Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bellman, Karl Mikael (Carl Michael)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1217
Bellman
1218
man och fick tidigt gå in under ett ok, som
dock aldrig blev särskilt tungt men
varigenom han hela sitt liv fick sin, om ock ofta
ytterst knappa, bärgning. Redan 1757 antogs
B. på prov i banken, där han blev ordinarie
1759, men fick 1764 avsked, tjänstgjorde i
manufakturkontoret 1764—66, i general
tulldirektionen 1767—72 men överfördes
sistnämnda år på övergångsstat. Från 1775
uppbar han pension av Gustav III och blev 1776
efter en poetisk supplik till kungen (»Om
Ers Majestät tillåter») och på dennes
rekommendation kjortelvägen sekreterare i
nummerlotteriet, vilken befattning han behöll till
sin död. Sysslorna skötte han de första åren
endast delvis för att småningom helt låta dem
utföras genom en vikarie. 1776 fick han
hovsekreterares titel. För
tjänstemannaverksamheten saknade han håg och uthållighet, och
han fick, som Levertin sagt, betala »en dyr
lösepenning för sin existens’ poetiska
oberoende från vardagsmödan, han hade betalat
med ett livs fattigdom och ekonomiska
bekymmer, ett livs gradvisa nedsjunkande i
förödmjukelse och förnedring».
B:s diktning faller till mycket stor del
under frihetstiden, och vid gustavianska tidens
början hade han redan passerat dess zenit
Han började sitt skaldskap i konventionell
stil, och som 17-åring publicerade han de första
alstren av sin redan i ungdomsåren rikt
flödande produktion. Häribiand märkas några
längre satiriska dikter i Dalins anda, av vilka
han visade en, »Månan» (1760), för mästaren
själv, som till B:s stolthet blott
gjorde en enda rättelse. B:s
läggning var emellertid icke
satirikerns. Från samma tid
härstammar ett antal psalmer, parafraser
av bibelställen med ofta ståtlig
diktion, vilka 1757 började tryckas
i Lärda Tidningar och mera äro
att. betrakta som stilövningar. B :s
hem var icke särskilt religiöst
betonat och veterligen ej pietistiskt,
iiksom han själv knappast, i
motsats till vad ofta påståtts,
genomgått några religiösa kriser. Någon
sträng anda har ej härskat i
fädernehemmet, snarare en viss
slapphet, förklarlig med så många barns
uppfostran. B. behöll säkert hela
sitt liv sin barnatro oanfäktad utan
grubbeloch skrev med sin vanliga
lätthet, när det passade sig, en
psalm eller annat religiöst kväde.
En samling parafraser över
ny-testamentliga ämnen gav han ut
1780, »Betraktelser öfver åtskillige
evangeliske Texter», vilka 1787 på
nytt utkommo under titeln »Zions
högtid». Men efter 20-årsåldern
och inträdet på
ämbetsmannabanan börjar han ett annat skede,
som låter hans natur småningom
komma till starkare uttryck. B:s relationer
och sällskapstalanger gåvo honom snabb
popularitet i glada lag av unga ämbetsmän och
adelsmän, där man förde ett otvunget, ofta tämligen
lättsinnigt nöjesliv. B. hade stora mimiska
talanger, en utpräglad härmningsförmåga; hane
röst kunde imitera olika ljud, såsom andra
människors stämmor, djurläten, musikinstrument
o. s. v., och han skrev med lätthet på tidens
modemelodier sällskapsvisor, som han själv
föredrog och som snabbt vunno spridning.
Mönstret för hans diktning är ännu närmast
Dalin, men B. visade tidigt en mera realistisk
uppfattning än denne, särskilt framträdande i
hans bondevisor. Han skrev muntra visor över
maskerader och picknicker. B. råkade snart i
svår skuldsättning, troligen även förorsakad
genom faderns dåliga affärer, åstadkom
obehag och förluster för sina kamrater i banken
och måste för att undvika bysättning bege sig
på den då vanliga resan till Norge 1763, från
vilken han samma år återkom på lejd. 1763
måste även fädernehuset på Södermalm säljas,
och B:s familj bosatte sig först på Årsta,
sedan (1764—65) på Vis bohammar i Vårdinge
socken. Härifrån har B. i rimbrev till sina
vänner givit uttryck för sin längtan till
staden och vännerna och gjort lustiga
skildringar av lantlivet. B :s liv efter återkomsten från
Norge fortsattes sålunda ungefär som förut,
och hans diktning flödade lika rikt men
vinner större fasthet och får en mera parodisk
prägel. Parodien blir vanligen hans
betraktelsesätt, och detta är viktigt att ihågkomma. Han
Autograf av Bellman. Manuskript till första strofen av Fredmans
epistel n:r 25.
II. 39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
