Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Belgisk-franska fronten under världskriget 1914—1918 - Operationer och strider 1917 t. o. m. våroffensivens slut - Operationer och strider under 1917 efter våroffensiven till årets slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1179
Belgisk-franska fronten under världskriget 1914—18
1180
Craonne—Laffaux, varvid Craonne stormades,
och målen för anfallen voro i övrigt numera
begränsade. På ö. delen av denna sträckning
lyckades fransmännen sätta sig i besittning
av Chemin des dames-höjdsträckningen jämte
Craonne, men i övrigt höllo tyskarna detta
höjdparti. Särskilt häftiga voro striderna om
Malmaisonfortet (beläget n. om Vailly),
vilket, då de avstannade 6 maj, förblev i
tyskarnas händer. Nivelle synes ha beslutat att
fortsätta med anfallet, men nu ingrep Painlevé. De
oerhörda förlusterna inom de franska
stormkolonnerna hade, då de eftersträvade
resultaten ej nåddes, framkallat en missnöjd och
upprörd stämning inom den franska nationen,
och indisciplinära företeelser inträffade bland
de franska trupperna. Krigsministern
genomdrev därför beslut om ombyte av högste
befälhavare. Nivelle blev 15 maj entledigad och
efterträddes av Pétain. Dennes plats såsom
generalstabschef intogs av Foch. Alla
offensiva företag v. om Reims avbrötos omedelbart.
Stridsverksamheten vid Chemin des dames
fortsatte dock till början av juni. Härmed
hade den fransk-engelska våroffensiven nått
sitt slut. Striderna hade förts med oerhörd
intensitet och varit mycket förlustrika, i
synnerhet för de anfallande.
Operationer och strider under 1917
efter våroffensiven till årets slut.
De genom våroffensivens misslyckande
grusade förhoppningarna framkallade inom
franska hären en tryckt stämning, och man beslöt,
att under återstoden av 1917 inga större
an-fallsföretag skulle utföras med franska
trupper. Endast begränsade operationer med lokala
mål i avsikt att höja truppernas moral skulle
äga rum. Ersättningsmöjligheterna i
Frankrike voro så ringa, att franska armén måste
sparas för det avgörande i samband med
Förenta staterna, på vilket man räknade för
1918. För år 1917 skulle nötningskriget på
västfronten överlåtas till engelsmännen.
För den engelska hären hade Haig, såsom
ovan blivit antytt, redan tidigt planerat ett
stort anlagt anfall i Flandern. Huvudvikten
borde härvid läggas vid området ö. och n. ö.
om Yperen, varest den engelska linjen genom
sin utbuktning åt ö. erbjöd en god
utgångspunkt för anfallet. Först togo engelsmännen
7 juni i besittning den höjdsträckning s. om
Yperen, på vilken Wytschaete och Messines
voro belägna. För huvudanfallet vidtogos
därpå omfattande förberedelser. Stora
truppförskjutningar ägde rum norrut. Fransmännen
övertogo den engelska fronten vid S:t
Quen-tin, 5:e engelska armén förflyttades till
trakten av Yperen, och n. om denna insattes
1 :a franska armén, nu under befäl av general
Anthoine. Den belgiska arméns
försvarsområde inskränktes till trakten av Dixmuiden,
och vid Nieuport, där fransmännen ständigt
haft en fördelning, förlädes engelska trupper.
På engelska fronten s. om Arras svarade nu
endast 3:e armékommandot för stridsledning-
en; general Byng hade där avlöst den till
Egypten beordrade Allenby. Förberedelserna
togo i anspråk hela juni och juli månader.
Först 31 juli sattes anfallet i gång, som
vanligt föregånget av periodvis utförd, häftig
ar-tilleribeskjutning. Fronten sträckte sig *från
trakten något s. om Messines upp till
Steen-straat och var således blott omkr. 25 km, vadan
den kraftinsats, som kunde göras av
engelsmännen, var desto större. Under första skedet
av Flandernoffensiven, som räckte till 27 aug.,
voro engelsmännen icke i stånd att utvidga
Yperenbågen å den ovan angivna fronten med
mer än 2—4 km. En avmattning gjorde sig
efter en månads blodiga drabbningar
ovillkorligen gällande. Västfrontstridernas
ohygglighet torde ha kulminerat i dessa under
namnet Flandernslaget sammanfattade
strider; den vattensjuka, av min- och
granatsprängningar sönderbråkade marken hade
förvandlats till en kraterterräng, som i hög
grad försvårade alla rörelser och ökade
truppernas lidanden. Icke desto mindre
återupp-togos anfallen, och 20 sept. påbörjades ett
andra skede av engelsmännens
Flandernoffen-siv, kännetecknat av stora anfallsstötar 20 och
26 sept. samt 4, 9 och 26 okt. och 6—10 nov.
Det var en lång och envis kamp, som Haig
med hänsyn till den framskridna årstiden
ämnat uppgiva på ett tidigare stadium men som
dock oupphörligt återupptogs för att binda
tyskarna och hindra dem att sända ytterligare
hjälp till den italienska krigsskådeplatsen, där
under hösten de österrik.-ungerska trupperna
med tyskt bistånd gått segerrikt framåt. Men
det långvariga slaget hade blott skaffat
engelsmännen så stor terrängvinst, att de nått
fram till ungefär samma linje, som innehades
före andra Yperenslaget 1915, d. v. s. till
linjen Hollebeke—Gheluvelt—Passchendaele—
Poelcapelle—Bixschoote. Något genombrott
hade ej skett, endast en kolossal
kraftuttömning å ömse sidor.
Ehuru franska krigsledningen beslutat att
under 1917 ej företaga någon större offensiv,
drevs den dock för att underlätta
engelsmännens strid i Flandern till en viss aktivitet.
Striderna vid Verdun uppblossade redan i juni
och pågingo till slutet av aug. Som resultat
kunde fransmännen tillgodoräkna sig en
beak-tansvärd framgång, i det att de togo de så
omstridda höjderna Mort-Homme, punkt 344
m. fl. och v. om Maas på det hela taget nådde
fram till den gamla stridsfronten från tiden
före tyska Verdunoffensiven 1916 samt även
ö. om floden vunno terräng. Ett franskt
anfall n. om Aisne företogs i syfte att driva
tyskarna n. om Ailette för att där nå en
lämpligare försvarsfront. Det var Pétains önskan
att, innan årets operationer avslutades, visa,
att också franska armén återhämtat sig efter
motgångarna på våren och var i stånd att just
på det då omstridda området mellan Aisne
och Ailette tillkämpa sig en framgång. Dessa
hans förhoppningar gingo ock i huvudsak i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
