Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beneš, Eduard - Beneš, Trebíský Václav - Benestad - Benevento (Benevent) - Bene vixit, qui bene latuit - Benfett - Benfey, Theodor - Benfiskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1265
Benes, T. V__Benfiskar
1266
lämnade 1922 vid bildandet av Svehlas
kon-centrationsministär för att behålla sysslan
som utrikesminister. 1924 inträdde B. som
Tjeckoslovakiens förste representant i
Nationernas förbunds råd. — B. räknas som en av
den europeiska statskonstens främsta män
under tiden närmast efter världskriget. Med
målmedveten energi har han främjat
konsoli-deringsarbetet inom den unga tjeckoslovakiska
republiken, och hans främsta skapelse på det
utrikespolitiska området, Lilla ententen (se
d. o.), en sammanslutning av Tjeckoslovakien,
Jugoslavien och Rumänien med försänkningar
i Polen, vittnar om sin upphovsmans
kombinationsförmåga och långa sikt. I
motsättningarna mellan Frankrike och England har
B. icke sällan intagit en medlande hållning
(t. ex. vid Genuakonferensen 1922), även om
han i allmänhet anslutit sin politik närmare
den franska än den engelska. A. N—k.
Benes [bä’nä J], T r e b 1 z s k y Väclav,
tjeckisk författare (1849—84). Ägnade sig vid
sidan av prästerlig verksamhet åt
massproduktion av historiska romaner och noveller
(inalles ett femtiotal), alla burna av stark
patriotism men en smula schablonmässiga och
föga konstnärliga. A. Kgn.
Benestad, socken i s. ö. Skåne, s. om
Tome-lilla; Ingelstads härad, Kristianstads län.
16,59 kvkm, 507’ inv. (1924). Mer än hälften
av brukarna är arrendatorer. Inom socknen
egendomen örup. 1,322 har åker, 112 har
skogs- och hagmark. Bildar med övraby ett
pastorat i Lunds stift, Ingelstads kontrakt.
— B. har Sveriges mest kända
kalktufföre-komst, vid Skvaltemölla, n. ö. om Ystad.
Tuffen bröts förut till byggnadssten.
Beneve’nto (B e n e v e n t). 1. Provins i s.
Italien (Kampanien); 2,118 kvkm, 266,980 inv.
(1921). Bergland med fruktbara dalar. — 2.
Huvudstad i prov. B., vid sammanflödet av
Sabato och Calore; 27,449 inv. (1921).
Ärkebiskopssäte sedan 969. B. är en av Italiens
på fornlämningar rikaste städer, med bl. a.
en triumfbåge från 114 e. Kr. (Trajanus’
triumfbåge), numera under namnet »Gyllene
porten» begagnad såsom stadsport. Handel med
spannmål. Läder- och pergamentfabrikation.
— B. var under medeltiden ett langobardiskt
hertigdöme, kom 1077 i påvens ägo, skänktes
1806 av Napoleon till Talleyrand (»fursten av
B.»), som 1815 måste återlämna det till
Kyrkostaten, dit det sedan hörde till 1860.
Be’ne vi’xit, qui be’ne lätuit, lat., lycklig
har den levat, som förblivit obemärkt (ur
Ovidius’ »Tristia»).
Benfett erhålles ur ben, mest märgben,
genom kokning med vatten, utångning eller
ex-traktion med lösningsmedel. Det raffinerade
fettet uppdelas genom frysning och pressning
i två produkter, fast benfett och benolja.
Dessa ha lågt jodtal, 44—75, och högt
för-tvålningstal, 191—203. Spec. v. och
stelnings-punkt variera alltefter
framställningsmetoden (se Fette r). E-t N-n.
Benfey [bä’nfai], T h e o d o r, tysk
språkforskare (1809—81), professor i Göttingen
sedan 1862. B. ägnade sig först åt studiet av
hebreiska och grekiska och utgav 1839—42
»Griechisches
Wurzel-lexicon» men sysslade
sedan nästan
uteslutande med sanskrit och
anses med rätta som
en av 1800-talets mest
betydande indologer.
Bland hans arbeten
böra nämnas hans
upplaga av »Säma-Veda»
(1848), hans
»Hand-buch des Sanskrit»
(1852—54), hans
»San-skrit-english dictiona-
ry» (1866) och framför allt hans »Pantscha
Tantra» (2 vol., 1859), där han framlagt sina
åsikter om sagornas vandringar — ett arbete,
som, om också grundåskådningen i mångt och
mycket är ohållbar, likväl alltid skall bibehålla
sin höga rangplats både inom indologien och
sagoforskningen. J. Ch-r.
Benfiskar, Teleo’stei, en ordning av fiskarna,
som omfattar det största antalet nu levande
fiskar. B. kännetecknas av att skelettet är
förbenat och försett med väl avsatta ryggkotor,
att skallens ben äro skilda genom sömmar samt
att ett övre nackben finnes. Rester av
brosk-skelettet kvarstå ofta i större eller mindre
utsträckning. Huden är vanligen försedd med
fjäll. Stundom finnas benplåtar i huden, över
12,000 arter äro kända från salt och sött
vatten, fördelade på ej mindre än 175 naturliga
familjer. Blott 10 familjer äro utdöda, varav
framgår, att b. ha sin blomstring i nutiden.
De äldsta b. förskriva sig från juraperiodens
Triumfbågen (»Gyllene porten») i Benevento.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
