Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Benediktion - Benediktsson, Einar - Benedix, Julis Roderick - Benefice - Beneficium - Beneke, Friedrich Eduard - Benelius, Josef Paul Erik - Benelli, Sem - Beneš, Eduard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1263
Benediktsson—Benes, E.
1264
sakramentalierna (sacramenta minora) och
äro samlade i särskilda ritualböcker (libri
benedictionales el. benedictionaria) ■ Ät påven
ensam är förbehållen rätten att utdela allmän
b. (»urbi et orbi»), vilken äger rum tre gånger
om året. Litt.: Viktor Rydberg, »Medeltidens
magi» (3:e uppl. 1896); E. Lehmann,
»Inledning till religionsvetenskapen» (1914). A. G—w.
Benediktsson, Einar, isl. skald och
politiker (f. 1864). B. var overretssagförer och
tidningsman i Reykjavik samt en kort tid
sysselman. Som politiker fortsatte B. sin
fader Benedikt Sveinssons radikala isländska
politik och var 1902 en av huvudstiftarna av
»lantvärnets parti», som ville ha allenast
personalunion med Danmark (se Island,
hist.). B. är en betydande lyriker. Bland B:s
skrifter märkas diktsamlingarna »Hafblik»
(Havsglans, 1906) o. »Hrannir» (Böljor, 1913).
Bénedix, Julius Roderick, tysk
lust-spelsförf. (1811—73), till en början
skådespelare, sedan teaterledare och föreläsare. Var
på sin tid Tysklands mest populäre och
produktive lustspelsförfattare. B. förstod att
skickligt nyttja gamla teatereffekter och
åstadkomma en underhållande
situationskomik. Men hans stycken voro kälkborgerliga
och triviala i dialogen. Flera översattes till
svenska och gjorde genom Knut och Betty
Almlöfs spel stor lycka, så t. ex. »Släktingar»
(»Die zärtlichen Verwandten»). Mycket spridd
var B:s handbok »Der mündliche Vortrag»
(8:e uppl., 3 bd, 1897).
Benefice [-fi’s] (av lat. benefi’cium,
välgärning), teaterföreställning el. dyl. till förmån för
någon (vanl. någon av de uppträdande); recett.
Benefi’cium, lat., »välgärning», understöd.
Ordet (i plur. beneficier) brukades under
medeltiden i betydelsen förläning, län (se
Länsväsen). Inom kyrkorätten menas med
b. den med ett kyrkligt ämbete förenade
inkomsten, sedermera även i överflyttad
betydelse själva det kyrkliga ämbetet.
Béneke, Friedrich Eduard, tysk
filosof (1798—1854). Berövades, förmodligen på
anstiftan av Hegel och med anledning av sin
skrift »Grundlegung zur Physik der Sitten»,
1822 den docentur han kort förut tillträtt i
Berlin, verkade som docent i Göttingen 1824—
27 och blev först efter Hegels död 1832 e. o.
professor i Berlin. B. är jämte Herbart en av
den moderna psykologiens grundläggare och
en av de första, som på grundvalen av
vetenskaplig psykologi byggt upp ett pedagogiskt
system. Även inom etiken, som han sökte
giva psykologisk grundval, samt inom
religionsfilosofien var den av sin samtid
förbisedde B. en motståndare till dåtidens
spekulativa filosofi och en föregångare till mera
empiriska riktningar. Bland hans många
skrifter må nämnas »Psychologische Skizzen» (1824
—27), »Kant und die philosophische Aufgabe
unserer Zeit» (1832), »Lehrbuch der
Psycholo-gie als Naturwissenschaft» (1833, 4:e uppl.
1877) och »Natürliches System der praktischen
Philosophie» (3 bd, 1837—40). — Litt.: O.
Gramzow, »B:s Leben und Philosophie» (1898,
1899). S-e.
Benèlius, Josef Paul Erik, katolsk
präst, bibelöversättare (f. 1843 17/ia)- B. är
född i Bayern (Oberpfalz), har sedan 1879 varit
pastor vid katolska församlingen i Stockholm
och blev svensk medborgare 1883. Han har
författat flera böne- och andaktsböcker på
svenska och en katolsk katekes (1893) samt
till svenska från Vulgata översatt Nya
testamentet (1895) med hänsyn tagen till den
grekiska grundtexten. Till översättningen äro
fogade förklarande anmärkningar i ortodoxt
katolsk anda och ett sakregister. Språket är
ganska vårdat och ansluter sig nära till 1883
års svenska normalupplaga av N. T.
Benelli [bänäTi], S e m, ital. förf. (f. 1877).
Ägnade sig först åt journalistiken, bl. a.
såsom redaktör av Rassegna Internazionale.
Som författare för scenen blev han i ett slag
berömd genom sin renässanstragedi på vers,
»La cena delle beffe» (1907). Den har
efterföljts av en rad andra dramatiska arbeten,
mestadels på vers, som gjort stor lycka och
befäst hans rykte: »L’amore dei tre re» (1910),
»Il mantellaccio» (1912), »La gorgona» (1913)
och senast »Ali» (1921). B. deltog med
utmärkelse i kriget och har även varit
deputerad. Litt.: Palizzi, »S. B.» (1913). K. A. H.
Benes [bä’näj], Eduard, tjeckoslovakisk
politiker (f. 1884). Ägnade sig efter slutad
skolgång åt filologiska studier i Prag, där han
under inflytande av den tjeckiske patrioten
Masa-ryk snart övergick
till den sociologiska
vetenskapen. Sin
utbildning fullbordade
han i Paris.
Hemkommen efter en flerårig
utomlandsvistelse
uppehöll han sig som
universitetslärare och
vetenskapsman i Prag
till krigsutbrottet
1914, då han
omedelbart, djupt
intresserad av den tjeckiska
nationalitetsrörelsen som han var, framlade
en nationell aktionsplan för Masaryk,
rörelsens andlige ledare. B. åtog sig att
organisera det passiva motståndet i Böhmen mot
den österrikisk-ungerska regeringens
försvarsanstalter, medan Masaryk reste ur landet för
att tjäna den tjeckiska propagandan. Redan
1915 måste B. fly såsom misstänkt av
myndigheterna och sammanträffade med sin chef,
som använde honom för viktiga förhandlingar
i de allierades huvudstäder. Upprättandet av
tjeckoslovakiska nationalkommittén, som av
västmakterna erkändes som krigförande part,
är delvis B:s verk. — Efter tjeckoslovakiska
republikens utropande hösten 1918 blev B.
dess förste utrikesminister. 1921 övertog han
därjämte posten som regeringschef, vilken han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
