Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berthollet, Claude Louis - Bertholletia - Bertie, Francis Leveson - Bertillon, Alphonse - Bertillon, Jacques - Bertillon, Louis Adolphe - Bertin, Louis François - Bertini, Giuseppe - Bertold - Berton, Henri Montan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
Bertholletia—Berton
100
nya kemien. Han
påvisade den kemiska
sammansättningen av
så viktiga ämnen som
ammoniak, vätesvavla
och blåsyra samt
upptäckte kaliumklorat
och knallsilver. I sina
av kvantitativa
synpunkter behärskade
arbeten över den kemiska
frändskapen framhöll
B. i motsats till Torb.
Bergman koncentra-
tionens, den »kemiska massans», viktiga roll
vid reaktionerna samt sökte bestrida, att
kemiska föreningar ha konstant sammansättning.
Bertholletia, se P a r a n ö t.
Bertie [bo’ti], Francis Leveson,
vis-count B., engelsk diplomat (1844—1919). Var
ambassadör i Rom 1903—05 och i Paris 1905
—18. Under världskriget inlade B. avsevärda
förtjänster om den engelsk-franska
sammanhållningen. Han adlades 1902 (sir Francis
B.), blev 1915 pär (baron B.) och 1918 viscount.
Bertillon [bärtijå’], A 1 p h o n s e, fransk
antropolog (1853—1914), son till L. A. B. och
broder till J. B. Var
chef för
identifierings-avdelningen av
polisprefekturen i Paris och
utarbetade tvenne för
brottslingars
identifiering och
uppspårande mycket använda
system : »bertillonage»
och »portrait parlé»
(porträtt i ord). Den
förra metoden
innefattar mätning av vissa
partier av kroppen,
varjämte det antropometriska signalementet
Mätningar för Bertillons antropometriska signalement.
fullständigas med enl. bestämda föreskrifter
tagna profil- och enfaceporträtt. Den senare
avser anteckning i systematisk ordning och med
noga bestämd terminologi av det för
ifrågavarande person karakteristiska beträffande håret,
pannans egendomligheter, örats, munnens och
hakans form m. m. B:s metoder ha blivit rätt
mycket undanträngda av fingeravtryck (se
d. o.) el. daktyloskopi. Under
Dreyfusrätte-gången ådrog sig B. en mindre smickrande
uppmärksamhet genom sin envishet att vilja
söka bevisa, att den beryktade bordereaun
måste förskriva sig från Dreyfus.
Bertillon [bärtijå’], J acques, fransk
statistiker (f. 1851), son till L. A. B. Blev 1883
faderns efterträdare som chef för Paris’
statistiska byrå och fortsatte arbetet på den
demografiska vetenskapens utveckling.
Bertillon [bärtijå’], Louis Adolph e,
fransk statistiker (1821—83). I många år
praktiserande läkare, blev han 1876 professor
i demografi vid den nyupprättade École
d’an-thropologie och 1880 chef för staden Paris’
året förut inrättade statistiska byrå. Han
ivrade mot det i Frankrike allmänt utbredda
tvåbarnssystemet och är en av grundlä ggarna
av den moderna vetenskapliga
befolknings-läran (demografien).
Bertin [bärtå’], Louis Frangois, fransk
tidningsman (1766—1841). Inköpte 1799 tills,
m. sin bror den 1789 grundade tidningen
Journal des Débats, som under hans ledning vann
stort politiskt och litterärt inflytande. På
Napoleons befallning måste han ändra titeln
till Journal de 1’Empire och låta den bli ett
eko av den officiella Moniteur. Men 1814
återtog den sin gamla titel och sin
rojalistiska färg. När Chateaubriand, B:s förtrogne
vän, 1824 avlägsnades ur regeringen,
övergick B. till oppositionen. Efter julirevolutionen
1830 ställde han sig på den nya dynastiens
sida men bevarade ett visst oberoende.
Berömt är hans av Ingres
målade porträtt.
BertFni, G iu s e p p e,
italiensk målare (1825—
98), professor och
museichef i Milano, en ytterst
mångsidig och alsterrik
konstnär, utförde fresker,
historiska kompositioner,
fönstermålningar (bl. a. i
domkyrkan i Milano),
porträtt, konstindustriella
ritningar o. a. G-g N.
Be’rtold, se Berthold.
Berton [bärtå’], Henri
M o n t a n, fransk
operakompositör (1767—1844).
Elev av Sacchini, vann B.
tidigt berömmelse som
kompositör av operor i
efter-klassisk stil i Glucks anda.
Han blev 1795 lärare vid
konservatoriet i Paris, var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
