Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergshantering - Bergshanteringens vänner - Bergshauptman - Bergsimpa - Bergsingenjör - Bergsjuka - Bergsjö - Bergsjö och Forsa - Bergska boken - Bergskedjebildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergshanteringens vänner—Bergskedjebildning
19
Falu gruva (se d. o.) är antagligen vårt
äldsta bergverk och har med ganska stor
säkerhet upptagits i början av 1200-talet.
Resultatet av driften vid detta bergverk i över
600 år kan ej med säkerhet angivas, men
det beräknas, att koppartillverkningen under
denna tid uppgått till sammanlagt 500,000
ton, vilket lär vara mer än någon annan
koppargruva i världen lämnat. Falu gruva var
på 1500- och 1600-talet under nära ett sekel
världens största kopparproducent. Även guld,
silver, bly och vismut ha framställts ur den i
•gruvan brutna malmen. Värdet av de
produkter, som erhållits ur Falu gruva,
uppskattas till över en milliard kr.
Vid vilken tid silverhaltig blyglans började
bearbetas i Sverige är icke med visshet känt,
men man vet, att öster Silvbergs
gruvor voro i arbete på Magnus Erikssons tid,
d. v. s. i mitten av 1300-talet. Sala gruva
(se d. o.) omnämnes första gången i en
skrivelse 1510. Under det 400-åriga arbetet vid
detta bergverk har tillverkningen av silver
utgjort 175,600 lödiga marker med ett
ungefärligt värde av 52 mill. kr.
I närvarande tid är det förnämligast
stenkols- och järnproduktionerna, som taga i
anspråk de största krafterna inom b. Sveriges
produktion av stenkol och tackjärn uppgick
1913 till 363,965 ton och 730,257 ton resp.,
under det att världsproduktionen s. å. var
1,342,500,000 ton kol och 77,700,000 ton
tackjärn. 1921 voro motsvarande siffror för Sverige
376,692 ton kol och 313,080 ton tackjärn samt
för hela världen 1,089,500,000 ton kol och
32.772,000 ton tackjärn. E. S. B,
Bergshanteringens vänner, se
Bergshand-teringens vänner.
Bergshauptnian. Bergmästarna i de gamla
första och andra bergmästardömena — Sala
silverbergslag och Stora Kopparbergs bergslag
— voro även s. k. bergshauptmän och hade ss.
sådana vissa befogenheter beträffande Sala
silververk, resp. Falu kopparverk. Dessa
befattningar upphörde i Falun 1862 och i Sala 1888.
Bergsimpa, se S i m p o r.
Bergsingenjör, titel, använd huvudsakligen
för att angiva, att innehavaren genomgått
någon av avdelningarna vid Tekniska
högskolans fackskola för bergsvetenskap och där
avlagt bergsingenjörsexamen.
Bergsjuka. Vid bergbestigningar eller
tillfällig vistelse å högt belägna orter (t. ex. vid
flygning) inställa sig ofta en del rubbningar
i organismen, såsom hjärtklappning, andnöd,
matthet ända till svimning, allmänt
illamående och kräkningar. Särskilt karakteristisk
är oförmågan att utföra kroppsarbete.
Orsaken till dessa under namnet b. sammanfattade
symtom är väsentligen att söka i syrebrist.
Bergsjö, socken i n. ö. Hälsingland, intill
Storsjön; Bergsjö och Forsa tingslag,
Gävleborgs län; 381,70 kvkm, 4,464 inv. (1924).
Vacker och storslagen natur med betydande
höjder och sjöar. 3,744 har åker, 26,123 har
20
skogs- och hagmark. Pastorat i ärkestiftet,
Nordanstigs kontrakt.
Bergsjö och Forsa, tingslag i n. ö. hörnet
av Hälsingland utmed Bottniska viken och
kring Hudiksvall; Gävleborgs län; 2,221,24
kvkm, därav 2,076,60 kvkm land; 26,909 inv.
(1924). Går i n. v. med smal kil långt upp
i skogslandet och omfattar i s. v. de yttersta
flikarna av Dellensjöarna. Kustlandet är lågt
och småbergigt, i skogslandet innanför nå
toppar intill och över 500 m, Synhällan invid
Medelpadsgränsen 555 m. Bygden är samlad
kring huvudvattnen: Harmångerån med
Has-selasjön, Bergsjön, Storsjön m. fl. och n.
därom Gnarpån, i s. Forsavattnen och
Del-ångerån från S. Dellen, och i dalarna innanför
Hudiksvall samt i övrigt nedanför den skarpt
markerade gränsen för skogslandet (llsbo).
Däremellan ligga öde skogsbygder. Även
kusten är i huvudsak ödebygd. Ö. om den
djupt inträngande Hudiksvallsf järden
utskjuter Hornslandet (109 m). Till tingslaget
höra några smärre öar (Jättholmarna m. fl.).
Socknarna äro: Ideno r, Hälsingtuna,
Forsa och Hög i s. mellan
Hudiksvalls-fjärden och Dellensjöarna, Rogsta,
Harmånger, Jä t te nd al, G n a r p utmed
kusten norrut, llsbo, Bergsjö och H a s s e 1 a
i skogslandet innanför dessa.
Huvudnäringar: jordbruk samt skogsbruk; i Forsa och
Harmånger industri av betydelse (Forsa
linspinneri; Strömsbruks sulfitfabrik, Stocka
sågverk). 20,503 har åker, 164,220 har
skogs-och hagmark. Tingslaget genomdrages av
stats-banelinjen Ljusdal—Hudiksvall samt Norra
Hälsinglands järnväg (Hudiksvall—Bergsjö),
östkustbanan dragés i n. genom Harmångers,
Jättendals och Gnarps kyrkbyar. Tillhör Norra
Hälsinglands domsaga och Hudiksvalls fögderi.
Bergska boken, se Konkordieformeln.
Bergskedjebildning. Alltifrån jordens
äldsta tider har jordskorpan varit utsatt för
starka tryckpåverkningar, som resultera i att
vissa zoner utsatts för en mer eller mindre
intensiv veckning, varvid berglagren
sammanpressats och upptornats, ofta till ansenlig
höjd. Brista därvid vecken, kunna hela
lagerkomplex skjutas fram över varandra
(överskjutningar).
B. är i viss mån periodisk, i det vissa
epoker under jordens utveckling karakteriserats
av intensiva veckningsprocesser, andra av
relativ vila. Under jordens äldsta tider synas
bergskedjorna ha lupit tämligen regellöst; i
och med jordskorpans konsolidering ha allt
större områden utvecklat sig till
»resistensområden», kring vilka de mera labila zonerna
veckats och förskjutits. I senare geologisk
tid synes den bergskedjebildande
verksamheten ha lokaliserats till ett brett bälte från
Gibraltar över medelhavsländerna—Kaukasus
—Himalaja—Sundaöarna runt Stilla oceanens
kuster till den antarktiska kontinenten. —
I samband med bergskedjeveckningen äger
oftast en livlig vulkanisk verksamhet rum,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
