Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Belutsjistan (Baluchistan) - Belvedär - Belysning - Belysningsapparat - Belysningstjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1237 Belvedär—Belysningstjänst 1238
lig, i länderna intill havet för européerna
outhärdligt genom hetta och torka; utmärkande
för hela B. äro tvära och starka
temperaturmotsatser. Största delen av landet är stäpp.
Närmare om klimat samt växtlighet och
djurliv se Iran. Jordbruket producerar vete,
korn, hirs, lucern, ris, majs och potatis,
dessutom dadlar (Panjgur), druvor, sydfrukter. De
nomadiserande stammarna ha får- och
gethjordar men uppföda även kameler och hästar.
Av befolkningen lever inemot hälften
no-madiskt eller halvnomadiskt. Till härstamning
utgör den en blandning av en stor mängd olika
stammar men med två huvudstammar,
be-lutsjer och brahui. De förra äro av ariskt
ursprung, om än blandade med tatariskt och
arabiskt blod och tala ett iranskt språk.
Deras religion är islam, dock blandad med
tron på onda andar. Brahui (se d. o.) äro ett
dravidafolk, besläktat med huvudmassan av
Sydindiens befolkning. I n. ö. B. bo afganer
(pastun).
B. är det gamla Gedrosia, vars befolkning
av Herodotos kallas etioper, varmed
antagligen menas svarthyade folk av dravidisk
ras, av vilka brahui då skulle vara en
kvarleva. Landet var skådeplatsen för hemska
scener under Alexanders återtåg från Indien,
då där en stor del av hans här dukade under
för hetta och törst. B. hörde senare till
sasanidernas välde och erövrades på 700-talet
av araberna. Dess läge som buffertstat mellan
Persien och Indien gjorde, att B. ibland stod
under det förras, ibland under det senares
inflytande. Under senare delen av 1700-talet
var det oberoende under Nasir kan av Kelat.
Efter hand kom B. under brittiskt välde.
Enligt fördrag av 1854 erhåller kanen årligt
underhåll och hjälp att upprätthålla lugnet i sitt
land, mot att England har rätt att där
anlägga militärstationer och sörja för den fria
trafiken genom Bolanpasset. Detta fördrag
har sedermera utvidgats genom flera senare
sådana (1876, 1893 o. s. v.). A. B—n.; J. Ch—r.
2. Persiska B., del av pers. prov.
Ker-man, utmed kusten och gränsen till B. 1;
arealen uppges vara 155,934 kvkm.
Belvedär (it. Belvede’re), »vacker utsikt»,
benämning på flera lustslott, villor,
utsiktstorn o. dyl. Mest bekanta äro lustslottet
Bel-vedere i Wien (en tid bebott av tronföljaren
Frans Ferdinand, vars politik därför kallades
»Belvederepolitiken») och ett med Vatikanen
i Rom förbundet palats, där en samling
skulpturer (bl. a. Apollo di Belvedere) förvaras.
Belysning. 1. Om belysning i fysikalisk
mening se Fotometri och Ljus.
2. Konstgjord (artificiell) belysning
åstadkommes genom direkt förbränning av ämnen,
som giva en lysande låga, eller genom
glödg-ning av obrännbara kroppar. I förra
avseendet har under utvecklingens gång tagits i
anspråk en mängd såväl fasta som flytande
och gasformiga ämnen, t. ex. trädens ved, oljor
och fett ur såväl växtriket (oliv-, hamp- och
rovolja) som djurriket (talg, stearin,
sper-maceti) och mineralriket (fotogen), vidare
sten-kolsgas, oljegas, acetylen. I senare avseendet
märkas det i nyare tid uppfunna glödljuset
samt det elektriska ljuset (båglampan,
glödlampan). Alltefter ändamålet med belysningen
(ytter- el. gatubelysning, inomhus- el.
rums-belysning, signaler, fyrar, fotografering, teater,
fartyg, järnvägsvagnar m. m.) har utbildats en
mängd växlande former för olika lysmedels
användning, från facklan, torrvedsstickan och
den enkla veklampan utan brännare till den
nutida fotogenlampan, gasglödljuset och de
elektriska belysningsanordningarna, vilka f. n.
beteckna höjdpunkten inom
belysningstekniken. Den västerländska kulturen har medfört
oerhört stegrade krav på belysning. För att
tillgodose ljusbehovet i tätt befolkade
industri-och handelscentra i Europa och Amerika
fordras anläggningar och distributionsnät, som
höra till de största tekniska företag
mänskligheten utfört. Förhållandet mellan gas och
elektricitet ställer sig därvid något olika i
olika länder, beroende på naturliga
förutsättningar. Under det att i det
vattenkraftrika Sveriges kommuner den elektriska
belysningen nästan helt och hållet utträngt
lys-gasen — som där fått en annan viktig
uppgift som värmekälla (kokgas) —, förekommer
i det stenkolsrika England gasbelysning
fortfarande i mycket stor utsträckning. Jfr A c
e-tylenbelysning, Elektrisk
belysning, Fyr, Gatubelysning,
Glödljus, Lampa, Ljusstake,
Ljustillverkning, Lysgas.
Ljuskällors intensitet mätes i normalljus.
Som normal användes i Sverige allmänt den
tyska enheten hefnerljus, enligt vilken ett
vanligt stearinljus ger omkring 2, en
fotogenlampa med 14 linjers rundbrännare 13 å 14
och medelstora elektriska glödlampor 16 å 32
normalljus. Se L j u s e n h e t. G. H—r.
3. Om b. i fält se Belysningstjänst.
4. Om scenisk b. se T e a t e r.
Belysningsapparat, se
Acetylenbelys-ning, Fyr, Kondenso r, Lampa,
Lanterna, Skioptikon o. Strålkastare.
Belysningstjänst (militär) har till ändamål
att under den mörka delen av dygnet belysa
anfallsfältet, t. ex. framför en fältbefäst
ställning eller en fästningsfront, vid övergång av
vattendrag m. m., att underlätta eller
möjliggöra artillerields avgivande i mörker, särskilt
mot luftfarkoster (flygplan, luftskepp), att
»blända» fienden ävensom att upplysa
förbands-, provianterings- och arbetsplatser m. m.
— Belysningsmaterielen utgöres av
tunga (å fordon transporterade) eller lätta
(bärbara) strålkastare, lys pistoler,
lysraketer, lysprojektiler och s. k.
fältfacklor (se dessa ord).
B. och därmed sammanhängande
verksamhet i fält omhänderhaves dels av särskilda,
enbart därför avsedda organ, s. k. f ä
1t-(fästnings-) belysningsavdelning-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
