Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergshammar (säteri) - Bergshandteringens vänner (inom Örebro län) - Bergshantering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
Bergshandteringens vänner—Bergshantering
16
Huvudbyggnaden på Bergshammar.
Bergshandteringens vänner (inom
Örebro län), en 1864 bildad förening med
uppgift att dryfta för bergshanteringen viktiga
ärenden. Urspr. blott omfattande Örebro län,
har den småningom utvecklats till att
omfatta hela Sverige. Sammanträde hålles
årligen i Örebro vid Hindersmässan (slutet av
jan.). Föreningen utger Blad för
Bergshandteringens vänner (1866 ff.).
Bergshantering kallas sammanfattningen av
alla de arbeten, vilka vid bergverk bedrivas
för framställande av produkter ur
mineralriket i mer eller mindre förädlad form. Till
bergshanteringen höra gruvbrytning för
vinnande av råmaterial samt dettas sovring
och anrikning, metallurgiska och m
e-kaniska operationer för att ur
råmaterialet framställa metaller och metalliska
eller mineraliska produkter samt m an u f
ak-t u r e r i n g, varvid åt produkterna genom
mekanisk bearbetning givas de olika former, i
vilka de gå uti handel.
B. har mycket gamla anor. Redan
egypterna hade en ordnad gruvdrift, och ännu
i dag äro på Sinaihalvön de stollbyggnader
tillgängliga, av vilka de begagnade sig vid
brytningen av koppar i nu övergivna gruvor.
Även rester av smältplatser finnas kvar.
Talrika inskriptioner i klipporna bevisa, att
bergsbruket fortgått där under flera tusen år.
B:s historia sammanfaller mycket nära med
metallernas. Redan i de äldsta folkens
tidigaste sagor berättas om bruk av metaller.
Otvivelaktigt blevo de metaller först
upptäckta, som genom sin glans ådrogo sig
uppmärksamhet och som kunde vinnas genom en
enkel utgrävning och rengöring. Dessa äro de
i gediget tillstånd förekommande,
förnämligast guld och koppar. Den sistnämnda
metallen har förmodligen också rätt tidigt,
sedan människorna lärt sig att handhava
elden, i enkla härdar utsmälts ur bergarter, i
vilka den förekom gedigen. Först sedan
människorna på detta sätt erfarit metallernas
egenskap att bli flytande i värme, kunde de
föranledas att försöka vad som skulle ske,
om den glänsande och tunga malmen, som
de jämte metallen funno i jorden, kastades
på elden. Detta var förmodligen den enkla
början till våra metallurgiska kunskaper.
Under forntiden användes de
från den förhistoriska tiden i arv
erhållna metallerna, guld, koppar,
tenn, bly och silver, och dessutom
torde då den viktiga upptäckten
av järnet ha gjorts. Möjligen har
även kvicksilver då framställts
för första gången. Medeltiden har
att uppvisa upptäckterna av
några metaller, nämligen arsenik,
an-timon, vismut och zink, men
framstegen i b. voro även under denna
tidsperiod rätt obetydliga.
1556 trycktes Agricolas
berömda verk »De re metallica»,
som betecknar en vändpunkt för b:s
utveckling både i fråga om produkternas mängd och
metodernas ändamålsenlighet. Honom följde
flera författare. 1734 utgav Swedenborg
på latin ett stort verk, vari han noga
beskriver de på den tiden brukliga metoderna för
framställning av järn och koppar, och kort
därefter utkom ett arbete av Schlüter i Goslar,
av vilket man får kännedom om alla sedan
Agricolas tid gjorda framsteg inom
metallurgien. Med 1800-talets början inträder en ny
period för b., därigenom att de i livlig
utveckling stadda naturvetenskaperna (kemi, fysik,
geologi och mineralogi) med sina resultat i
hög grad främjade dess utveckling enligt
vetenskapliga grunder.
Sverige har flera berömda namn fästa vid
sin b., t. ex. Em. Swedenborg, S. Rinman, U.
Hjärne, Cronstedt, Tilas, Sefström, Ekman,
Åkerman, Brinell m. fl. B:s utveckling har
även i hög grad främjats genom den under
benämningen Jernkontoret (se Järnkontoret)
1747 bildade, kraftigt verksamma
sammanslutningen mellan de svenska bruksägarna.
Guldet torde vara en av de först
upptäckta metallerna. Tidigast torde det ha
utvunnits genom enkel utvaskning ur flodernas
sand. Senare, då dessa fyndorter utnyttjats,
började man utgrävningar ur sekundära lager
och först därefter gruvdrift i fast berg. Vid
bergverk i Egypten vanns på 1400-talet f. Kr.
guldet genom ordentlig gruvdrift. Då
utsmält-ningen av guldet ur bergarten måste ske i
degel eller ugn av något slag samt erfordrar
en temperatur av något över 1,000° C,
förutsatte utnyttjandet av guldmalmen redan då
vissa metallurgiska kunskaper, särskilt ett
skickligt handhavande av elden.
Närmast guldet torde k o p.p a r vara den
metall, som tidigast kom till användning.
Koppar var bekant i Mindre Asien och
Egypten redan i femte årtusendet f. Kr. Mindre
Asiens koppargruvor voro också länge föremål
för en storartad gruvdrift. — Efter guldet och
kopparn torde tenn ha blivit en av de först
kända metallerna, då tennmalmen förekommer
uppe i jordytan och är så tung, att den med
nödvändighet måste uppmärksammas. Också
reduceras tennmalmen så lätt, att den glänsande
metallen måste kommit till synes, om malmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
