Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bernstorff, Johan Hartvig Ernst - Bernstorff, Johann Heinrich von - Bernström, John Peter Fredrik - Berntsen, Klaus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
Bernstorff, J. H. von—Berntsen
90
träffade därvid också avtal om att verka för
upprätthållandet av Sveriges dåvarande
författning mot konungahusets önskningar om
utvidgad makt. F. ö. önskade han uppehålla
ett gott förhållande till Sverige och fick 1766
till stånd äktenskap mellan kronprins Gustav
(Gustav III) och danska prinsessan Sofia
Magdalena. Även i inrikesstyrelsen tog B.
mycken del. Som anhängare av
merkantilsystemet arbetade han ivrigt för att främja
handel och fabriksanläggningar genom
konstlade medel (höga tullar, monopol,
statsunderstöd). B. lät inkalla tyska nybyggare för att
uppodla de jylländska hedarna. Även till
ämbetsverken inkallades många utlänningar, i
synnerhet tyskar. Själv kände sig B. dock som
en god dansk, ehuru han aldrig lärde sig tala
landets språk. Han gav de danska godsägarna
ett gott föredöme, då han 1764 befriade
bönderna på Bernstorffs gods från
hoveriskyldig-heten (se H o v e r i) och gjorde deras
arrenden ärftliga. Efter Fredrik V :s död 1766
lyckades B. trots många vanskligheter att hålla
sig kvar till 1770, då han undanträngdes
genom Struensees inflytande. Han for då till
Hamburg och dog där. Litt.: E. Holm,
»Dan-mark-Norges historie» (II—IV, 1897—1902);
P. Vedel, »Den ældre grev B:s ministerium»
(1882). Se i övrigt litt. under A. P. B. E. Ebg.*
Bernstorff, Johann Heinrich von,
greve, tysk diplomat (f. 1862). Blev efter att
ha innehaft åtskilliga befattningar inom tyska
diplomatien utomlands generalkonsul i Kairo
1906 och var dec. 1908
—april 1917
ambassadör i Förenta
staterna. Det berodde
antagligen till en del på hans
diplomatiska
skicklighet, att under
världskriget brytningen
mellan Förenta staterna
och Tyskland
fördröjdes så pass länge. B.
fick emellertid ej
tillräckligt stöd hos tyska
regeringen. Om hans
andel i det omfattande tyska intrigspelet i
Amerika ha olika uppfattningar framställts.
B. nämndes flera gånger under världskrigets
kriser som utrikesministers- och
rikskanslers-kandidat. 1917—18 var han ambassadör i
Konstantinopel. Är sedan 1920 led. av tyska
riksdagen, där han tillhör det demokratiska
partiet. B. har utgivit »Deutschland und
Amerika, Erinnerungen aus dem fünfjährigen
Kriege» (1920). Ths.
Bernström, John Peter Fredrik,
industrimän (f. 1848 2#/i). Tog 1868 anställning
vid firman Graham brothers’ mekaniska
verkstad på Gotland, utbildade sig några år i
England inom det mekaniska facket och
anställdes vid hemkomsten åter hos Graham
brothers, vid firmans kontor i Stockholm. Där
etablerade sig B. 1877 självständigt och bil-
dade maskinfirman John Bernström & co.
1887 blev B. verkställande direktör i det 1883
för exploatering av G. de Lavals
mjölkseparator bildade a.-b. Separator (se d. o.), i
vilken befattning B. kvarstod till 1915. Han
visade sig där vara på samma gång en
utomordentligt skicklig teknisk organisatör
och en framstående köpman. Han lyckades på
kort tid utveckla
bolaget från en
jämförelsevis obetydlig industri
till en affär av
världsomfattande dimensioner, vilken betraktades
som ett mönstergillt
föredöme för andra
industriföretag under det
svenska näringslivets
starka utveckling från
1900-talets början. B.
var en av de ledande
krafterna i
samman
slutningen vid sekelskiftet mellan svenska
arbetsgivare inom det mekaniska facket och
tillhörde 1902—15 överstyrelsen för Sveriges
verkstadsförening, där han 1902-09 var ordf. B. var
1905—08 led. av Första kammaren. G. H-r.
Berntsen, Klaus, dansk politiker (f. 1844).
Hemmansägarson från Fyn, vart B. tidigt
påverkad av grundtvigianismen och stiftade 1862
en friskola, som vann stort anseende. 1882—89
var han
folkhögskole-föreståndare. Ovanligt
skicklig och slagfärdig
debattör, invaldes B.
1873 av vänstern i
folketinget, som han
sedan med ett kort
avbrott (1884—86)
alltjämt tillhört. Som
vänsterpolitiker var
han moderat och var
efter Bojsens avgång
jämte N. Neergaard
ledare för den
under
handlande vänstern. 1908—09 var han
inrikesminister i Neergaards, sedan i Holsteins
ministär och var konseljpresident och
försvarsminister juli 1910—juni 1913. Som sådan
hävdade han bestämt ett strängt fasthållande vid
de nya försvarslagarna. I okt. 1912 framlade
han ett utkast till grundlagsändringar, som
innebar, att landstinget skulle väljas av
kommunalråden medelst elektorer. Förslaget
avvisades av vänsterns flertal, men B. slöt sig
utan tvekan till dess nya förslag, då
huvudsaken för honom var landstingets val genom
allmän rösträtt utan någon privilegierad
valrätt. Som ordf. 1914 i det gemensamma
utskottet i grundlagsfrågan och senare
medverkade han lojalt till genomförandet av
grundlagen av 5 juni 1915. B. blev försvarsminister
i Neergaards ministär 1920 och var där från
1922 till ministärens avgång 1924 konsultativt
statsråd. B. utgav 1887-1911 Assens Amtsavis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
