Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berntsen, Klaus - Bernunionen - Bernward - Beronius, Jonas - Beronius, Magnus Olai - Berosos el. Berossos - Berounka, Beraun - Berre, Étang de - Berruguete, Alonso - Berry el. Berri - Berry, Caroline Ferdinande Louise
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
Bernunionen—Berry, C. F. L.
92
Högt skattad föreläsare och synnerligen
verksam för skytterörelsen. Har utg. »Erindringer
fra barndom og ungdom» (1921) samt
»Erindringer fra manddommens aar» (1923). (-Im-)
Bernunionen, en internationell union för
skydd av litterära och konstnärliga arbeten,
bildad genom konventionen i Bern 9 sept.
1886 och nu grundad på en 13 nov. 1908 i
Berlin dagtecknad, reviderad konvention. Se
vidare Bernkonventionen.
Bernward, tysk biskop (omkr. 950—1022).
B. var av förnäm sachsisk börd, blev den unge
Otto III:s uppfostrare samt utnämndes 993
av denne till biskop i Hildesheim. Han
förstod att fylla såväl en kyrkomäns som en
världslig stormans plikter, skyddade genom
befästningar sitt biskopsdöme mot
norman-nernas infall, främjade ivrigt den
kluniacen-siska klosterreformen och förvärvade sig
berömmelse för vården om vetenskap och konst.
Han framkallade i Hildesheim en livlig
konstnärlig verksamhet. I stadens domkyrka
förvaras de på hans initiativ utförda
»Bern-wardsdörrarna», gjutna av brons och prydda
med uttrycksfulla reliefframställningar.
Talrika bevarade guldsmedsarbeten tillhöra ock
alstren av hans konstnärskrets. — B. blev
1193 kanoniserad. M.Pf.jH. W-n.
Berönius, Jonas, gruvtekniker (1779—
1847). Konstmästare vid Dannemora 1805,
utförde han på ett synnerligen förtjänstfullt
sätt länsningen av gruvorna och deras
skyddande genom en dammbyggnad mot
översvämningar. Erhöll 1818 bergmästares titel och blev
1830 bergsfogde i Upplands och Roslagens
bergsfögderi. — Hans son Jonas Otto B.
(1820—95), tjänsteman i Städernas allmänna
brandstodsbolag, var studentkamrat till
Gunnar Wennerberg och god bassångare; mest
känd som »glunten» i dennes »Gluntarna».
Berönius, Magnus Olai, ärkebiskop (1692
—1775). Fil. mag. i Uppsala 1716, blev han
1723 lektor i Gävle, 1727 teol. adjunkt i
Uppsala, poeseos professor 1732 och teol.
professor 1737. Han utnämndes 1745 till biskop
i Kalmar, blev 1764 ärkebiskop, 1770 led. av
uppfostringskommissionen och 1773 ordf, i
bibelkommissionen. B. stod sina mödernefränder
av den inflytelserika släkten Celsius nära,
tillhörde liksom dessa vid universitetet
hattpartiet men slöt sig sedermera som biskop till
mössorna. Vid riksdagen 1765—66 var han
prästeståndets talman. Hans fridsamma och
fogliga väsen gjorde honom till
samlingskan-didat vid ärkebiskopsvalet 1764. Livligt
intresserad för skolväsendet, förordade han
bibehållande av klassicitetens centralställning
vid skolstudierna och påyrkade effektiv
löneförbättring åt lärarna. Hans hustru och barn
adlades 1760 med namnet Björns tj erna
(se d. o.). V. S-g.
Berosos el. B e r o s s o s, babylonisk
historieskrivare på 200-talet f. Kr. Han var präst
vid Bel-Marduks tempel i Babylon och skrev
omkr. 250 f. Kr. på grekiska en i forntiden
högt skattad babylonisk-kaldeisk historia,
varav endast finnas bevarade några smärre
utdrag hos Josefos och (i andra hand)
Euse-bios.
Berounka, Beraun, flod i Böhmen, biflod
fr. v. till Moldau. Upprinner på Böhmerwald
och utmynnar strax s. om Prag; 213 km lång.
Vid B. staden Beroun (11,444 inv. 1921)
med bergverk.
Berre, Étang de [etä’-d-ba’r], strandsjö i
s. Frankrike, n. v. om Marseille. Omkr. 150
kvkm, 3—10 m djup. Står genom den 6 km
långa Canal de Bouc i förbindelse med
Medelhavet, varifrån den skiljes av en bergsrygg.
Stränderna äro täckta med vin- och
olivplanteringar. I n. ö. den lilla fiskarstaden B.
(2,376 inv. 1921). Saltutvinning.
Berruguete [<wärogä’tä], A 1 o n s o, spansk
bildhuggare, målare och arkitekt (omkr. 1486
—1561). Studerade i Florens, påverkades
starkt av dess dåtida konst, särskilt av
Mi-chelangelo, och återvände till Spanien omkr.
1520. Bosatt i Valladolid från 1523, utförde
han bl. a. högaltaret i kyrkan San Benito
därstädes (1526—32) och de praktfulla
korstolarna i katedralen i Toledo (1539—48).
B:s yppiga, barockartade dekorationsstil
(»pla-tereskstil», se d. o.) bildade skola i Spanien
och behärskade länge dess arkitektur och
konsthantverk. H. W-n.
Berry el. Berri [bäri’], landskap, fordom
hertigdöme, i mellersta Frankrike s. om
mellersta Loire, motsvarande de nuv. dep. Cher
och Indre; 14,340 kvkm. Invånarna kallas
berrichons. Huvudstad: Bourges. B:sv. del,
la Brenne, består av stora sumpmarker, som
mer och mer utdikas; närmare Cher och Loire
blir landet bördigare (juraformation) och
lämpar sig utmärkt för boskapsskötsel, som
även är huvudnäring. Kring Sancerre, nära
Loire, vinodling (färska druvor). — Under
äldre medeltiden tillhörde landet till större
delen grevarna, senare vicomterna av Bourges,
blev hertigdöme 1360 och kom först 1601
direkt under Frankrikes krona. Titeln »hertig
av B.» bars sista gången av Karl X:s son,
Charles Ferdinand (se nedan).
Berry [bäri’], C a r o 1 i n e Ferdinande
Louise, fransk
hertiginna av B. (1798—
1870). Var dotter till
bourbonen Frans I av
Neapel och förmäldes
1816 med hertig Charles
Ferdinand av B., f.
1778, andre son till
greven av Artois,
sedermera Karl X. Då
den äldre sonen,
hertigen av Angouléme,
var barnlös, vilade
förhoppningen om ett
be
tryggande av den bourbonska arvföljden ensamt
på detta äktenskap. När hertigen av B. 13 febr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
