Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berton, Henri Montan - Bertram - Bertram, »Meister Bertram von Minden» - Bertram, Theodor - Bertramrot - Bertrand, Henri Gratien - Bertrand, Joseph Louis François - Bertrand, Louis - Bertran de Born - Berwald, släkt - Berwald, Christian August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
Bertram—Berwald, Chr. A.
102
1807—09 kapellmästare vid italienska operan
och 1809—15 sångdirektör vid stora operan;
som lärare vid konservatoriet verkade B.
Sedan ånyo och utbildade där en mängd
lärjungar. Hans stridsskrift mot Rossini, »De
la musique mécanique et philosophique» (1826),
väckte stort uppseende. B. hörde på
1820-talet jämte Boieldieu till Frankrikes
berömdaste romanskompositörer, och hans
solosånger odlades vid denna tid med stor
förkärlek även i Sverige. Hans berömdaste opera
blev »Aline» (1803), som i Stockholm
uppfördes f. ggn 1811. T. N.
Be’rtram, se Prästkrage.
Be’rtram, »M eister Bertram von
Minde n», tysk bildsnidare och målare,
verksam i Hamburg senast fr. o. m. 1367, död
kort före 1415. Hans främsta bevarade
arbete är ett för S:t Petrikyrkan i Hamburg
utfört altarskåp, nu i Kunsthalle i Hamburg.
Flera andra altarverk ha på stilkritisk väg
tillskrivits honom eller hans verkstad, bl. a.
ett i Sverige (helgonskåp med S:t Kristofer
i Falsterbo kyrka, avb. å plansch vid art.
Altaruppsats). B:s dramatiskt betonade,
starkt realistiska skulpturer och målningar
höra till det bästa, som hans tids konst
fram-bragt i n. Europa, och utövade starkt
inflytande på den följande konstutvecklingen i
n. v. Tyskland och östersjöländerna.
Monografi av Lichtwark (1905). H. W-n.
Be’rtram, Th e o d o r, tysk operasångare,
baryton (1869—1907). Har särskilt utmärkt
sig som Wagnersångare och som sådan ofta
låtit höra sig vid festspelen i Bayreuth;
bland hans roller märkas särskilt Hans Sachs,
Holländaren, Wotan, Don Juan, Almaviva och
Kasper. Han gästade Stockholm 1904. — B.
gifte sig 1897 med den berömda
operasångerskan Fanny Moran-Olden (1855—1905).
— Om B. se Svensk musiktidning 1904, sid. 49
och 113.
Be’rtramrot, Rädix Pyre’thri, roten av
Anacyclus pyrethrum och Anacyclus offidnarum,
innehåller ett harts med ihållande, skarp smak.
Jfr Anacyclus.
Bertrand [bärträ’], Henri Gratien,
greve, fransk general (1773—1844). Hans
tapperhet i slaget vid
Austerlitz 1805
förvärvade honom
Napo-leons synnerliga gunst.
Hans
ingenjörsskick-lighet vid byggandet
av Donaubron 1809
belönades med
greve-titel. B. var
Napo-leons förtrogne vän
och följde honom 1814
till Elba och 1815 till
S:t Helena. Först
efter Napoleons död
vände han åter till Frankrike, där han av
Ludvig XVIII återinsattes i alla sina
värdigheter. Efter julirevolutionen 1830 blev B.
deputerad och slöt sig till liberalerna. Han
följde 1840 prinsen av Joinville till S :t
Helena, då denne hämtade Napoleons lik till
Frankrike. B. ligger begraven i Invaliddomen
i Napoleons närhet.
Bertrand [bärträ’], Joseph Louis
Fran-6 o i s, fransk matematiker (1822—1900),
professor vid Collège de France. B. har utgivit
flera gedigna, brett anlagda läroböcker inom
åtskilliga områden av
matematiken, bl. a. i
differential- och
integralkalkyl och
sanno-likhetslära. Sin rent
vetenskapligt sett mest
betydande insats har
B. gjort inom
mekaniken och geometrien.
Han blev 1874
Franska vet.-akad :s
ständige sekreterare och
ied. av Franska
akademien (1884). B. skrev
bl. a. goda biografier över d’Alembert (1889)
och Pascal (1890). Led. av sv. Vet.-akad. 1858.
Litt.; H. Poincaré, »Savants et écrivains» (1910);
Darboux, »Éloges académiques» (1913). T. B.
Bertrand [bärträ’], Louis,
fransk-författare (f. 1866). En av de främsta bland dem,
som nu skildra de franska kolonierna, söker
B. hävda, att den romerska och icke den
islamitiska kulturen präglar medelhavsländernas
folk. B:s romaner äro färgrikt realistiska och
livfulla: »Le sang des races» (1899), »Le jardin
de la mort» (1905), »L’invasion» (1907;
»Invasionen», 1922), »Gaspard de la nuit» (1920)
m. fl. I flera arbeten har B. även behandlat
nordafrikanska sociala och kulturella frågor.
Bertran de Born [bärträ’ da bå’rn], fransk
trubadur (omkr. 1140—omkr. 1210). Spelade
en betydande roll i striderna mellan Henrik
II av England och dennes söner. Sedan B.
blivit tillfångatagen av Rikard Lejonhjärta,
mot vilken han uppeggat dennes yngre broder
Henrik, och erhållit tillgift av Rikard,
förenades han i en nära vänskap med sin förre
fiende. Ständigt redo att med sina lidelsefulla
och kvickt satiriska »sirventes» uppelda sin
herres stridslystnad, deltog B. även
personligen i Rikards strider, med undantag av
tredje korståget. Efter Rikards död drog sig
B. tillbaka till klostret i Citeaux.
Berwald, musikersläkt från Bärwalde i
Brandenburg. Flöjtisten Johann
Friedrich B. (1711—89) blev stamfader för den
gren av släkten, som på Gustav III:s tid
inkom till Sverige. Sonen Christian
Friedrich Georg B. (1740—1825)
anställdes i hovkapellet 1773 och dennes broder
Geo r g Johan Abraham B. (1758—1825)
Ar 1783, båda som violinister. Den förre blev
fader till F r. A. B. och Chr. A u g. B., den
senare till J. Fr. B. (se om dem nedan).
Berwald, Christian August, musiker
(1798—1869), bror till Fr. A. B. Blev 1815
vio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
