Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berenike (ptolematiska drottningar) - Berenike (dotter till konung Herodes Agrippa I) - Berenikes hår - Berens, Hermann Johannes - Berenson, Bernhard - Berent, Wacław - Berény - Beresford, Charles - Beresford, William Carr - Beresin, I. N. - Beresovsk - Berettini, Pietro - Berezin, Iljá Nikolajevitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1313
Berenike—Berezin
1314
renike II, förmäld med Ptolemaios III
Euer-getes. Efter henne har stjärnbilden B e r
e-nikes hår fått sitt namn. För att skaffa
sin make krigiska framgångar i Asien offrade
hon nämligen sitt fagra hår åt Afrodite,
och då detta följande morgon försvunnit ur
templet, uppstod en sägen, att gudarna
bortfört håret och satt det som stjärnbild på
himmelen. Om denna sägen skrev den grekiske
(alexandrinske) skalden Kallimachos en dikt.
Berenike, dotter till konung Herodes
Agrip-pa I av Judéen och syster till den i
Apostlagärningarna omtalade, med prokuratorn Felix
förmälda Drusilla och till Agrippa II. Född
29 e. Kr., var hon känd för sin skönhet
och sedeslöshet, var älskarinna åt Titus under
judiska kriget och försköts av honom, sedan
han år 79 blivit kejsare.
Berenikes hår, en av stjärnbilderna. Se
vidare Stjärnor. Jfr Berenike.
Berens, H e r m a n n Johannes, musiker
(1826—80). Född i Hamburg, kom B. 1847
till Sverige, där han 1849 blev
musikdirektör vid Livregementets husarkår i Örebro,
1860 kapellmästare vid dåv. Mindre (nuv.
Dramatiska) teatern i Stockholm samt 1861
t. f. och 1868 ord. lärare i komposition och
instrumentering vid Musikaliska akademiens
läroverk. Bland hans ofta välgjorda men föga
originella kompositioner utgjordes många av
musik för piano och dramatisk musik. — Hans
son Herman Gustaf B. (f. 1862 17/u) har
varit verksam som kapellmästare vid teatrar
i Stockholm och Danmark och sedan 1898 fäst
vid Kungl. teatern som repetitör, under några
år även som kapellmästare. Han har
komponerat sånger, operetter m. m.
Berenson [be’rinsøn], Bernhard,
amerikansk konstforskare (f. 1865). Studerade i
Boston, Paris, Oxford och Berlin, har oftast
varit bosatt i Italien. B. har företrädesvis
studerat italiensk renässanskonst — målningar
och teckningar — och har i sin analys visat
skarpsinne, smidighet, fyndighet och
konstruk-tionsförmåga. G—g N.
Berent, Waclaw, polsk författare (f. 1873),
en av det s. k. unga Polens främsta krafter.
Mest bekanta äro hans båda romaner,
»Pröch-ro» (Röta, 1903), bilder ur en storstadsbohems
tragiska kamp för livet, och »Ozimina»
(Vintersådd, 1911), där förf, inom ramen av en
balnatt hos en Warschaubankir ger en
modern polsk samhällsbild med presentation av
en rad för tiden representativa typer på gott
och ont. B., vars arbeten äro mycket väl
genomtänkta och omsorgsfullt språkligt
avfilade, kallas ibland den polske Flaubert. A. Kgn.
Berény [bä’rènj], se Jaszberény.
Beresford [be’rizfod], Charles, lord B.,
eng. amiral o. politiker (1846—1919), kallad
lord Charles B., tills han 1916 upphöjdes
till pär med titeln baron B. of Metemmeh and
Curraghmore. Utmärkte sig under
bombardemanget av Alexandria 1882, tillhörde
Wolse-leys stab under dennes expedition till Nil-
landet 1884—85 och blev 1886 andre
amirali-tetslord men avgick redan s. å. i följd av
meningsskiljaktighet med dåv. sjöministern
(lord George
Hamil-ton). Han blev amiral
1906, förde högsta
befälet över
medelhavs-flottan 1905—07 och
över kanalflottan 1903
—05 och 1907—09
samt tog avsked 1911.
B. var den egentlige
upphovsmannen till
»The naval
intelli-gence department»
(brittiska flottans
stab). Han var även
ryktbar som politisk talare och
skriftställare, och utan hans politiska inflytande hade
brittiska flottans storartade utvidgning
genom »The naval defence act» 1889 aldrig
kunnat genomdrivas. Även senare verkade han i
tal och skrift framgångsrikt för flottans
utveckling. I marinpolitiska frågor låg han i
skarp och långvarig konflikt med amiral
Fisher. B. var 1874—80, 1902 och 1910—16
led. av underhuset. Utgav bl. a. »Nelson and
his times» (1908), »The break-up of China»
(1899), »The betrayal» (1912) samt
»Me-mories» (1914).
Beresford [be’rizfed], William Carr,
viscount B., engelsk general (1768—1854).
Intog 1806 Buenos Aires men måste snart
kapitulera för en överlägsen spansk styrka.
Efter sex månaders fångenskap undkom han
till England. Avsänd 1808 med en engelsk
kår till Portugal, fick han 1809 i uppdrag
att organisera portugisiska armén, vilket han
gjorde med stor skicklighet, och utnämndes
till dess generalissimus. Därpå förde B.
under Wellington befälet över en armékår och
utmärkte sig bl. a. vid Albuera 1811 och
Tou-louse 1814. För sina förtjänster upphöjdes
han av portugisiska regeringen till hertig av
Elvas. Han innehade några år befälet över
portugisiska armén men nedlade det. Han
upphöjdes 1814 till pär (baron B.) och 1823 till
viscount samt tillhörde som
generalfälttyg-mästare Wellingtons ministär 1828—30.
Bere’sin, I. N., se Berezin.
Bere’sovsk, stad i ry. guv. Perm, i Ur
albergen, 25 km n. ö. om Jekaterinburg.
Medelpunkt i ett rikt guldgruvedistrikt.
Berettfni, P i e t r o, ital. målare och
arkitekt, se C o r t o n a, P. da.
Bere’zin, 11 j ä Nikolajevitj, rysk
orientalist (1818—96). Företog på 1840-talet
vidsträckta resor i Asien, blev 1846 professor i
turkiska vid universitetet i Kazan och 1855
professor i turkisk-tatariska språk i
Petersburg och samtidigt konservator vid
orientaliska myntsamlingen. B. författade dels en
rad beskrivningar över sina resor, dels
språkliga arbeten, huvudsakligen rörande turkiska
och persiska språken, dels historiska arbeten,
II. 42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
