Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Besittning - Besittningsrättshemman - Beska droppar - Besked - Beskickning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
Besittningsrättshemman—Beskickning
118
från förutvarande besittares sida; mottagarens
vetskap härom är ej obetingat nödvändig)
el. genom ockupation (omhändertagande
utan någon förutv. besittares medverkan). B:s
uppgivande, utan att saken lämnas annan,
har kallats d e r e 1 i k t i o n. C. G. Bj.
Besittningsrättshemman, kronohemman, till
vilket någon erhållit besittningsrätt. Denna
rätt var vanligen ärftlig, ofta perpetuell.
Dylika upplåtelser voro under 1600-talet
synnerligen vanliga. Några regler om
besittningsrätt funnos ej i äldre tider, utan dess
innebörd har tolkats efter besittningsbrevens
lydelse. Besittningsrätten har vanligen
innefattat en rätt till hemmanets nyttjande i
åtminstone samma omfattning, som tillkom en
kronoåbo. Enligt 1723 års
skatteköpsförord-ning kunde b. försäljas till skatte, dock endast
till den, som innehade besittningsrätten, om
han önskade skatteköpa. A. Bm.
Beska droppar, i dagligt tal brukligt namn
på »malörtsdroppar» (förr kallade »dubbla
malörtsdroppar»), tinctura absinthii
compo-sita (se Malörtsläktet).
Beskattning, Beskattningsrätt, se
Bevillning, Skatt,
Skattelagstiftning och Statsreglering.
Besked har en ganska skiftande innebörd;
Sv. akad:s ordbok upptager 16 olika
betydelser. Det har kommit till utbredd
användning på det militära området, där det
betecknar de skriftliga eller muntliga uppgifter om
en truppstyrkas storlek och sammansättning,
vilka skola avlämnas vid vissa bestämda
tider (halvår s-, månads-, v e c k o-,
dagbesked) eller vid vissa andra tillfällen,
såsom t. ex. vid trupps samling till
vapenövning (s am 1 i n gs b es k e d) och vid trupps
avlämnande till befälhavare eller inspektör
(styrkebesked). Ordet kom till
användning i denna bemärkelse först i slutet av
1800-talet (genom 1889 års tjänstgöringsregl. för
armén); förut användes ofta ordet förslag
(kvartalsförslag o. s. v.). — Även inom
andra områden brukas numera ordet b. för
att beteckna uppgifter och sammanställningar
av olika slag, så t. ex. inom bankväsendet
upp- och avskrivningsbesked.
Beskickning. 1. En suverän stats
representation hos annan suverän stat. Andra ofta
använda benämningar äro legation,
mission och ambassad samt förr i tiden
gesantskap. B:s huvudsakliga ändamål
är att handhava de mellanfolkliga spörsmålen.
Rätt att sända och mottaga b. tillkommer
endast suveräna stater. Även den heliga
stolen har denna rätt, överallt utövas
beskick-ningsrätten genom statsöverhuvudet.
Man räknar i allmänhet fyra
sändebuds-klasser, nämligen: 1) ambassadörer, 2)
envoyéer, de vanligast förekommande cheferna
för b., samt 3) ministerresidenter och 4)
»chargés d’affaires», av vilka de tre
förstnämnda klasserna äro ackrediterade hos
statsöverhuvudet personligen, den fjärde hos
ve
derbörande utrikesminister. Som ett lägre
slag av diplomatisk representation
förekommer, att en generalkonsul utrustas med
diplomatisk befogenhet. Påvens sändebud kallas
nuntie. Till en b. hör utom sändebudet (fr.
chef de mission) en alltefter dess betydenhet
mer eller mindre vidlyftig personal, ss.
lega-tionsråd, legationssekreterare (ibland förste
och andre), militär-, marin-, handels-,
social-och pressattachéer, attachéer (unga
tjänstemän av lägsta graden) m. m. Särskilda
beskickningar förekomma vid utomordentliga
tillfällen, såsom för att lyckönska med
anledning av en suveräns tronbestigning.
Suveräna stater kunna uppdraga sin
representation i ett land åt en annan, vänskaplig
makts b. Sålunda representerade
Nederländernas b. i Japan länge även Sverige-Norge.
Å andra sidan kan en b. representera sin stat
hos flera regeringar; så t. ex. är Sveriges b.
i Lettland även ackrediterad i Estland och
Litauen. — I allmänhet gör den avsändande
staten sig på förhand underrättad om någon
invändning föreligger mot att emottaga det
blivande sändebudet (fr. demande d’agrément);
svarsförklaring om att så ej är fallet plägar
kallas a g r e m an g.
Sändebudet får vid avresan från sin stat
ett kreditivbrev (fr. lettre de créance), d. v. s.
ett rekommendationsbrev, som han
överlämnar till statsöverhuvudet i den stat, där han
är ackrediterad, samt instruktioner för egen
del, vilka sedermera vid behov kunna förnyas
eller suppleras. Sändebudet mottages i
högtidlig audiens vid sin ankomst. Han för sina
underhandlingar med den främmande staten
muntligt eller skriftligt. Det i senare fallet
mest använda språket är franskan. När
sändebudet återvänder, avlämnar han till
statsöverhuvudet sitt s. k. rappellbrev (fr. lettre de
rappel). Vid krigsutbrott mellan sändebudets
fädernesland och den stat, där han tjänstgör,
tillställes honom hans pass med befallning att
inom viss tid lämna landet, eller begär han
själv sitt pass, om det är hans hemland, som
avbrutit förbindelserna.
Bland beskickningarnas vanligaste
privilegier är exterritorialitetsrätt (se d. o.) den
viktigaste. Dessutom åtnjuta beskickningarna
särskilt rättsskydd mot personliga
förolämpningar samt frihet från personliga skatter och
pålagor, i regel även tullfrihet för sina
förnödenheter. överallt åtnjuta de fri
religionsutövning och vissa militära hedersbetygelser.
Ambassadörer tituleras »excellenser», vilken
titel i vissa länder av artighet plägar givas
jämväl åt sändebud av 2:a och 3:e klassen.
Beskickningarna voro i äldre tider
tillfälliga; ständiga beskickningar förekommo först
under 1400-talet, i Italien. I Sverige
förekom väl redan under 1500-talet titeln
»ständig legat» som benämning på en el. annan
person, som företrädde vårt lands intressen
någon längre tid vid främmande hov, så t. ex.
Dionysius Beurreus i London 1558—61 och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
