Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bernstorff, ätt - Bernstorff, Andreas Peter - Bernstorff, Christian - Bernstorff, Johan Hartvig Ernst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
Bernstorff, A. P___Bernstorff, J. H. E.
88
Inträdde 1759 i dansk
viktiga platser. Under
en son till denne är den tyske diplomaten
J. H. von B. (se nedan).
Bernstorff, Andreas Peter, greve, dansk
statsman (1735—97), brorson till J. H. E. B.
tjänst och fick tidigt
Struensees maktperiod
avlägsnades han
visserligen, men efter
dennes fall blev han i maj
1773 utrikesminister
och dec. s. å. tillika
president för tyska
kansliet. Under
nordamerikanska frihetskriget
strävade B. att trygga
de neutrala staternas
fria sjöfart men ville
samtidigt
vidmakthålla ett gott förhållande
till England och
före
slog i detta syfte förgäves kejsarinnan Katarina
II 1778 ett förbund. Då kejsarinnan 1780
upptog B:s tanke, men i en annan form, som ett
väpnat neutralitetsförbund, närmast riktat
mot England, var B. visserligen villig att gå
med härpå men slöt omedelbart dessförinnan
(juli 1780) ett särskilt avtal med England för
att få den omstridda folkrättsliga tvistefrågan
om krigskontraband löst. Kejsarinnan
förbittrades över detta skenbart tvetydiga
beteende och framtvang i nov. s. å. B:s
avlägsnande. Senare trädde B. i hemlig förbindelse
med den unge kronprinsen Fredrik (Fredrik
VI), och då denne i april 1784 ryckt till sig
makten, återfick B. sina forna ämbeten.
Till sin död utövade B. ett ledande
inflytande på statens styrelse och fullföljde därvid
en moderat reformpolitik. Han förberedde
upphävandet av livegenskapen i Holstein och
Syd-Slesvig (fullbordat 1804); han värnade nitiskt
tryckfriheten och genomförde en frisinnad
tulltariff, tog första steget till judarnas
emancipation och fick 1792 förbud utfärdat mot
slavhandel i danska kolonier (från och med
1803). Energiskt hävdade B. Danmarks rätt
att förbli neutralt under det stora kriget mot
den franska republiken, ehuru han ingalunda
gillade revolutionens våldsamheter, och han
försvarade gentemot England grundsatsen
»fritt skepp gör fri last» i diplomatiska
skrivelser, vilka väckte dåtidens beundran.
Samtidigt undvek han omsorgsfullt all anledning
till strid med England, särskilt i fråga om
konvojering. Handeln blomstrade, och folket
såg upp till B. med beundran och
hängivenhet. B. närde uppriktig kärlek till Danmark
och hade, ehuru hans egen bildning var helt
och hållet tysk, likväl aktning för danskt
andligt liv. Till karaktären var han ädel och
rättsinnig. Medan B. styrde, hade Danmark
en lycklig period, och hans död väckte
lands-sorg i Danmark. Litt.: E. Holm, »Danmark
-Norges historie» (III—VI, 1898—1909); Aage
Friis, »A. P. Bernstorff og Ove
Høegh-Guld-berg» (1899), »Bernstorfferne og Danmark»
(I, 1903), »Bernstorffske papirer» (I—III,
1904—13). E. Ebg.*
Bernstorff, Christian, greve, dansk,
sedan preuss. statsman (1769—1835), son till
A. P. B. Ledde Danmarks utrikespolitik efter
1797 först som statssekreterare och sedan
(från 1803) som statsminister. Han var en
erfaren diplomat men saknade sin faders stora
statsmannaegenskaper. Under rysk påverkan
ingick Danmark 1800 i den nya väpnade
neutraliteten, medan B. kort förut genom avtal
med England avstått från konvojeringsrätten.
Denna tvetydiga politik ledde till det blodiga
sjöslaget på Köpenhamns redd 2 april 1801,
varpå det nyss avslutade
neutralitetsförbun-det måste uppgivas. Under de följande åren
kunde B. icke tidigt nog besluta sig för att
taga öppet parti i striden mellan Napoleon
och hans motståndare. Följden blev Englands
djupa misstro och överfallet på Köpenhamn
1807. B. drog sig tillbaka från
utrikesministeriet 1810 och blev sändebud först i Wien,
sedan i Berlin. 1818 gick han i preussisk
tjänst som utrikesminister (till 1831) och var
på denna post en ivrig förkämpe för
reaktionen i Tyskland. — Hans bror, greve
Joachim Frederik B. (1771—1835), var 1800
—08 direktör för danska kansliets utländska
departement och 1816—35 dansk minister i
Wien. E. Ebg.*
Bernstorff, Johan Hartvig Ernst,
greve, dansk statsman (1712—72). Född i
Hannover, gick han 1732 i dansk tjänst och
inträdde efter en längre tids tjänstgöring på
olika diplomatiska poster (bl. a. i Paris) 1751
i den danska konseljen
samt övertog ledningen
av tyska kansliet och
därmed av
utrikespolitiken. I nitton år
skötte han sedan
ut-rikesangelägenheterna
med full
självständighet och mycken
smidighet under svåra
förhållanden. Han förstod
att hålla Danmark
utanför sjuåriga kriget
och önskade med
Sve
rige ingå ett väpnat neutralitetsförbund till
handelns skydd. Hans förnämsta strävan var
att få till stånd ett byte mellan den
hertigliga delen av Holstein och Oldenburg, som då
tillhörde konungen av Danmark, för att
sålunda samla hela Holstein och samtidigt
trygga Danmark för de gottorpska kraven på
Slesvig. Underhandlingarna hade likväl ingen
framgång, och 1762, då hertigen av
Holstein-Gottorp blivit kejsare i Ryssland (Peter III),
hade det så när blivit krig. Under dessa
farliga förhållanden visade B. stor omtanke och
fasthet. Han räddades ur svårigheterna
genom mordet på Peter i maj s. å. B. ansåg
det nu nödvändigt att nära förbinda sig med
Ryssland, slöt 1765 ett direkt förbund och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
