Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Belgisk-franska fronten under världskriget 1914—1918 - Operationer och strider från Marne-slaget intill slutet av år 1914
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1157
Belgisk-franska fronten under världskriget 1914—18
1158
blott för den händelse fienden kunde anfallas
i sin högra flank. Truppförflyttningar för
att genomföra denna plan påbörjades
sålunda och genomfördes med stor precision och
hastighet. För transportändamål begagnade
sig fransmännen redan nu av
automobilkolon-ner i stor skala. Följande åtgärder vidtogos:
general Castelnau med 2:a armékommandot
fick i uppdrag att med en nybildad armé från
trakten av Clermont och Beauvais omkr. 23
sept. gå till anfall i n. ö. riktning mot linjen
Noyon—Roye—Péronne. En 10:e armé
bildades under general Maud’huys befäl; denne
hade 10 okt. förlängt fronten upp till La
Bas-sée. Engelska armén flyttades på Frenchs
framställning norrut, där den hade sin
naturliga uppgift att försvara de franska
kanalhamnarna; den fick på sin lott trakten från
La Bassée upp mot Armentières; sedermera
kom engelsmännens front, allteftersom
förstärkningar anlände, att sträcka sig upp mot
Yperen. I början av okt. erhöll general Foch
befälet över alla franska trupper n. om
Noyon, varigenom således för första gången
skapades ett franskt armégruppsbefäl. I
övrigt torde det ej vara nödigt att följa de
talrika omgrupperingar och befälsbyten, som
blevo en följd av frontens förlängning.
På tyska sidan insågs nödvändigheten av
att framföra trupper till högra flygelns
skydd. För att möta de allierades försök till
omfattning måste den tyska krigsledningen
igångsätta en förskjutning av fronten i n. v.
riktning. Härför erforderliga trupper togos
framför allt ur de på vänstra flygeln
stående 6:e och 7:e arméerna men även från de
övriga arméerna, v. Bülow fick med sitt
armékvarter övertaga en ny 2:a armé, till v.
Heeringen lämnades befälet över Bülows
gamla front, n. om Bapaume bildades en ny
6:e armé under bayerske kronprinsen och
slutligen längst upp på flygeln en ny 4:e
armé under befäl av hertigen av
Württem-berg. Även beträffande tyska sidan gäller,
att omgrupperingarna och nybildningarna
följde tätt på vartannat. Vid dessa voro
tyskarna med hänsyn till beskaffenheten av
de bakom deras front gående järnvägarna
i ett ogynnsammare läge än de allierade.
Utgjorde detta en svårighet för tyskarna, bör
å andra sidan ihågkommas, att fransmännen
hade olägenhet av att alla transporter måste
utföras runt om den utgående vinkeln vid
Noyon. De allierade kunde emellertid sägas
ha haft initiativet under första delen av
»kapplöpningen mot havet», med vilket namn
nu ifrågavarande operationsskede i
allmänhet betecknas. Efter stötar och motstötar
kom den linje, vilken ingen av de båda
motståndarna kunde genombryta och utefter
vilken de därför befäste sig, att gå från (n.
om) Soissons—omedelbart v. om
Noyon—Albert—Arras (ö. om staden) upp mot La
Bassée och Armentières. Lille hade efter hårda
strider besatts av tyskarna redan 13 okt.
Under det således tyskarna inskränkte sig
till defensiven såväl på sin vänstra flygel
som utefter sin väster ut från Verdun
gående befästade linje, var likväl själva
fästningen Verdun jämte dit hörande fort föremål för
deras anfall. Ett försök att västerifrån
omsluta fästningen ledde till heta men
resultatlösa strider i Argonneskogen. Med större
framgång kröntes det anfall, som utfördes på
Weevreplatån för att omsluta fästningen
österifrån. Här lyckades tyskarna 25 sept.
intaga fortet Camp des Romains samt besätta
den ej långt därifrån belägna Maasövergången
vid S:t Mihiel. Detta betecknade en avsevärd
framgång och gav åt den långa linjen, som så
länge skulle förbliva i huvudsak orörd, den
inbuktning mot v., vilken karakteriserar
kartbilden för de båda motståndarnas
ställning (se kartan sp. 1161—62).
I Belgien hade försvaret koncentrerat sig
till Antwerpen, och då denna fästning var
ansedd såsom en av världens starkaste,
förmodades det allmänt, att det skulle kräva
stora ansträngningar från tyskarnas sida att
sätta sig i besittning av densamma. Så blev
emellertid ej förhållandet. 28 sept. började
belägringsartilleriet beskjutningen mot de
yttre forten. Till följd av den fruktansvärda
verkan, som åstadkoms av de grova
kastpjäserna, i synnerhet 42 cm haubitserna, var
redan 1 okt. det första fortet erövrat. 7 okt.
avtågade den belgiska fältarmén mot s. v.,
och 9 okt. kapitulerade föstningen. Den i
sista minuten anlända engelska hjälpen,
omkr. 8,000 man, hade således blott föga
kunnat fördröja detta resultat. Genom Antwerpens
fall blevo tyskarna kvitt hotet mot sin flank,
och trupper blevo disponibla. Tyskarna fingo
därigenom under sista skedet av
»kapplöpningen mot havet» ett visst övertag. Men de
skulle dock ej lyckas att uppnå det mål, efter
vilket de strävade, nämligen att taga i
besittning de för förbindelsen mellan Frankrike
och England så utomordentligt viktiga
hamnarna Dunkerque, Calais och Boulogne.
Till försvar för linjen La
Bassée—Armentières—Yperen— Dixmuiden—N
ieupoort—havet bildades av de allierade efter hand en front,
bestående av engelska armén (nu betydligt
förstärkt genom inträffande truppsändningar,
däribland en stark indisk kontigent), franska
territorialtrupper, belgiska armén samt en ny
fransk armé, den 8:e, under general d’Urbals
befäl, vilken kom att insättas efter hand,
huvudsakligen i terrängen vid Yperen och n. v.
därom. En sammanblandning av trupper blev
en följd av att trupperna måste sättas in i
striden, allteftersom de anlände, ett
förhållande, som i hög grad försvårade ledningen.
På tyska sidan disponerades för anfallet
längst i norr, förutom den armé, som blivit
frigjord efter Antwerpens fall, även starka
krafter, hemifrån nyanlända reservkårer,
vilka, ehuru ej fullt utbildade, dock omedelbart
insattes i striderna i Flandern. Genom dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
