Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bernshammar - Berns salonger - Bernstein, Eduard - Bernstein, Henry - Bernsten - Bernstorff (slott) - Bernstorff, ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
Berns salonger—Bernstorff
86
omkr. 1790. Godset har ända sedan Gustav
Vasas tid varit förenat med järnbruk, vilket
nedlades 1870. B. tillhörde först medlemmar
av ätterna Schönström och Hising och köptes
1784 av brukspatron O. F. Lorichs, inom vars
släkt det ännu äges.
Berns salonger, förlustelseställe vid
Ber-zelii park i Stockholm, uppfört 1863 av
konditorn H. R. Berns. Kallades först Berns
salong men utvidgades av H. R. Berns’ son
Hugo Berns 1886 och benämnes från denna
tid Berns salonger. Där idkas
schwei-zerirörelse, och var afton utföres
orkestermusik; denna stod 1869—1903 under ledning
av Aug. Meissner (se d. o.).
Bernstein [-Jtåin], Eduard, tysk
socialdemokratisk nationalekonom och politiker (f.
1850). Var från 1878 av politiska skäl bosatt i
utlandet (först i Zürich, från 1888 i London)
till 1901. Sedan 1902
har B., med avbrott för
riksdagsperioden 1907
—12, varit medlem av
tyska riksdagen (1919
—20 av tyska
nationalförsamlingen). —
B. har varit språkröret
och den teoretiske
ledaren för de tyska
socialisternas liberala
flygel, de s. k. r e v
i-sionisterna, och
hans förnämsta arbete,
»Die Voraussetzungen des Sozialismus und die
Aufgaben der Sozialdemokratie» (1899; övers,
till sv. 1907; ny tysk utvidgad uppl. 1920), blev
jämte »Zur Geschichte und Theorie des
Sozialismus» (1900) utgångspunkten för
»revi-sionismen» och föranledde häftiga strider
bland de tyska socialdemokraterna. B.
riktade däri en mångsidig kritik mot Marx’ och
i synnerhet »marxisternas» läror, bekämpade
tron på det borgerliga samhällets snara
sammanstörtande, förnekade, att rikedomen
samlas på allt färre händer och att storindustrien
skall bli allenahärskande; ja, själva
hörnstenarna i Marx’ system, »den materialistiska
historieuppfattningen» och Marx’ värdeteori,
modifierade eller bortförklarade han. I
praktiskt avseende påyrkade han en allmänt
radikal politik i anslutning till de »borgerliga»
radikala partierna. Från marxistiskt håll
angreps B. häftigt, och flera tyska
partikongresser antogo mot honom riktade
resolutioner. Sedan 1901 offentliggör han »Dokumente
des Sozialismus», varjämte han redigerar
de tyska revisionisternas organ, tidskriften
Sozialistische Monatshefte. Under
världskriget anslöt han sig 1917 på grund av sin
pacifistiska åskådning till de oavhängiga
socialisterna men återvände 1919 till
majori-tetssocialisterna. Hans revisionistiska idéer
vunno i majoritetssocialisternas läger stor
anslutning. Efter 1918 års revolution var B.
en kort tid (till jan. 1919) anställd i tyska
riksfinansministeriet. 1922 offentliggjorde B.
en skrift: »Der Sozialismus einst und jetzt»,
vilken vänder sig mot kommunisterna och
som mål framhåller långsam socialisering av
det ekonomiska livet. B. har vidare skrivit
bl. a. »Geschichte der Berliner
Arbeiterbe-wegung» (3 bd, 1907), »Erinnerungen eines
Sozialisten», I (1918), »Ferdinand Lassalle»
(1919) och »Die deutsche Revolution» (1921)
samt utgivit den bästa och fullständigaste
upplagan av Lassalles tal och skrifter (12 bd,
1919—20). E. Hkr. (V. S-g.)
Bernstein [bärnstä’], Henry, fransk
författare (f. 1876). Har hastigt blivit berömd
som teaterförfattare genom mer än ett dussin
pjäser med ämnen från det moderna
storstadslivet. B. skildrar helst en mondän värld, vars
enda åtrå är lystnad efter social ställning,
pengar och njutningar, griper gärna till yttre
effekter och söker sensation. Av B:s stycken
ha »Tjuven», »Simson», »Attacken»,
»Hemligheten» m. fl. getts i Stockholm. R-n B.
Bernsten, se Bärnsten.
Bernstorffs slott.
Bernstorff, slott strax n. om Köpenhamn.
Det nuvarande slottet lät J. H. E.
Bernstorff (se d. o.) uppföra genom den franske
arkitekten Jardin, marmorkyrkans
byggmästare, 1762—64. Det var på detta gods, som
början gjordes till bondeståndets frigörelse.
Är sedan 1848 statsegendom, var i många år
Kristian IX :s sommarresidens och har senare
varit bostad för hans son prins Valdemar.
Bernstorff, tysk-dansk adelsätt, omtalad på
1300-talet i Mecklenburg och på 1700-talet
företrädd i Hannover, där Andreas G o
11-1 i e b von B. (1640—1726) från 1709 var
statsminister; han blev 1715 riksfriherre. Hans
måg och arvinge Joakim von B. (1678—
1737) var far till den till Danmark invandrade
J. H. E. B. (se nedan) och till Andreas
Gottlieb B. (1708—68), som 1767 blev
dansk länsgreve och var stamfar såväl till
släktens (äldre) hannoveranska som till dess
(yngre) danska gren. Hans son, statsmannen
A. P. B. (se nedan), var farfar till den
preussiske diplomaten greve Albrecht B. (1809
—73), som 1854—61 och 1862—73 var
preussiskt (sedan 1871 tyskt) sändebud i London;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
