Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befästningskonst - Bega - Bega, Cornelis - Begarder - Begarelli, Antonio - Begas, Reinhold - Begbie, Harold - Beggiatoa - Beginer (beguiner)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1107
Bega—Beginer
1108
des fortgördeln längre ut från enceinten,
varjämte forten gjordes mindre djupa; i deras
mellanrum, som förstorades, lades annex- och
mellanbatterier. Ytterligare omgestaltningar
framkallades av brisansgranaterna, mot vilka
man fann skydd i betong, granit och pansar.
De mest framstående målsmännen för
befäst-ningskonstens utveckling under årtiondena
närmast före världskriget voro Brialmont,
von Brunner, von Sauer, S c h
u-m a n n, Velitsjko, Deguise, von
L e i t h n e r m. fl.
Vilket inflytande världskriget kan komma
att få på b:s utveckling är ännu, innan alla
erfarenheter bearbetats, osäkert. Efter de
första fästningarnas hastiga intagande (Liége,
Namur m. fl.) trodde mången, liksom så ofta
förut i b:s historia, att fästningarnas tid var
förbi. Senare erfarenheter ha visat, att denna
uppfattning var ogrundad. Den franska
fäst-ningslinjen Verdun—Belfort kan anses ha
spelat en mycket betydelsefull roll i kriget;
särskilt Verdun har visat, att en modern fästning
kan göras motståndskraftig mot det starkaste
artilleri. Hittills brukad betong torde komma
att i stor utsträckning ersättas av armerad
betong.
Fältbefästningskonsten
utvecklades icke så systematiskt som konsten att
uppföra permanenta befästningar men sökte
dock, även den, att hålla jämna steg med
krigskonsten. Särskilt hos romarna stod
fältbefästningskonsten högt. Under medeltiden
kom den till föga användning. I det skogrika
Sverige användes särskilt
förhuggningsbefäst-ningar, s. k. bråtar. Under nyare tiden var
det införandet av eldvapen, som åter lät
jord-befästningarna komma till heders, och
för-skansade läger kommo ofta till användning.
Under världskriget kommo fältbefästningar
till användning i mycket stor utsträckning
(se Fältbefästning). L.W:son M. (L. af P.)
Bega [bè’gå], biflod från v. till Theiss,
genomflyter rum. och jugoslav. Banatet. 250 km
lång. Till största delen kanaliserad, B
ega-kanalen, farbar från Timisoarä (Temesvår).
Béga, Cornelis, holl. målare och etsare
(1620—64). Bosatt i Haarlem, utförde han
huvudsakligen genrebilder med lantliga motiv
i sin lärares, Adriaen van Ostades, stil, dock
utan att uppnå dennes fina, harmoniska
ljusdunkel. Några av B:s arbeten ha motiv från
Italien, som han möjligen besökt. En
målning av B. finnes i Nationalmuseum. H. W-n.
Bega’rder, se Beginer.
BegareTli, Antonio, ital. ter rako
ttaskulp-tör (d. 1565), verksam i Modena. I trogen
anslutning till de folkliga mysteriespelens
scenbilder modellerade han grupper av talrika
figurer, ofta i kroppsstorlek, med bibliska
ämnen, ss. korsnedtagningen eller Kristi
be-gråtelse. Figurerna i en sådan grupp äro
fullrunda, anbragta i en scenformig nisch och
sammanställda till en rent målerisk
komposition. I figurstil och komposition var han
starkt påverkad av Rafaels målningar; många
drag av omedelbar och fin naturiakttagelse
komma dock till synes i hans behagfullt
idealiserade och känsligt utförda grupper. H. W-n.
Begas [bé’gas], Reinhold, tysk skulptör
(1831—1911). Studerade i Rauchs ateljé och
(1856—59) i Rom, där Michelangelos och
barockskulptörernas arbeten starkt inverkade
på honom. Från 1865
var han bosatt i
Berlin, där han i
synnerhet efter Vilhelm II :s
tronbestigning blev
mycket anlitad för
monumentala
uppgifter. Bland hans
arbeten av detta slag
märkas Schillermonumen-tet (1862—71),
Nep-tunusbrunnen (1886—
91) och det kolossala
monumentet över
kej-sar Vilhelm I (1892—
97), de båda sistnämnda utanför f. d. kungl.
slottet, samt Bismarcksmonumentet (1897—1901)
framför riksdagshuset. I de senares braskande,
innehållslösa stil lär man känna hans konst
från en mindre fördelaktig sida än i de
talrika små figurer och grupper, som han utförde
under 1860- och 70-talet. Livfulla, ofta
sensuella, med robust och temperamentsfull
formbehandling, beteckna dessa arbeten, trots sin
måleriska hållning, ett verkligt genombrott
inom den tyska skulpturen, som dittills
behärskats av nyantikens epigoner. Till hans
bästa arbeten höra också många av hans
karaktärsfulla porträttbyster. — B:s fader,
Karl B. (1794—1854), och två hans bröder,
Oskar B. (1828—83) och A. F. E. B. (1836—
88), voro målare, en tredje broder, Karl B.
(1845—1916), skulptör. — Litt.: A. G. Meyer,
»R. B.» (1897). H. W-n.
Begbie [be’gbi], Harold, eng. förf. o.
tidningsman (f. 1871). Skrev till en början
en serie politiska satirer, grundade på de
tyska barnkammarrimmen om Struwwel-Peter
(»Snuskepelle»), och några barnböcker men
övergick sedan till författande av romaner
och arbeten om olika moderna livsproblem.
Flera av dessa ha vunnit betydande
popularitet, ss. »The priest» (1906), »Broken
earthen-ware» (1910), »An english family» (1919). Han
har även skrivit biografier över earl Grey
(1918) och frälsningsarméns skapare, William
Booth (1920). Livligt uppmärksammade blevo
B:s under pseudonymen »A gentleman with a
duster» (En herre med dammtrasa) utgivna
politiska och kyrkopolitiska porträttstudier
»The mirrors of Downing Street» (1920;
»Speglarna vid Downing Street», 1922) och
»Pain-ted Windows» (1922; »Kyrkfönster», 1922).
Beggia’toa, se Svavelbakterier.
Beginer (stundom skrivet beguiner; fr.
béguines) kallades ordensliknande
kvinnoföreningar, som mot slutet av 1100-talet uppstodo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
