- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 2. Arckenholtz - Bergkalk /
1083-1084

(1923) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bedloesön, Libertyön - Bedoire, släkt - Bed pak dala - Bedrägeri - Bedräglig kadens - Bedsja (Bedja, Bedscha) - Beduiner - Będzin, Bendzin - Bedövningsmedel, Anestetiska medel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1083

Bedloesön—Bedövningsmedel

1084

Bedloesön [be’dlåuz-] el. Libertyön, en liten
ö i New Yorks hamn. Där restes 1886
Barthol-dis frihetsstaty (se bild vid art. N e w Y o r k).

Bedoire [bed(oä’r], en från Frankrike bördig
släkt, som på 1670-talet inkom till Stockholm
med perukmakaren Jean B. Denne, som
sedermera blev köpman och avled 1721, hade
sönerna Jean (1683—1753) och Frans (1690
—1742), bägge handlande i Stockholm, samt
fyra döttrar, ingifta i de stockholmska
storborgarfamiljerna Toutin, Le Febure, Campbell
och Pauli. Jean B. d. y. idkade bl. a.
vinhandel och ökade sin därpå grundade förmögenhet
genom gifte med den mycket rika Maria
Juliana Paradis, änka efter vinskänken
i Stockholm Konrad Cuyper (Kuyper), och
var vid sin död en av Sveriges rikaste män.
Av hans åtta barn blev sonen Fredrik,
handlande i Stockholm (d. 1748), stamfader
för den ännu fortlevande, ganska
vittutgrena-de släkten. Jean B. d. y:s tre döttrar ingingo
äktenskap i ätterna Jennings, Le Febure och
Petersen (sedan af Petersens). Frans B. hade
en son, Jean (1728—1800), vilken som svensk
generalkonsul i Lissabon, ceremonimästare och
titulär landshövding blev adlad med namnet
de Bedoire, och fyra döttrar, av vilka J
o-h a n n a blev g. m. riksrådet greve E. von
Stockenström och spelade en mycket
bemärkt roll vid hovet och inom den högsta
societeten under det gustavianska tidevarvet
Se C. Forsstrand, »Köpmanshus i Gamla
Stockholm» (1917). C. F.

Bed pak dala, ry. Golodnaja stepj,
»hungerstäppen», se Kirgisstäppen.

Bedrägeri är enligt nyare strafflagar ett
förmögenhetsbrott, som kännetecknas därav,
att någon uppsåtligen genom att föra annan
bakom ljuset förleder honom till en handling
eller underlåtenhet, varigenom ekonomisk
förlust tillskyndas den förledde eller någon,
över vars förmögenhet denne råder. I
allmänhet fordras därjämte, att gärningen skall
bereda förledaren eller tredje man vinning
eller att dock sådan vinning skall vara av
förledaren åsyftad. I den svenska strafflagen
(22 kap. §§ 1—9) är emellertid begreppet
bedrägeri vidsträcktare. Det är där icke
begränsat till sådana fall, i vilka annans
förmögenhet genom sveket kränkts. Under
bedrägeribegreppet hänföras nämligen även
åtskilliga fall, där andra intressen än de
ekonomiska sättas på spel. Så t. ex. räknas till
b. föryttrande av hälsovådliga livs- eller
läkemedel, svikligt tillvällande av ämbete eller
tjänst, svikliga åtgärder, varigenom någon
förskaffar sig arv eller andra
familjerättig-heter, understickande och förbytande av barn
etc. Den svenska lagen gör vidare i fråga om
det rena förmögenhetsbedrägeriet (22 kap. 1
och 2 §§) ingen skillnad emellan, huruvida
bedragaren genom sitt förfarande endast
tillskyndat någon förlust eller därjämte berett
sig eller annan vinning, resp, huruvida
bedragaren handlat i vinningslystet eller rent

skadegörande syfte. Straffet för
förmögenhets-bedrägeri utgör enligt 22 kap. 1 § straffl.
böter eller fängelse i högst sex månader eller
straffarbete i högst två år; där
omständigheterna äro synnerligen försvårande, må tiden
för straffarbetet höjas till fyra år. Ett
straff-arbetsstraff å minst sex månader medför vid
brott av förevarande slag enligt 22 kap. 22 §
straffl. därjämte förlust av sådana förmåner
och rättigheter, som anges i 2 kap. 19 § straffl.
Särskilda straffbestämmelser för andra former
av bedrägeribrott återfinnas i 22 kap. 3—9 §§
straffl. — Från b. har man att skilja
förfalskning (se d. o.), vilket brott väl kan tjäna och
faktiskt i de flesta fall tjänar bedrägliga
syften men självt icke innefattar b. Jfr ock
Konkursförbrytelse samt Svikligt
förfarande. F. S.

Bedräglig kade’ns, se Kadens.

Be’dsja (Bedja, Bedscha), det allmänna
vetenskapliga namnet på en grupp nära
besläktade, i Nubien mellan Nilen och Röda
havet samt ned mot abessinska höglandet
bosatta stammar, som anses tillhöra den
hami-tiska folkgruppen (jfr Hamiter). Många
äro dock mer eller mindre arabiserade men
tala ännu hamitiska språk. Somliga forskare
åter föra deras språk till den semitiska
gruppen (jfr bl. a. TI. Almkvist, »Die
Bischari-sprache», 1881). De förnämsta äro: ababde
(se d. o.) n. om vändkretsen och b i s j a r i med
flera understammar i mellersta delen, ned
emot floden Ätbara. Hela antalet torde kunna
uppskattas till 1 å 1 1/2 mill. Särskilt männen
utmärka sig för en harmonisk, smärt ocb
kraftig kroppsbyggnad ; hudfärgen är
svart-brun, och åt det krusiga (ej ulliga) håret
ägnas en trägen och konstrik vård. B. äro till
största delen nomader men idka även
åkerbruk, mest durraodling. Husdjuren äro
getter, får och förträffliga enpuckliga kameler,
nötkreatur och hästar. De sociala
förhållandena äro patriarkaliska, och varje liten stam
under sin schejk är mycket självständig inom
sitt hävdvunna område. F. ö. lyder landet
under de eng.-egyptiska myndigheterna. K. G. L.

Beduiner (arab, ahl badw, »nomadfolket»),
benämning på nomadiserande araber; se A r
a-b e r, sp. 1192 ff. Jfr bild å nästa sida.

Bpdzin [bå’dzin], B e n d z i n, stad i s. v.
Polen, depart. Kielce, intill oberschlesiska
industriområdet, vid
Warschau—Wienjärnvä-gen; 28,015 inv. (1921). Zinkfabrikation. I
närheten stenkolsgruva (Xaver).

Bedövningsmedel el. Anestetiska m
e-d e 1 användas för att nedsätta eller upphäva
smärtkänslan, särskilt vid operationer, vissa
undersökningar, förlossningar och vid med
plågor förbundna sjukdomar. Efter den
avsedda verkans begränsning till
anbringnings-stället eller utbredning till kroppen i dess
helhet delas medlen i lokala och
allmän-n a. Till de förra hör k o k a i n e t (se d. o.)
ävensom vissa lättflyktiga vätskor, såsom
k 1 o r e t y 1 m. fl., som vid sin hastiga
av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jul 17 16:12:00 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdb/0676.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free