Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bennettitales - Bennettön, Bennetts ö - Ben Nevis - Bennich, Nils Axel Gustafsson - Bennigsen, släkt - Bennigsen, Alexander Levin von - Bennigsen, Levin August Theophil von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1281
Bennettön—Bennigsen, L. A. Th. von
1282
yttre starkt avviker från nutida angiospermer,
hade Wielandiella angustifolia (bild 3) från
Skånes rätiska stenkolsförande avlagringar
utdragna, rikt förgrenade stammar med
»blommorna» i grenvecken. På grund härav och
genom enklare byggnad av ståndarbladen
inbjuder Wielandiella i än högre grad än
Cyca-deoidea till jämförelse med angiospermerna.
— Släktet Williamsonia från juran har
troligen i vissa fall han- och honorganen i skilda
blommor; ståndar kransarna erinra ännu mera
än hos Cycadeoidea om blommor. — B:s blad
träffas i allmänhet ej i direkt samband med
stammarna och »blommorna». Man har dock
lyckats påvisa, att flera bladtyper av
meso-zoisk ålder, som tidigare ansetts tillhöra
cy-kadéer, så t. ex. Zamites, Ptilophyllum och
Anomozamites, i stället äro blad av olika
ben-nettiter. Troligen höra de allra flesta, om icke
alla, förmodade cykadéblad från de äldre
meso-zoiska avlagringarna till denna klass. Th. H-e.
Bennettön, Bennetts ö, obebodd ö i
Ishavet, n. om Nysibiriska öarna; 200 kvkm,
når 460 m. Upptäckt 1881 av
Jeannetteexpe-ditionen under de Long.
Ben Nevis [ben ni’vis el. ne’vis], topp på
Grampianbergen, i skotska grevsk. Inverness,
Storbritanniens högsta berg, 1,343 m ö. h.
Toppen består av porfyr.
Bennich, Nils Axel Gustafsson,
ämbetsman, politiker (1817—1904). B., som efter
1838 avlagd hovrättsexamen i Uppsala
tjänstgjorde i åtskilliga ämbetsverk i Stockholm,
blev 1860
landshövding i Jämtlands län
och var
generaltulldi-rektör 1865—88. B.
har som ämbetsman,
politiker,
kommitté-och utskottsled. på det
mest intima sätt
knutit sitt namn vid
kampen för en
frihandels-vänlig tullagstiftning.
Redan 1840 blev han
anställd i
bevillningsutskottet, inom vilket
en livlig strid mot
eller för bibehållandet av de många
dåvarande ut- och införselförbuden vid denna
tid tog sin början, och var utskottets
sekreterare 1848—60. Som sekreterare i
mellan-rikslagskommittén (1855—56) utarbetade han
det grundliga betänkande, på vilket
Gripen-stedts proposition till riksdagen 1856 och
den av riksdagen beslutade tulltaxan
baserades. Genom avskaffandet av alla
utförsels-och införselsförbud, borttagande av tull å
spannmål och de flesta andra
livsförnödenheter samt å flera råämnen ävensom genom
nedsättningar av skyddstullar blev denna
tulltaxa epokgörande och innebar en
avgörande seger för frihandelsåsikterna. Som ordf.
1863 i den kommitté, som hade att förbereda
franska handelstraktaten av 1865, föll det
ock på B:s lott att söka fullfölja och befästa
den sålunda vunna principiella segern. Adlad
1864, uppträdde han på riddarhuset energiskt
till förmån för traktaten och röstade för
representationsreformen. Han var led. av Första
kammaren 1867—93 och var därunder ända
till 1886 led. av bevillningsutskottet (ordf.
1883—86). I den stora kommittén 1876—82
för revision av tulltaxan var han ordf. B:s
ledande ställning å den frihandelsvänliga sidan
gjorde honom självskriven till
ordförandeskapet i den 1886 bildade Föreningen mot
livsmedelstullar samt hade redan 1872 skaffat
honom hedersledamotskap i engelska
»Cob-den club» men gjorde honom ock till ett mål
■för de hetsigaste och personligaste angrepp.
Utom i tullfrågor tog B. livlig del i
behandlingen av bank- och järnvägsfrågor. Han var
led. av »finanskommittén» 1858—63, ordf, i
kommittén för Norra stambanan 1862 och 1871
en bland stiftarna av Stockholms handelsbank.
Var framstående debattör, lika mycket utmärkt
genom sakkunskap som genom logisk skärpa
och satiriskt skämtlynne. — B :s son
Hjalmar B. (1866—1909) blev 1900
expeditionschef i Jordbruksdepartementet och 1906
generaldirektör och chef för Patent- och
registreringsverket.
Be’nnigsen, gammal tysk adelssläkt, som på
1200-talet omtalas i nuv. Hannover och har
sitt namn efter den då i nuv. kretsen Springe
byggda borgen Bennigsen. Flera av dess
medlemmar ha gjort betydande insatser i
Hannovers, Tyska rikets och Rysslands historia.
Be’nnigsen, Alexander Levin von,
greve, tysk politiker (1809—93), son till L. A.
Th. v. B. Gick i hannoveransk tjänst; var 1848
—50 konseljpresident och utrikesminister. B.
genomförde författningens ombildning och
sökte utbilda ett modernt demokratiskt
statsskick, på samma gång som han hävdade
Hannovers självständighet mot de tyska
enhets-strävandena. Efter Hannovers annektering
slöt han sig till welferna och var 1881—83 led.
av tyska riksdagen.
Be’nnigsen, Levin August Theophil
von, greve, rysk general (1745—1826). Född
i Braunschweig, var han först hannoveransk
officer, ingick 1773 i
rysk tjänst, deltog med
utmärkelse i flera krig
(mot turkarna, i
Polen m. m.) och
avancerade under kejsar Paul
till generallöjtnant
(1798) men föll i onåd,
deltog i
sammansvärj-ningen mot Paul och
utförde en huvudroll
vid mordet på denne
180L I kriget mot
Napoleon 1805—07 tfll-
bakaslog han Lannes vid Pultusk 1806 och
förde högsta befälet över ryska armén mot
Napoleon i slaget vid Eylau 7—8 febr. 1807.
II. 41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
