Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bellman, Karl Mikael (Carl Michael)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1227
Bellman
1228
B. är begraven på Klara kyrkogård, där
Svenska akademien rest hans vård.
Akademien slog 1849 sin medalj över B., och hans
minne tecknades då av Atterbom och Valerius.
Till sitt väsen är bellmansdikten i hög grad
svenskt-nationell trots de korsande
inflytandena från många främmande håll. B. är ett
barn av Stockholms rokoko, men mycket har
han också insupit av den karolinska stilens
pompösa och storvulna prakt. Tegnér
observerade hos B. »vemodsdraget över pannan»
såsom ett nordiskt sångardrag och skapade
för hans del antitesen om »en sorg i
rosen-rött». I sin diktning ger B. helt visst uttryck
åt livets intighet och korthet och hängiver sig
åt en stark förgänglighetskänsla mitt i alla
kärleks- och dryckesorgierna: »Masken dold i
blomman bådar blommans död». Detta har
föranlett, att man, säkert med orätt, sökt
konstruera fram ett speciellt kristligt drag
hos B. Men denna känsla har andra
personliga och litterära förutsättningar. B. är
artist och griper stämningsbilden med
impressionistisk snabbhet. I hög grad äger han
sinne för de måleriska detaljerna och skildrar
gärna hur de olika färgerna stå mot varandra.
Rokokons naturskildringskonst har i B. sin
obestridlige mästare. Först småningom, i
samband med hans egen personlighets frigörelse,
växer hans naturkänsla fram. Denna var icke
sentimental, snarare passionerad, och med
hemlig rysning betraktar han naturen: »Natur,
din prakt vid dagens timma hjärtat ömt
upprör» (1787). Hans naturpoesi är visserligen
alltid pastoral, men någon gång kan han
frigöra sig även härifrån. Den natur, som han
skildrat, är det stockholmska parklandskapet
i dess sommarprakt, och han står därvid i
samklang med äldre svensk naturskildring.
Det storslagna landskapet, havet, ödemarken,
vidderna, hade han aldrig sett, men hans
iakttagelse var inom sin begränsade sfär
mångsidig. Han följde med spänning skiftningen i
atmosfärens liv och har skildrat åskvädrets
dramatiska effekter likaväl som den
förlamande stillheten i den skarpa vinterkölden.
Han hade sinne såväl för den engelska parken
som den franska trädgårdskonsten i Lenötres
stil. Med åren fördjupas hans naturkänsla,
och ju mer livet fyller honom med bitterhet
och övergivenhet, dess mer blir naturen hans
tröstare, hos vilken han helas och renas. B.
är idylliker, men även hans idyll skiftar och
kan växla från den slöa bakgårdsidyllen med
grisar och hundar, pigor och kärror, till naiva
lyckostämningar i klar och daggfrisk
morgonluft. Stockholms stolta och glansfulla läge
fyller honom med vördnad och beundran, och
han har skildrat det i oefterhärmliga strofer,
liksom han också fångat det pulserande
stadslivet i hamnar, gränder och bodar.
B. använder en omfattande mytologisk
apparat, som han behandlar med stor frihet. I
Fredmans 25:e epistel skildras Ulla Vinblad
på sin överfart till Djurgården som Venus på
snäcKan, följd av alla vattnets och luftens
mytiska väsen. B. kallade själv med stark
betoning sin art av diktning för »musikalisk
poesi», och så gott som allt vad han skrivit
är avsett att sjungas. Musik och text ha efter
Kellgrens berömda ord »så sammansmält till
en skönhet, att man föga kan se, vilken mest
skulle sakna den andra för sin fullkomlighet».
Melodierna äro på några enstaka undantag
när icke B:s uppfinning, utan dem tog han
fritt ur tidens rika melodiskatt av
opéra-comiques och sångsamlingar men kunde för
sina ändamål aptera även andra vilka som
helst melodier, såsom psalmer, marscher o. s. v.
Dessa lämpade han självständigt för sina
syften och ombildade dem att tjäna dessa. De
flesta av hans melodikällor har man i våra
dagar kunnat uppleta (Flodmark,
»Bellmans-melodiernas ursprung», 1882; Kommentaren
till Bellmanssällskapets standardupplaga). För
harmonisering av melodierna och deras
utskrivning fick han vanligen hjälp av några
musikaliska vänner, såsom Wasenholtz, Kraus
eller Äström. B. blev 1793 led. av Mus. akad.
B. var själv den oförliknelige
bellmans-sångaren men lät de sista 15 åren av sitt liv
mera sällan, och ofta trugad, höra sig. Ännu
några månader före hans död hörde den unge
J. D. Valerius honom med sprucken stämma
sjunga »Drick ur ditt glas». En tradition om
skaldens sätt att sjunga utbildades och
bevarades särskilt inom den glada orden Par
Bricole, som i B. såg en av sina stiftare. Här
har man särskilt odlat bellmanskvartetter,
som under 1800-talet blivit mycket populära
till förfång för bellmanssången. Den förste
egentlige bellmanssångaren efter skalden var
skådespelaren Lars Hjortsberg (1772—
1843). Ett 20-tal år efter B:s död voro hans
sånger på det hela taget bortglömda, men
omkr. 1820 stegrades intresset för dem genom
framträdandet av den mest berömde
bellmanssångaren, kaptenen A. A. R a a b (1793—1836).
I våra dagar har skaran av bellmanssångare
mycket tappat av. Utmärkta äro dock Sven
Scholander och Vicke Andrén.
B. har förvärvat en folklig popularitet mer
än någon svensk skald och har i folkfantasien
fått en viss legendarisk gestaltning. Hans
sånger förklara ännu för stockholmaren med
oförminskad kraft skönheten i naturen kring
hans stad; , den årliga bellmansdagen, på
vilken skaldens minne firas, är i Stockholm en
enastående folkfest med oförminskad livskraft,
i vilken mycket av gammal
Djurgårdstradi-tion bevarats. Den infaller 26 juli och är
årsdagen av den av Byström skulpterade
bellmans-bystens (bild sp. 1226) avtäckning på
Djurgården 1829 under oerhört livligt deltagande
från allmänheten och i kungliga familjens
närvaro. En staty över B., av Alfr. Nyström,
avtäcktes å Hasselbacken på Djurgården 1872.
B. är avbildad av flera av sina
konstnärsvänner. Per Krafft d. ä:s porträtt av B. i
skjortärmarna från 1779, som hänger på Grips-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
