Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Basidiomyceter, Basidiesvampar - Basigami - Basilan - Basileios den store (biskop) - Basileios I (östromersk kejsare) - Basileios II (östromersk kejsare)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
971
Basigami—Basileios II
972
hög grad, hänvisas till specialartiklar över de
olika ordningarna och familjerna. N. S—s.
Basigami, se Befruktning.
BasFlan, ö bland Suluöarna, Filippinerna,
närmast intill Mindanao. Huvudort: Isabela.
Bildar med närliggande öar en liten ögrupp,
Basilanöarna; 8,000 inv.
Basileios (lat. Basilius) den store, biskop
av Caesarea, en av de tre »kappadokiska
fäderna», kyrkolärare (omkr. 330—379). Han
idkade grundliga studier, bl. a. i Aten, där
han studerade samtidigt med kejsar Julianus.
Efter resor till eremitkolonierna i Syrien och
Egypten skänkte han sin egendom till de
fattiga och ägnade sig åt asketiskt liv. Han slog
sig ned vid floden Isis, på vars motsatta sida
hans mor och syster — båda med namnet
Makrina — åt sig ordnat en eremitbostad.
Ovillig tvangs han att utbyta sitt
världsund-flyende liv mot Caesareas metropolitstol (370),
sedan han dock redan 364 invigts till
pres-byter därstädes. B. blev snart orientens mest
framskjutna personlighet. Han företer en
sällsynt helgjuten karaktär och en oböjlig
oför-skräckthet, parad med ett imponerande
framträdande. I sin kamp för kyrkans samling
kring Nicaenum såsom kristenhetens
enhetspunkt trotsade han kejserligt hot och pöbelns
raseri, en ny Athanasios, om än med dragning
åt Origenes’ teologi. — B:s största betydelse
ligger måhända däri, att han i orienten till
enhet sammansmält de till en början som
oförenliga framträdande motsatserna: kyrka
och hierarki å ena sidan samt munkrörelsen
å den andra. Denna ställdes av honom i
kyrkans tjänst, och kyrkan blev dess vårdarinna.
Han organiserade Syriens och Kappadokiens
oordnade eremit- och munkkolonier och gav
dem sina sedermera berömda regler. Genom
dem infördes en fast ordning i klostren, en
hälsosam reaktion mot den egyptiska till
självsvåld ofta urartande individualismen.
Klostren ställdes i viss mån utanför det
kyrkliga livet såsom en institution vid sidan av
kyrkan men dock under biskopens kontroll.
Munkarnas uppgift blev den dubbla: att
under kontemplation tjäna Gud och genom vård
av sjuka och fattiga tjäna medmänniskor. B:s
klosterregler fingo hastig spridning, och han
har betecknats som det grekiska
munkväsendets fader. — B. sökte jämsides med sitt
arbete på munkväsendets reformation att trycka
munkartad prägel på kyrkans prästerskap,
vilket blev av stor betydelse för den
kommande utvecklingen inom orientens kyrka. —
B:s skrifter tillhöra i fråga om klassisk stil
det bästa inom den kristna litteraturen. Utom
dogmatiska skrifter (»Mot Eunomios», »Om
dopet», den starkt nicenskt färgade »Om den
helige Anden») har han efterlämnat en
kyrko-historiskt värdefull brevsamling och skriften
»Hexaemeron», nio predikningar över
världens skapelse. Med B. har man satt i
förbindelse den å. k. basilianska liturgien.
B :s äkta och honom tillskrivna arbeten äro
utgivna av J. Garnier och P. Maranus (3 bd,
1721—31) och av Migne i »Patrologia» (ser.
graec. bd 29—32). Litt.: Böhringer,
»Kirchen-geschichte in Biographien», bd 7 (2:a uppl.
1875); Scholl, »Die Lehre des heiligen B. von
der Gnade» (1881); P. Allard, »S:t Basile»
(1899); A. v. Harnack, »Lehrbuch der
Dog-mengeschichte» (senaste uppl. 1920); Hj.
Holmquist, »Kyrkohistoria», I (1922). A. G—w.
Basileios I, östromersk kejsare, kallad
»ma-kedoniern» (d. 886). B. tillhörde en i
Make-donien bosatt armenisk släkt, var som helt
ung slav hos bulgarerna, steg i bysantinska
hovets tjänst från stallknekt till
överhovstall-mästare och överstekammarherre. Kejsar
Mikael III gjorde honom 866 till medregent
(caesar), och då Mikael mördats, besteg B.
tronen 867. Han styrde med kraft och
klokhet, bragte ordning i finanserna och utgav de
efter honom uppkallade basilikerna, en
ny uppl. av Justinianus’ lagverk. Från
sara-cenerna återvann han Bari och Kalabrien. B.
avled genom olyckshändelse på en jakt.
Basileios II, östromersk kejsare, kallad
»bulgardödaren» (Bulgaroktonos; omkr. 958—
1025). Regerade från 976, till en början med
brodern Konstantin som medkejsare. B.
erövrade de armeniska furstendömena och gav
därmed riket en starkt befästad gräns i ö. Mest
upptogs han av hårdnackade strider med
bulgarerna, vilkas rike i grund besegrades 1014
och införlivades med kejsardömet 1018. B
uppges ha efter segern 1014 låtit blända tu-
Plan av Basilica Ulpia och det omgivande, av
Traja-nus reglerade området.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
