor och vaxduk. Sådana ämnen böra därför
aldrig komma i beröring med starka
baslösningar. I. B.
Basfiol, musikinstrument, se Kontrabas.
Basflöjt, ett slags på 1500—1700-talet
bruklig flöjtdus, som stod en kvint lägre än
bas-settflöjten.
Basford [bä’sfød], fabriksförstad till
Not-tingham, n. England; 43,357 inv. (1921).
Tillverkning av spetsar och trikåvaror.
Bashiöarna [eng. bä’/!-], se Batanöarna.
Basldier, Basidiosporer,
seBasidio-m y c e t e r.
Basidiolichènes, se Lavar.
Basidiomyceter, Basidiesvampar,
Ba-sidiomycétes, jämte askomyceterna (se d. o.) en
av de formrikaste av svamparnas klasser. Till
b. höra de största svamparna, bland dem många
matnyttiga. Andra äro skadliga parasiter på
högre växter. B:s vegetativa del, m y c
e-1 i e t, består av flercelliga, greniga
celltrådar, som leva parasitiskt inuti andra växter
eller ock saprofytiskt på multnande ved, i
humusrik jord o. s. v. Liksom askomyceterna
kunna vissa b. bilda vilstadier i form av
sklerotier (seAskomyceter, sp. 302).
Fortplantningen kan ske på flera olika sätt
inom de olika grupperna, men för dem alla
är utmärkande, att de på något stadium i sin
utveckling bilda ett slags celler, b a s i d i e r,
vilka från fina utsprång, sterigmer, —
till antalet vanligen 4 på var basidie — utåt
avsnöra en liten rund, encellig
föröknings-kropp, en s. k. b as i d i o s p o r, som gror till
ett nytt mycel. Basidiernas byggnad och
ställning bilda de viktigaste kännetecknen på b:s
systematiska grupper. Basidierna äro
anting
en 4-celliga, s. k. p r o t o b a s i d i e r, d. v. s.
uppdelade genom tvär- eller längsväggar i 4
cellrum med ett sterigma utgående från varje
cell, eller ock 1-celliga, odelade s. k. auto-
Protobasidier
med tvär- och
längsdelning.
Autobasidier, odelade, jämte
para-fyser och cystider.
b a s i d i e r, med alla fyra sterigmerna i
spetsen. Basidierna utbildas antingen enstaka,
direkt på myceliet eller ock, som hos de högsta
formerna, i regel alltid utanpå eller inuti högt
organiserade fruktkroppar — inom olika
grupper av olika form — och på dessa på bestämda
ställen i täta skikt, h y m e n i e r, ofta
tillsammans med safttrådar, parafyser, samt
tjockväggiga, ej sporbildande celler,
cystider. Nyare undersökningar ha visat, att även
b. kunna ha befruktning, ehuru särskilda
sexu-alorgan i regel alldeles fattas. Hyfer av
fysiologiskt olika könskaraktär förenas direkt,
och en cellkärna från den ena hyfens cell
vandrar över till den andras, varvid den på
detta sätt »befruktade» hyfcellen blir
2-kär-nig. Denna 2-kärnighet (s y n k a r y o n)
bibehålies sedan i cellerna i svampens alla
följande utvecklingsstadier ända till
basidie-bildningen. Först i basidien sker före
ba-sidiosporbildningen en kärnsammansmältning,
varpå denna kärna omedelbart delar sig i
4, av vilka var och en vandrar ut i en av de
4 basidiosporerna, som således bli 1-kärniga
och vid groningen ge upphov till nya
1-kärniga mycel. Många b. synas dock kunna
bilda fruktkroppar utan befruktning. Utom
genom basidiosporer förökas b. även medelst
konidier och flera andra sorters sporer. Även
kunna hela mycelietrådar genom cellernas
av-rundning och isolering ge upphov till stora
mängder s. k. klamydosporer eller
sotsporer, så kallade, emedan de äro så
karakteristiska för sotsvamparna. B. pläga
indelas i följ, huvudgrupper:
I. Basidier direkt från groende
klamydosporer. Parasiter.
1. Sot- och brandsvampar (Ustilagineae).
II. Basidier vanligen från hyfer på
fruktkroppar. Parasiter och saprofyter.
A. Basidier i regel 4-celliga (protobasidier).
2. Rostsvampar (Uredineae).
3. Gelésvampar (Tremellineae och
Auri-cularieae).
B. Basidier 1-celliga (autobasidier).
4. Hattsvampar (Hymenomycetes).
5. Buksvampar (Gasteromycetes}.
Då b:s utseende och organisation växla i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
