Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Belgisk-franska fronten under världskriget 1914—1918 - Ställningskrigets karaktär - Operationer och strider under första halvåret 1915
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1165
Belgisk-franska fronten under världskriget 1914—18
1166
krigföring mera ur bruk komna
minkriget på västfronten i stor
utsträckning åter kom till
användning. Stor framgång kunde
härigenom visserligen icke påräknas.
De gjorda framstegen i mingång—
arna kunde blott räknas i meter.
Men minarbetet tilltog i
intensitet, och då samtidigt
sprängmed-lens effektivitet ökades, blev
jämväl kriget under jorden en ej ringa
faktor vid den pågående sega och
nervslitande skyttegravskampen.
Från ömse sidor kommo under
ställningskrigets förlopp till den
yttre världen nästan dagligen
meddelanden om strider på många
platser. Det rörde sig emellertid
därvid oftast om
recognosceringsföre-tag, som voro nödvändiga för att
utforska eventuella förändringar i
motståndarens uppställning och
befästnings-system, eller om framstötar av uteslutande
lokal betydelse för att fördriva fientliga
observatörer eller skaffa egna iakttagare
lämpliga observationsplatser eller för att
kunna ge försvarslinjen gynnsammare riktning.
Företag av större omfattning förekommo
däremot sällan, enär förberedelserna för sådana
voro synnerligen omfattande för att
möjliggöra framförandet av det tunga artilleriet
och dess ammunition i mån av anfallets
fortskridande.
Operationer och strider under
första halvåret 1915.
De strider, som framkallades genom de
allierades decemberoffensiv på åtskilliga punkter
utefter den långa linjen, fortsattes även i jan.
1915 men följdes i flera fall av tyskarnas
motstötar. Bland dessa strider äro särskilt
att lägga märke till händelserna vid
Sois-sons. N. om denna stad stodo fransmännen
överallt n. om Aisne men ville dock genom
ett anfall — utfört av trupper ur 6:e armén,
Maunoury — 8—10 jan. vinna terräng. Vid
den motstöt 12—14 jan., som utfördes av
tyskarna, lyckades dessa emellertid icke blott
avslå anfallet utan ock framrycka närmare
floden och staden Soissons. Slaget vid
Sois-sons, såsom det av tyskarna benämnes, blev
således för fransmännen en motgång. Likaså
ledde en framstöt 25—26 jan. vid Craonne
till en mindre fördel för tyskarna. På den
ö. delen av den långa fronten utkämpades
under början av 1915 förbittrade strider på
flera punkter, så i Argonnerna (särskilt i dess
ö. del, vid Vauquoishöjden), på
höjdsträckningen ö. om Maas (vid Les Éparges nära
Combres, s. ö. om Verdun), ö. om Nancy och
i synnerhet i s. Vogeserna (vid Steinbach,
Hartmannsweilerkopf m. fl. punkter).
Större företag på linjen Verdun—havet äro
att anteckna redan i mitten av febr., då den
rad av anfall från fransmännens sida, som
ledde till vinterslaget i Champagne
Mintratt vid fronten i norra Frankrike.
(se Champagne), togo sin början. De torde
ha föranletts av Joffres strävan att, ej minst
moraliskt, neutralisera verkningarna av
tyskarnas framgångar i öster. Ehuruväl
ammu-nitionstillverkningen nu tagit fart i
Frankrike och krigsmaterialleverauserna från
Amerika hade nått en stark utveckling, kunde
dock anfallet ej tränga igenom. Det
utfördes på en front av omkring 10 km mellan
Massiges och Souain ö. om Reims. För första
gången användes vid detta tillfälle den
intensiva eldförberedelse före stormanfallet, som
blivit kallad »trumeld». Men fransmännens
vinst av den förlustrika striden, som ej
avstannade förrän 20 mars, blev blott en
mycket smal terrängremsa.
Samtidigt med avslutandet av detta slag
igångsatte den engelske överbefälhavaren
French ett anfall på en mycket begränsad
front (4 ä 5 km) n. om La Bassée i riktning
mot Lille. Detta, som ledde till slaget vid
Neuve-Chapelle (se d. o.) 10—12 mars, medförde
blott en obetydlig terrängvinst. För att
framhålla huru vart och ett av dessa
genombrotts-försök är jämförligt med de slag, med vilka
världshistorien förut sysselsatt sig, må
nämnas, att den i slaget förbrukade
artilleriammunitionen uppges ha uppgått till samma mängd,
som åtgick under hela boerkriget, samt att
förlusterna vid den engelska styrkan (35,000—
40,000 man) belöpte sig till omkr. 12,800 man,
därav omkr. 2,500 döda, 8,550 sårade och 1,750
saknade.
Vid de allierades front hade redan under
slutet av 1914 påbörjats omfattande
nygrupperingar och omflyttningar. Dessa
på-gingo under hela året 1915 och betingades
dels av tillkomsten av nya engelska
förstärkningar, dels och huvudsakligen av
förberedelserna för de offensivföretag, vilka på
olika ställen kommo till utförande. För dessa
företag fordrades det att genom
förtunnandet av vissa fronter skapa starka slaggrupper
för att sättas in i huvudanfallsriktningarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
