Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Belgien - Historia - Belgier - Belgiojoso, Cristina, född Trivulzio - Belgiska hästen, ardennerhästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1145
Belgier—Belgiska hästen
1146
område en mindre del av Tyska Östafrika.
Ministären hade vid världskrigets utbrott från
klerikal (Broqueville) ombildats till
koalitionsregering, vari även liberala och socialister
inträdde, men vid regeringsbildning 1921
(Theunis) vägrade socialisterna sin medverkan.
Vid valen 1919 förlorade det katolska partiet
den majoritet, som det innehaft sedan 1884.
Den (allmänna och) lika rösträtten
genomfördes 1920. Efter utomordentligt bittra strider
genomdrev det flamländska partiet 1922
Gent-universitetets ombildning till flamländskt
universitet. Utrikespolitiskt har B. anslutit sig
till Frankrike (defensivallians 1918, utvidgad
till militärallians 1920) och med detta deltagit
i Ruhrockupationen. A. B-n.
Litt.: Annuaire général de la Belgique;
Berger, »La Belgique» (1922); Billiard, »La
Belgique industrielle et commerciale de demain»
(1915); Boulger, »Belgium of the belgians»
(1911); Bürklin, »Handbook des belgischen
Wirtschaftslebens» (1916); Gehrig o. Wæntig,
»B:s Volkwirtschaft» (1918); Mac Donnell,
»Belgium: her kings, kingdom and people»
(1914); Monlaert m. fl., »La Belgique» (1920);
Osswald, »B.» (ny uppl. 1918); Payen,
»Belgique et Congo» (1918); G. Siösteen, »Det
moderna Belgien» (1906; ty. uppl. 1909); Bavary,
»Histoire de la révolution beige de 1830»
(1876); Boulger, »The history of Belgium» (2
bd, ny uppl. 1913); Gammaerts, »Belgium»
(1921); Hampe, »Belgiens Vergangenheit und
Gegenwart» (1916); Hymans, »Histoire
parle-mentaire de la Belgique» (7 bd, 1878—1913);
Van der Linden, »Vue générale de Fhistoire
de Belgique» (1918, eng. övers. 1921); A. van
der Perre, »The language question in Belgium»
(1919); Pirenne, »Histoire de Belgique» (5 bd,
1899—1913); Vandervelde o. Destrée, »Le
so-cialisme beige» (1898); Whitlock, »Belgium
under german occupation» (1919); Wilmotte,
»La culture frangaise en Belgique» (1912).
Om B:s litteratur och konst se Belgisk
konst och Belgiska litteraturen.
Belgier. 1. En av de tre huvudstammarna
i Gallien på Caesars tid. De innehade norra
delen av detta land mellan nedre Rhen, Seine,
Marne och havet. Enligt Caesar skulle de ha
invandrat österifrån över Rhen. — Bland de
många belgiska stammarna märkas bellovaker
(se d. o.), remer och suessioner. Caesar kuvade
57 f. Kr. de belgiska folken i Gallien, men ett
häftigt uppror 54—53 f. Kr. hotade förstöra
romarnas nygrundade välde där, och 52 f. Kr.
deltogo belgiska stammar i Vercingetorix’
uppror men kuvades åter 51 f. Kr. — I religion,
språk och seder voro b. nära besläktade med
övriga keltiska folk i Gallien. De
romani-serades snart efter den romerska erövringen
och dukade på folkvandringstiden under för
frankerna. Romanskt språk (franska) är dock
ännu härskande i en stor del av nuv. Belgien.
2 . Invånarna i nuv. konungariket Belgien.
Belgiojoso [beld^åjå’så], C r i s t i n a,
furstinna, född markisinna T r i vu 1 z i o, ital.
förf:na och patriot (1808—71). Fördes av ett
brinnande intresse för Italiens frihet in i
politiken. Efter 1830 års revolution begav hon
sig till Paris, där hennes salong blev en
samlingsplats för litterära och konstnärliga
berömdheter och för landsflyktiga italienare.
Hon återvände 1848 till Milano, som rest sig
mot österrikarna, och utrustade på egen
bekostnad en skara frivilliga. Radetzkys segrar
gjorde henne dock snart landsflyktig.,
Lands-förvisningsdomen blev emellertid senare
upphävd, och hon tog fortfarande livlig del i
politiken och arbetade träget på att främja
Ca-vours enhetsplaner. Litt.: Barbiera, »La
prin-cipessa B.» (1902).
Belgisk hingst.
Belgiska hästen, i Sverige vanligen kallad
ardennerhästen, är en tyngre
arbetshäst, 150—170 cm, med djup och bred, väl
sluten bål, kort men oftast något sänkt rygg,
långt och brett stupande och muskulöst, s. k.
kluvet kors och grova men dock tämligen
torra ben med välformade, ehuru ofta något
för höga hovar och goda rörelser. Färgen är
olika: fux, brun och stickelhårig övervägande.
Den nuvarande belgiska hästen har
uppkommit genom sammansmältning mellan
flamländska hästen och bergsardennern. Den förra
var betydligt större, 160—180 cm, mera
långsträckt med lång, något vek rygg, lång
båg-böjd hals, långt och smalt huvud med något
böjd profil, grova men något svampiga ben
och stora platta hovar. Bergsardennern var
en medelstor häst, 140—150 cm, kompakt och
muskulös med kort bred hals, tämligen litet,
fyrkantigt huvud med rak profil, bred panna
och köttiga ganascher, torra starka ben med
goda hovar, energiskt temperament och goda
rörelser; användes särskilt som post- och
diligenshäst och var från Napoleons tid berömd
som en synnerligen härdig och stark
kavallerihäst. I de bördigare men låglänta trakterna
i väster utbildades den större och grövre men
mindre torra brabanttypen. Den ursprungliga
bergsardennern är numera försvunnen, och
den flamländska har man ej heller sökt
tillvarataga, och numera skiljer man inom den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
