Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Besutenhet - Besvär - Besvärjelse - Besvärshänvisning - Besvärsmål - Besvärstid - Besättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
Besvär—Besättning
140
mansdel, att han av dess avkastning i vanliga
år kunde påräkna bärgning för ett hushåll
av minst tre arbetsföra personer och erlägga
de utskylder, som voro förenade med
hem-mansdelen. Detta minimum upphävdes 1881.
Besvär. 1. Skyldigheter av allmän
beskaffenhet (o’nera pu’blica), som påvila fast
egendom, ss. rustning och rotering, väghållning,
byggande av kyrka, tingshus och andra
allmänna hus. Till sådana besvär räknas även
vissa personliga skyldigheter för det
allmänna. Se författningskommissionens
finansverk, tr. 1868. Kbg.*
2. I Sverige hade under ståndstiden
riksstånden rätt att inför regeringen framställa
klagomål och önskningar, varigenom
riksdagen erhöll ett slags motionsrätt. Dessa
framställningar, som kallades besvär, innehöllo
vanligen klagomål över tyngden av vissa
skatter eller utlagor, över alltför stor
stränghet vid utskrivningarna, över intrång i givna
privilegier eller över alltför stor utsträckning
eller missbruk av frälseståndets privilegier.
I allmänhet gåvos svaren i form av (i många
fall ännu gällande) kungl. resolutioner. En
erinran om dessa besvär återfinnes i namnet
på det genom 1866 års riksdagsordning
upphävda Allmänna besvärs- och
ekonomiutskottet. Dit hänvisades de
önskningar, som riksdagen enl. § 89 i 1809 års
R. F. ännu äger att framställa med
avseende på den K. m:t ensam tillhörande
ekonomiska lagstiftningen. S. B.*
3. över en administrativ eller kommunal
myndighets beslut kunna b. anföras hos
närmaste överordnade myndighet, i sista instans
hos K. m:t i statsrådet eller i
Regeringsrätten, beroende på målets beskaffenhet. (Se lag
om Regeringsrätten 26 maj 1909.) I
Regeringsrätten avgöras även b. över
riksdagsmanna-val, val av ombud till kyrkomötet och
kommunala val. I vissa mål och ärenden, som
avses i lagen om fattigvården, och i
mantals-skrivningsfrågor är Kammarrätten sista
instans. Vid 1924 års riksdag beslöts, att
Kammarrätten även skall vara sista instans i vissa
anmärknings- och besvärsmål rörande
statstjänstemannens avlöningsförmåner. Ldht.
4. Besvär är det rättsmedel, varigenom
talan föres från underrätt till hovrätt dels mot
vissa beslut, meddelade under en rättegångs
förlopp, särskilt sådana, som röra böter, viten
eller kostnadsersättningar, dels mot
underrätts slutliga utslag i ansökningsärenden,
såsom angående lagfart eller inteckning, och
dels i ett par fall mot underrätts slutliga
utslag i tvistemål, varigenom rätten icke
upptagit målet till prövning. Slutligen omfatta
b. underrätts slutliga utslag i brottmål, vare
sig rätten avgjort målet i huvudsak eller icke
upptagit det till prövning. Besvär är
likaledes rättsmedlet för talan hos Högsta
domstolen mot hovrätts utslag i mål, som genom
b. inkommit till hovrätten, varvid dock
märkes, att i vissa fall sådan klagan är helt
och hållet utesluten, såsom mot utslag i de
lindrigaste brottmålen. Genom besvär föres
ock talan hos Högsta domstolen mot vissa
hovrättens beslut under en rättegång och i
motsvarande fall som vid underrätt jämväl mot
hovrätts slutliga utslag i mål, som hovrätten
upptagit som första instans. Genom
nullitets-besvär föres talan mot underrätts eller
hovrätts utslag, varigenom någon dömts ohörd
eller någon, som ej är part, lider förfång.
Förfarandet i besvärsmål inledes därmed,
att den missnöjde, efter att, då undantagsvis
sådant kräves, ha behörigen anmält missnöje,
till besvärsinstansen ingiver eller låter
ingiva besvärsinlaga, helst med protokollen i
målet. Vid besvär över hovrätts utslag eller
beslut skall i vissa fall först nedsättning hos
K. B. ske av fullföljdsavgift 150 kr. och av
ett lika stort belopp till säkerhet för
kostnadsersättning. I regel kan den högre
domstolen ej ändra det överklagade utslaget, med
mindre vederparten höres över besvären.
Utställas dessa till delgivning med honom, har
i allmänhet klaganden att ombesörja
delgiv-ningen. Vederparten kan därefter inkomma
med skriftlig förklaring, varjämte ytterligare
skrifter kunna ingivas av parterna.
Förfarandet är genomgående skriftligt, såvida ej
besvärsinstansen för inhämtande av
upplysning rörande viss omständighet anordnar
muntligt förhör med parterna; sådant förhör
förekommer dock sällan. — Jfr
rättegångsbalken kap. 27 och 30 samt 25: 10. T. E
Besvärjelse består av vissa ord eller satser,
som anses besitta en underbar kraft att
behärska naturens eller andelivets makter.
Besvärjelsen har ingått i den ursprungligaste
religiösa uppfattning och sedermera följt med
religionsutvecklingen långt in i kristen tid.
Många formler (»läsningar»), huvudsakligen
av katolsk upprinnelse, ha bibehållit sig till
senare tid och ha under folkloristiska
forskningar upptecknats. Jfr Exorcism och
Sign er i. Litt.: E. Linderholm, »Nordisk
magi» (1918) i Svenska landsmål, bd 20.
Besvärshänvisning kallas den anvisning,
som i vissa fall domstol eller administrativ
myndighet är skyldig att meddela angående
vad som bör iakttagas av den, som vill
besvära sig över domstolens eller myndighetens
beslut. Jfr Besvär 3 och 4.
Besvärsmål kallas de mål, som genom
besvär blivit dragna under högre rätts eller
högre administrativ myndighets prövning.
Besvärstid, den tid, inom vilken en
be-svärsskrift skall ha blivit ingiven till högre
rätt eller myndighet. Jfr Besvär 3 och 4.
Besättning. 1. De trupper, som äro
avsedda till en fästnings eller fältförskansnings
omedelbara försvar; kunna ock benämnas
be-sättningstrupper (se d. o.).
2. Ett fartygs b. består av alla ombord
inmönstrade personer. De nutida
örlogsfarty-gen kräva vid samma fartygsstorlek i allm.
relativt mindre besättning än forna tiders,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
