Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Belgisk-franska fronten under världskriget 1914—1918 - Härarnas uppmarsch och de första sammandrabbningarna t. o. m. slaget vid Marne - Operationer och strider från Marne-slaget intill slutet av år 1914
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1155
Belgisk-franska fronten under världskriget 1914—18
1156
Den tyska frammarschen uppehölls av
franska motstötar vid Mézières, vid S:t
Quentin m. fl. ställen. Men i slutet av aug.
var fransmännens återtåg i full gång, och
omkr. 1 sept. utkämpades ytterligare en rad
arriärgardesstrider längs hela linjen från
Verdun över Reims—Soissons—Compiègne.
Genom dessa strider lyckades de
tillbakavi-kande i viss mån frigöra sig från de
anfallande tyskarna i avsikt att gå tillbaka till
en linje, från vilken offensiven åter skulle
kunna upptagas.
Vid denna tidpunkt företogos inom franska
armén kraftiga åtgärder för att från de högre
befälsplatserna bortrensa dem, som ej ansågos
fullt kompetenta för sina befattningar.
Sålunda avlägsnades armécheferna Ruffey och
Lanrezac, en åtgärd, vars berättigande
åtminstone beträffande den senare satts i fråga.
Till chefer för 3:e, resp. 5:e arméerna utsågos
generalerna Sarrail och Franchet d’Espèrey.
En ny (9:e) armé, bildad huvudsakligen av
4:e arméns vänstra flygel, under general Foch,
insköts i den lucka, som under reträtten
uppstått mellan 5:e och 4:e arméerna.
På den tyska sidan var krigsledningens
avsikt att genom ett hänsynslöst
utnyttjande av de vunna framgångarna med ett slag
tilli tetgöra motståndaren. Den högra
flygeln borde härvid enligt de lämnade
direktiven ligga något framför linjen i övrigt, så
att det därigenom skulle bliva möjligt att
tränga fienden i s. ö. riktning och kanske
slutligen alldeles ringa in honom. Under
framryckningens gång torde emellertid tyska
högkvarteret kommit till insikt om att
fästningen Paris spelade alltför stor roll, för att
denna plan skulle kunna fullföljas. Högra
flygeln borde aktgiva på flankhotet
västerifrån och mot Paris bjuda en betryggande
front. Stridiga fordringar ställdes sålunda
från den tyska krigsledningens sida på högra
flygelns uppträdande, och under tiden togos
dess krafter ytterligt hårt i anspråk, på
samma gång det ej ännu kunde bliva tal om
några förstärkningar för att sätta den bättre i
stånd att fylla sin uppgift. Även i dessa
förhållanden torde en av huvudorsakerna till det
kommande omslaget vara att söka.
Å den franska sidan, hade såsom ovan
nämnts, tanken på återupptagandet av
offensiven ej uppgivits. Välförtjänt heder torde
alltid komma att tillerkännas Joffre, därför
att han i motgången, då de franska arméerna
böljade tillbaka i n. Frankrike, vidtog
förberedelser för att, efter en halt och en
andhämtning, åter gå till anfall. Dessa
förberedelser bestodo huvudsakligen i att i trakten
n. om Paris en 6:e armé samlades under befäl
av general Maunourny. Det blev denna armés
på kommendantens i Paris, general Gallienis,
initiativ oförmodat och häftigt ansatta anfall
mot l:a tyska armén, som så att säga gav
upptakten till slaget vid Marne. Enligt av
Joffre själv utfärdade direktiv borde armén
gå tillbaka ända till Seine för att få tillfälle
att hämta sig. Till grund för tankegången
att utsträcka återtåget ända till Seine låg
övertygelsen om den förföljandes allt starkare
avmattning, i samma mån han måste rycka
framåt, i synnerhet som han ej kunde nog
hastigt sätta i stånd förbindelserna i sin
rygg. Men det gynnsamma tillfälle, som
erbjöd sig vid 6:e arméns anfall, framkallade
Joffres beslut att göra halt och därefter
övergå till anfall redan i Marnelinjen. Detta ledde
till slaget vid Marne (se Marne) 6—
10 sept., där de allierades seger satte en gräns
för invasionshärens framgångar, åt franska
armén återskänkte dess självförtroende samt
livade den till ytterligare ansträngningar.
Under sin frammarsch hade tyskarna utan
svärdsslag besatt de nedlagda fästningarna
Reims, Laon och La Fère. Verdun blev
omslutet i n. och n. ö. av trupper ur 5:e tyska
armén, och huvuddelen av armén svängde
söderut ö. om Argonneskogen mot Bar-le-Duc.
Slaglinjen under Marneslaget gick i
huvudsak från denna punkt i västlig riktning över
Revigny—Vitry-le-Frangois—Sézanne s. om
Coulommiers samt i en vinkel upp mot norr.
Då återtåget anträddes av tyskarna, gick det
i huvudsak över samma terräng, å vilken de
olika arméernas frammarsch kort förut ägt
rum. Halt gjordes i Aisnelinjen. 12—13
sept. stodo de tyska arméerna: l:a armén
Carlepont—n. om Soissons—Vailly; 2:a
armén Vailly—Craonne—trakten n. om Reims;
3:e armén i s. ö. riktning till S:t Hilaire;
4:e armén i ö. riktning till Argonneskogen
samt 5 :e armén fr. o. m. detta skogsområde
till trakten n. ö. om Verdun. Mot denna
linje hade de allierade framryckt och stodo:
6:e franska armén Carlepont—Soissons, eng.
elska armén ö. om Soissons; 5:e fraska
armén till trakten av Reims; 9:e och 4:e
arméerna österut till Argonneskogen samt 3 :e
armén därifrån till Verdun.
För att vinna en lättnad i trycket från
den till offensiv vid Marne framgående
franska armén hade tyska krigsledningen
anbefallt en framryckning av 6:e och 7 :e tyska
arméerna (bayerske kronprinsen och v.
Hee-ringen) mot fransmännens ställning utefter
Mortagne (från Toul i s. ö. riktning). Detta
ledde till häftiga strider i synnerhet å den ö.
om Nancy belägna positionen (le grand
cou-ronné de Nancy) ; tyskarna måste avbryta
anfallet och gingo tillbaka till gränsen 10 sept.
men förblevo dock på franskt område.
Operationer och strider från
Marneslaget intill slutet av år 1914.
Fransmännens försök att efter Marneslaget
kasta motståndaren tillbaka från den
ställning bakom Aisne, där han gjort halt,
misslyckades (se Aisne). Fastmer utfördes av
tyskarna omkr. 17 sept. en rad motstötar, som
kröntes med framgång. Under sådana
förhållanden blev det tydligt för den franske
överbefälhavaren, att framgång stod att vinna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
