Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bennet, ätt - Bennet, Henry - Bennet, Karl Stefan - Bennet, Vilhelm - Bennett, Enoch Arnold - Bennett, James Gordon (1795—1872)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1277
Bennet, H.—Bennett, J. G.
1278
ten är bofast i Skåne, där Rosendal är dess
stamgods.
Bennet [be’nit], Henry, engelsk politiker,
se Arlington.
Bennet [benä’t], Karl Stefan,
landskapsmålare (1800—78). Blev 1818 fänrik vid Svea
livgarde, tog avsked som kapten 1838.
Studerade landskaps- och arkitekturmålning i
Italien. Målade sedan också svenska utsikter och
stadsbilder, bl. a. många stockholmsmotiv.
Hans stil är sirlig och vårdad och visar fint
sinne för landskapets linjeskönhet. B. utförde
också porträtt och historiemålningar; några
av hans arbeten finnas i Nationalmuseum samt
på Drottningholm och Ulriksdal. H. W-n.
Bennet [benä’t], Vilhelm, friherre,
krigare och ämbetsman (1677—1740). Var en
bland Karl XII:s tappraste krigare och fick
1710 av Magnus Stenbock vitsordet »en kärna
av en officer». B.
utmärkte sig i de polska
fälttågen, blev 1709
major vid Kronobergs
reg. och förde det som
t. f. chef vid Poltava.
Från Bender sändes
han s. å. hem, var 1710
chef för Upplands
fyr-och femmänningsreg.
till häst och hade
betydande andel i segern
vid Hälsingborg 28
febr. s. å. Då Karl XII
1717 organiserade ett slags generalstab, blev
B. som »direktör av marschen» chef för en av
dess avdelningar; s. å. blev han generalmajor
av kavalleriet. Efter konungens död 1718
sändes han av arvprins Fredrik till Stockholm,
troligen för att till Ulrika Eleonora överbringa
politiska råd, och det torde ha varit hans
beskickning, som förmådde henne att avsäga
sig enväldet. B. upphöjdes 1719 till friherre
samt blev landshövding i Hallands län 1728
och i Malmöhus län 1737 (samtidigt
kommendant i Malmö). Han var en bland Göran
Nordbergs sagesmän, då denne författade sin Karl
XII :s historia. V. S-g.
Bennett [be’nit], Enoch Arnold, eng.
romanförf. (f. 1867). Är en av de ledande
personligheterna i den nya generation, som
debuterade de sista åren av 1800-talet. Han är
född på landet (North
Staffordshire) i ett
industridistrikt, blev
efter skolgång skrivare
hos en jurist och slog
sig 1893 på
journalistik. Från 1900 har
han uteslutande varit
förf., en tid i
Frankrike, sedan i London.
Berest, skarpsynt och
mångförfaren, har han
i små pigga
essäböcker, »The human ma-
chine», »Mental efficiency», »Literary taste»,
»Marriage» m. fl., velat uppmuntra till andlig
och etisk träning för halvbildade eller av det
praktiska livet alltför uppslukade människor.
Men hans egentliga produktion är
romanförfattarens. Han har utvecklat mycket stor flit och
synnerlig smidighet. Till att börja med skrev
han en rad sensationsromaner, »fantasias», som
mest lägga an på en spännande handling
men stundom visa en fullmogen artistisk
förmåga att göra en komposition; så i den
fantastiska romanen »Hugo», spunnen kring ett
jättevaruhus. Med dessa romaner vann han
publik och ett namn. Men först därefter
började hans realistiska författarskap, som vände
sig kring ett industridistrikt, de
porslinsfabri-cerande Fem städerna. Denna befolknings
vardagsliv och karaktär vänder han ut och in,
ser dess själlöshet och mekanism men har
också blick för den seniga viljan och det
puritanska allvaret. Hans förnämsta böcker äro
trilogien om Clayhanger — romanerna
»Clay-hanger» (1910; »Edwin Clayhangers ungdom»,
1921), »Hilda Lessways» (1911; sv. övers.
1922) och »These twain» (1916; »De tu», 1923)
—, där han följer en ung man från gossåren
genom en långvarig kamp för materiell
framgång och genom en slitande kärleks- och
äk-tenskapshistoria. Det är naturalism, men en
färgfullare och varmare än den franska och
ryska på 1800-talets mitt, med en djup tro på
de stora livsmakterna som grundval. »The old
wives’ tale» (1908; »En kvinnas historia»,
1920) är ett motstycke till denna trilogi, i det
den skildrar två systrars liv var för sig och
i slutlig återförening på ålderdomen. Jämte
dessa djupare verk har han skrivit friska
novellkomedier, såsom »The card» (1911; »En
tusan till karl», 1919), »The regent» (1913),
»The pretty lady» (1918; »Kurtisanen», 1919),
»Mr. Prohack» (1922), i vilka han valt olika
sidor av småstads- och londonlivet, sådant det
avspeglas i en snäll brackas, en djärv och nyter
uppkomlings, en kurtisans väsen. Under åren
1908—1911 tog han anonymt till orda som
kritiker och skrev en serie korta och ettriga
artiklar om modern litteratur (samlade i
»Books and persons», 1917). Hans avsikt
därmed var att göra en del omvärderingar, slå
ned de upphöjda och upphöja de förbisedda;
men denna kritik innehåller också personliga
utbrott, skrivna i en kärvt humoristisk stil.
Han är en smula cyniker och har här liksom
i »The truth about an author» röjt ett kanske
väl starkt intresse för den materiella sidan
av författarskapet. B :s arbeten ha synnerligen
flitigt översatts till svenska. A. B-s.
Bennett [be’nit], James Gordon,
nord-amerik. tidningsman (1795—1872). Hade
utvandrat från Skottland och grundläde 1835
New York Herald, som snart blev en av
Amerikas mest spridda tidningar och gjorde
sin ägare kolossalt förmögen. 1869 utsände
han den då obemärkte tidningsmannen H. M.
Stanley (se d. o.) för att uppsöka Livingstöne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
