Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berthelot, Marcelin Pierre Eugène - Berthelot, Philippe - Berthelsdorf - Berthier, Alexandre - Berthold av Regensburg - Berthold I:s av Zähringen orden - Berthollet, Claude Louis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
Berthelot, Ph.—Berthollet
98
(1850—69). Även om en hel rad organiska
synteser voro gjorda före B., var han dock
den förste, som systematiskt sökte uppbygga
den organiska kemien på syntetisk grund; här
må nämnas syntesen av bensol, den mest
berömda, vidare de av acetylen och andra
kolväten samt av alkoholer. Senare ägnade sig B.
främst åt termokemiska forskningar och blev
vid sidan av dansken Julius Thomsen
termokemiens (se d. o.) grundläggare; med hjälp
av sin berömda »kalorimetriska bomb» (se
Kalori meter) kunde B. bestämma
för-bränningsvärmena med långt större precision
nn någon förut. Som ordf, i »Vetenskapliga
kommittén för Paris’ försvar» kom B. 1870
att börja undersökningar över sprängämnena;
de framlades i det grundläggande verket »Sur
la force de la poudre et des matières explosives»
(1872; 3:e uppl. 1883). På grund av försök
med steriliserad och icke-steriliserad jord
gjorde B. 1885 — ett år före Hellriegels (se
d. o.) stora upptäckt av kvävebakterierna —
gällande, att kvävets anrikning i jorden måste
förmedlas av kvävebindande mikroorganismer.
Sedan dess ägnade han sig alltmer i främsta
rummet åt växtfysiologi och jordbrukskemi.
B., som var utpräglat antiklerikal
fritänkare och republikan, blev under tredje
republiken snart en av de inflytelserikaste
personerna i landet på undervisningens och
vetenskapens områden. Han var sedan ungdomen
intim vän till Renan; deras brevväxling
utgavs 1898. Hans förnämsta forskningar äro
sammanfattade i »Chimie organique, fondée
sur la synthèse» (1860), »Mécanique chimique
•fondée sur la thermochimie» (2 bd, 1879) och
»Thermochimie» (2 bd, 1897). På äldre dagar
intresserade han sig mycket för kemiens —
och alkemiens — äldsta historia och utgav
»Les origines de 1’alchimie» (1885) och »La
chimie au moyen åge» (3 bd, 1893). Biografi
av C. Graebe i »Berichte der deutschen
che-mischen Gesellschaft» (1908).
Berthelot [bärtlå’], Philippe, fransk
diplomat (f. 1866), son till M. P. E. B.
Anställdes 1904 i franska utrikesministeriets
politiska avdelning, blev 1907 underdirektör
för asiatiska ärenden och fick med åren allt
större inflytande på utrikesärendenas
faktiska ledning, särskilt den kritiska veckan
före världskrigets utbrott, då han under
utrikesministern Vivianis frånvaro på
Ryss-landsresa var ministeriets ledande man, och
sedermera fram till Briands avgång i mars
1917 samt därpå under Clemenceau nov. 1917
—jan. 1920. B. utsågs 1920 till ministeriets
generalsekreterare med ambassadörs titel. B:s
glänsande bana bröts plötsligt i dec. 1921, då
han nödgades avgå, enär han på eget bevåg
; regeringens namn sänt ett telegram, som
skulle stödja den vacklande krediten för
Kinesiska industribanken, i vars styrelse hans
bror, senator André B., var ordf. B. blev
mars 1922 för 10 år suspenderad från
diplomattjänst. V. S—g.
Be’rthelsdorf, by i preuss. prov. Sachsen (i
Oberlausitz); omkr. 2,000 inv. Till 1913 säte
för herrnhutarnas generalkonferens.
Berthier [bärtie’], Alexandre, fransk
härförare (1753—1815). Stred i sin ungdom
under Lafayette i nordamerikanska
frihetskriget och blev 1795 divisionsgeneral och
ge-neralstabschef vid
armén i Italien. Här
grundlädes 1796 en
nära vänskap mellan
B. och Napoleon, som
vilkens
generalstabs-chef B. alltsedan dess
tjänstgjorde under
nästan alla dennes
fälttåg ända till 1814.
Som sådan deltog han
i expeditionen till
Egypten, och efter
18-brumaire-kuppen 1799
var han en kort tid krigsminister. Som chef
för generalstaben tryggade B. genom
punktlighet, reda och arbetskraft utförandet av
Na-poleons fältherreplaner. Belönad med
marskalksstaven, furstendömena Neufchatel och
Va-. lengin samt titeln furste av Wagram, var han
dock en av de första, som vid Napoleons fall
1814 hyllade Ludvig XVIII. Under de 100
dagarna tog han i obeslutsamhet sin tillflykt till
Bayern. Kvarhållen där av de allierade,
störtade B. sig ned från ett fönster och slog ihjäl
sig. Biogr. av V. Derrécagaix (2 bd, 1905).
Berthold av Regensburg, tyska medeltidens
kanske störste folkpredikant (d. 1272).
Tillhörde den helige Eranciscus’ orden. Enligt
samtida anteckningar började B. från 1250
uppträda som kringvandrande predikant i
södra Tyskland, Elsass, Schweiz, Böhmen,
Ungern och Schlesien. Han predikade under
oerhörd tillströmning av åhörare på öppna
fältet. Sann ånger, redlig bikt och allvarlig
botgöring utgjorde huvudfordringarna i hans
förkunnelse. Roger Bacon, eljest så karg med
sitt beröm, prisade B. såsom en predikant,
vilken uträttade mer än båda tiggarordnarna
tillsammans. M. Pf.
Berthold I:s av Zähringen orden, badensisk
orden, se Ordnar.
Berthollet [bärtålä’], Claude Louis,
greve, fransk kemist (1748—1822). Kom 1772
till Paris som livmedikus hos hertigen av
Or-léans, ägnade sig åt kemiska forskningar och
fick av regeringen åt sig uppdragen den
tekniska ledningen av dess färgerier. Här gjorde
B. många förbättringar; bl. a. uppfann han
den numera så viktiga klorblekningsmetoden.
Då Frankrike under revolutionskrigen blev
hänvisat till sina egna hjälpkällor, gjorde B.
sitt fädernesland stora tjänster genom att
utveckla salpeter- och stålfabrikationen. Han
åtföljde sedan Napoleon till Egypten. 1815
blev han pär av Frankrike. Led. av sv.
Vet.-akad. 1801. B. var den förste betydande kemist,
som anslöt sig till den från Lavoisier utgående
III. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
