Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beskickning - Beskiderna - Beskidkåren - Beskjutningsplan - Beskow, släkt - Beskow, Bernhard von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
Beskiderna—Beskow, B. von
120
Anders Lorichs i Polen 1573, men det var först
under 1600-talet, som Sverige fick egentlig
stående beskickning i annat land, nämligen
hos generalstaterna. Sedan växte antalet
sådana raskt.
Sändebud och tjänstemän vid
beskickningarna utnämnas av konungen i konselj efter
föredragning av utrikesministern.
Sverige företrädes f. n. (1924) hos 37
makter av »envoyés extraordinaires et ministres
plénipotentiaires», av vilka dock flera äro
ackrediterade på en gång hos två till fyra
makter (ss. Argentina, Chile, Uruguay och
Paraguay, Spanien och Portugal, Bulgarien
och Turkiet, Belgien och Luxemburg,
Grekland, Rumänien och Jugoslavien, Schweiz,
Österrike och Ungern, Kuba och Mexiko,
Estland, Lettland och Litauen, Japan och
Kina). E. A-t.*
2. B. kallas en viss bestämd mängd
råämnen (metall, mineral, skärsten m. m.), som
»uppsättes» å en ugn för att där smälta.
Så t. ex. utgöres »beskickningen» vid
masugnar av de malmer och — om så behöves —
nödiga flussmedel (kalksten m. m.), som i
vissa bestämda proportioner sättas på
bränslet (träkol eller koks) i ugnen. Inom
stålberedningen »beskickas» t. ex. en martinugn
med en blandning av tackjärn och
smides-järnsskrot. Th. N-m.*
Beskiderna [-ski’d-], delar av Karpaterna på
gränsen mellan Tjeckoslovakien och Polen.
— Västbeski derna från Becvas källor
(Mähren) till floden Poprad, som skiljer
Väst-och östkarpaterna, eller (i mera begränsad
omfattning) från Jablunkapasset till bortom
Babiagöra (1,725 m), östbeskiderna från
Poprad till passet för järnvägen Munkacevo—
Lemberg (Beskidpasset; 1,014 m). Se
Karpaterna. — Under världskriget voro
passen i Öst-B. skådeplats för häftiga strider
okt. 1914—maj 1915, då ryssarna måste släppa
dem efter tyska genombrottet vid Tarnöw—
Gorlice. Se Polsk-ryska fronten.
Beskidkåren [-ski’d-], tysk kår (3
divisioner, förutv. 38 :e reservarmékåren), som under
världskriget överfördes till
österrikisk-ungerska fronten i Beskiderna våren 1915 som
stöd mot en överhängande rysk offensiv över
Karpaterna mot Ungern. B. utmärkte sig vid
strider i Galizien, stod under befäl av general
von der Marwitz till okt. 1915, sedan under
general Hofmann och blev 1918 åter 38 :e
reservarmékåren. M. B-dt.
Beskjutningsplan, en noggrant utförd
karta, i stor skala, över terrängområde, inom
vilket artilleri skall utföra skjutning. Å
planen skola vara inlagda alla för artilleriet
viktiga punkter, t. ex. sådana, där batterier, mål
o. dyl. äro uppställda, riktpunkter,
mätpost-ställen, orienteringspunkter m. m. G. af W-dt.
Beskow, en från staden Beeskow i s.
Bran-denburg härstammande släkt. A r e n d t B.,
skräddarålderman i Stralsund (1718—90),
hade sönerna Johan Jakob (1753—95),
Henrik Nikolaus (1759—1835) och
Bernhard (1762—1820), vilka inflyttade till
Sverige och blevo, den förstnämnde
stadskirurg i Arboga, de sistnämnda grosshandlare
i Stockholm. Bland Johan Jakobs ättlingar
märkas B. A. B. och K. J. B. (se nedan).
Bernhard B., känd som framstående och
förmögen köpman, hade fem söner, av vilka
Bernhard v. B. (se nedan) var näst äldst. De tre
yngre bröderna grundade ännu fortlevande
ättegrenar; en son till den yngste var G. E.
B. (se nedan). C. F.
Beskow, Bernhard von, författare (1796
—1868). Ingick efter kansliexamen i
Uppsala 1814 på ämbetsmannabanan, där han 1818
steg till protokollssekreterare. Hans
huvudintresse var
litteraturen, och redan 1816
debuterade han i pressen
med dikter i
akademisk stil. 1818—19
utgav han
»Vitterhetsförsök», välklingande
verser utan personlig
egendomlighet, varmt
men konventionellt
patriotiska. 1819—21
företog han en resa till
Danmark, Tyskland,
Schweiz och
Frankrike, gjorde
bekant
skap med Goethe, Tieck, Grillparzer m. fl.
och vart nära vän med Oehlenschläger.
1824 fick han Sv. akad:s stora pris för
det retoriska skaldestycket »Sveriges anor»,
senare grymt kritiserat av Runeberg.
Samtidigt gjorde han en rask karriär, vart 1825
förste expeditionssekreterare och
handsekreterare åt kronprins Oskar samt adlades 1826.
1827—28 företog han en ny lång utrikes resa.
Han övergick nu till dramatiken och följde
därvid Schiller. Hans förstlingsarbete, »Erik
XIV» (1827—28), består av två stycken, av
vilka det ena skildrar Eriks fall, det andra
hans försoning. 1836 följde »Torkel
Knutsson» (uppf. 1862), B:s bästa skådespel, med ett
väl gripet ämne, skildrande marsk Tyrgils’
öde, då han går under som medlare mellan
stridande partier. Utförandet är ojämnt och
präglas av brist på historiskt sinne. Såsom
fortsättning skrev B. det vida svagare
folk-ungadramat »Birger och hans ätt» (1837).
1833—34 utgav han sina »Vandringsminnen».
B., som 1831—32 varit chef för hovkapellet
och Kungl. teatern, blev 1832 hovmarskalk,
lämnade därefter tjänstemannabanan och
utsågs 1834 till Svenska akademiens ständige
sekreterare efter Franzén. Led. av Vet.-akad.
1836; fil. hedersdoktor i Uppsala 1842.
B. utövade under dessa år en omfattande
publicistisk verksamhet. Mot Anders
Linde-berg, som skarpt angripit hans direktörskap
vid teatern, utgav han den anonyma,
hänsynslösa pamfletten »Flugsmällan» (1833). B:s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
