Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bellman, Karl Mikael (Carl Michael)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1221
Bellman
jelser, och hattarnas seger vid riksdagen i
Norrköping 1769, då B. vistades i denna stad,
ackompanjerades av ett stort antal
patriotiska kväden av B. Han var en avgjord
rojalist, och från mitten av 1760-talet firade
han ofta kungligheten, särskilt den unge
kronprinsen, i sina visor, och hans
dryckessång »Gustafs skål» (skriven 1766 el. 1767)
blev utomordentligt populär. Den 19 aug. 1772,
dagen för Gustav III :s revolution, besjöng B.
i flera kväden, varibland den vackra »Så
lyser din krona nu, kung Gustaf, dubbelt dyr».
Genom sina poetiska vänner, särskilt
Schrö-derheim, blev B. bekant med Gustav III, dock
troligen icke före 1772, och denne, som mera
torde ha uppskattat B :s skådespelar- och
mun-trationstalanger än hans poesi, blev sedan
hans beskyddare. B. blev å andra sidan den
mest hängivne gustavian. Vid 1778 års
riksdag var B. notarie i bondeståndet, och
oförnekligt torde vara, att B. på sitt sätt fått
arbeta för kungens politik. Särskilt under
Anjalatiden och ryska kriget var B. verksam
för upprätthållandet av den kungatrogna
stämningen bland Stockholms borgerskap och
fick härför uppbära mycket hån av kungens
fiender, som kallade honom »källaraktören
B.», »Schröderheims apa» o. s. v. För B. var
året 1772 i flera avseenden en vändpunkt, som
icke helt ledde till det bättre. Jublet omkring
statsvälvningen hade B. redan anteciperat i
sin rojalistiska poesi, och konstnärligt sett
nådde han härvidlag icke efter detta år till
samma höjd som tidigare. Väl fortsatte han
alltjämt att poetiskt ge uttryck för sin
konungsliga trohet och stiftade även ett
sällskap, Augustiorden, vars livskraft dock
varit omtvistad, med syfte att fira minnet av
revolutionen och där han höll tal på vers,
som beständigt växte på längden, men den
gamla fläkten var trots stor
uppfinningsrikedom och retorisk diktion oftast borta. Ännu
efter Gustav III:s död fortsatte B. att
poetiskt fira hans minne. De flesta anekdoter,
som handla om B. och kungen, tillhöra den
folkliga legenden. Hos hertig Karl och
Reu-terholm klappade B. förgäves på, men Gustav
IV Adolf, som säkert icke uppskattade B:s
diktning, ihågkom i respekt för sin fader åter
den nu sjuke och åldrade skalden. Säkerligen
för att väcka kungens uppmärksamhet
började B. vid tiden för deras första bekantskap
(omkr. 1773) skriva en opera, »Fiskarna», som
dock aldrig blev färdig men av vilken
fragment äro bevarade. Den tid han skrev på
denna vistades han ofta hos sin vän stadsaktuarien
Magnus Zetherman på dennes vackra
lantställe »Follan» vid Magelungen. Här
svärmade han helt kort för en ung dam,
Vilhelmina Norman, och skrev bl. a. den bekanta
sången »Opp, Amaryllis». B. gjorde även flera
försök med dramatiskt författarskap, men
detta låg egentligen icke för honom. Till
in-vignlngen av den nya landsvägen till
Drottningholm 1787 skrev B. ett dramatiskt diver-
1222
Självporträtt av Bellman frän är 1794.
tissemang, »Kersö värdshus», som uppförde»
på platsen, då kungen först färdades den nya
vägen. I den på Ulriksdal inför hovet upp
förda lilla komedien »Tillfälle gör tiufven» av
K. J. Hallman uppträdde B. i marktschrejern»
parti, som han själv också författat.
I dikterna om Bacchi orden framträder B:»
människoiakttagelse, och han visar sina
gestalter i porträtt av ofta hänsynslös och
char-gerad realism. Sedan gammalt hade i
Djurgårdens idylliska parker utvecklat sig ett
rörligt folkliv, där stadsbefolkningen njöt den
korta sommarens lycka, och detta fick en
starkare intensitet genom Djurgårdsstadens
tillkomst omkr. 1730 med dess värdshus och
sjö-manskrogar. Hos krögare och traktörer där
och inne i staden eller på de många
utvärds-husen levde man glatt och otvunget, ibland
också vildsint, med mycken sång, dans och
musik. Redan i sin tidigare dryckespoesi har
B. knutit an till nöjestraditionerna i denna
miljö, som han troligen redan som barn börjat
observera, och i denna såg han många
underliga och avsigkomna figurer röra sig, som
tidigt satte hans fantasi i rörelse. Det är
denna värld, som han i episkt-lyriska dikter
skildrat i sin egentliga stora diktcykel, den,
som skapat hans skalderykte och helt är
ett barn av hans anda, »Fredmans epistlar».
Redan titeln parodierar Pauli epistlar, men
endast en dikt har epistelformen helt
genomförd (n:r 5). Den parodiska formen är mildare
än i ordenskapitlen och därigenom också för
oss njutbarare, och skalden låter mera sitt
eget känsloliv framträda i all desa styrka.
Den, i vars mun han lagt epistlarna och som
han delvis gjort till sin alter ego, var en ur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
