Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bethlen, Gábor (Gabriel) - Bethlen, Stefan (István) - Bethmann, släkt - Bethmann-Hollweg, Moritz August von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
Bethlen, S__Bethmann-Hollweg, M. A. von
152
Bethlen G&bor. Efter ett samtida kopparstick
B. just den härskare det behövde. Sultanen
tillfredsställdes genom att B. erkände hans
suveränitet. Kejsaren betraktade B. som
Turkiets skyddsling och misstänkte honom för
att söka lösgöra Siebenbürgen från ungerska
kronan. 1615 ingicks försoningsföi draget i
Tirnau (nu Trnava), genom vars hemliga ar
tiklar Siebenbürgen blev vasalland under
ungerska kronan. Utbrottet av trettioåriga
kriget (1618) erbjöd B., som var protestant,
ett tillfälle att avskudda sig beroendet av
kejsaren, och han lät 1619 sina trupper
inrycka i Ungern. Konung Ferdinand avsattes,
och B. valdes 1620 till Ungerns konung. Efter
två år avstod han den nyförvärvade kronan
mot att av kejsaren få ett par mindre tyska
hertigdömen och en del av Ungern. Han
fortsatte emellertid sina stämplingar. Genom sitt
giftermål med Katarina av Brandenburg blev
B. svåger till Gustav II Adolf och trädde
i nära förbindelse med de protestantiska
furstarna. Efter Danmarks nederlag mot
kejsaren (1626) uppgjorde han en vidlyftig
anfalls-kombination mot Österrike, enligt vilken bl. a.
Gustav Adolf skulle försonas med Polen för
att få fria händer mot kejsaren, som även
skulle få turkarna i ryggen. Samtidigt hyste
han själv planer på polska kronan, då döden
gjorde slut på hans oroliga bana. Skarpsinnig
och listig, förenade B. med glödande patriotism
en okuvlig ärelystnad. Hans bildning var god,
och hans mottaglighet för upphöjda idéer
vitsordas av hans bevarade brev. Dock var han
föga samvetsöm, när det gällde politiska
fördelar. Litt.: Gindely, »B. Gäbor und sein
Hof» (1890). (L. D.)
Be’thlen, Stefan (Is t v ä n), greve,
ung
ersk politiker (f. 1874). Medlem av
parlamentet 1901—18, tog B. ej del i dess hetsiga
debatter utan ägnade sin mesta tid åt de
politiska, ekonomiska och kulturella rörelserna i
Siebenbürgen. Under bolsjevikregimen 1919
var B. en av den motrevolutionära rörelsens
ledare. Sedan flera kabinett misslyckats i att
bringa stadga i det politiska läget, blev B.
april 1921 ministerpresident. Han motsatte
sig i okt. s. å. energiskt konung Karls försök
att åter bestiga Ungerns tron. Vid nyvalen
till parlamentet 1922 segrade det av B.
grundade enhetspartiet, en sammanslutning av det
kristligt-nationella, agrar- och bondepartierna.
B. rekonstruerade då ministären och har sedan
fortsatt sin konsolideringspolitik. Han
utverkade 1922 Ungerns upptagande i
Nationernas förbund och lyckades 1924 på dettas
garanti anskaffa ett utländskt lån på 250 mill.
ungerska guldkronor för landets ekonomiska
återuppbyggande. B. L-r.
Bethmann, bankirsläkt i Frankfurt am Main.
Härstammar från Nederländerna och flyttade
därifrån undan religionsförföljelse till
Nas-sau. Bröderna J o h a n n P h i 1 i p p B. (1715
—93) och Simon Moritz B. grundade i
Frankfurt på 1740-talet den ansedda
bankirfirman Gebrüder B. Den fick stort uppsving
under ledning av den förres son Simon
Moritz von B. (1768—1826), som gjorde
betydande affärer i statslån och 1808 erhöll
österrikiskt adelsskap. Han främjade med
frikostiga gåvor Frankfurts skolväsen och
konstliv (Bethmann-museet). Bankirfirman gick
ytterligare framåt under hans sonson, frih.
Simon Moritz von B. (1844—1902) och är
alltjämt en av Tysklands förnämsta. Jfr
Bethmann-Hollweg, M. A. von.
Bethmann-Hollweg, Moritz August von,
tysk rättslärd och politiker (1795—1877).
Tillhörde en hessisk släkt H o 11 w e g; hans fader
hade 1780 gift sig in i släkten Bethmann,
inträtt som delägare i
bankirfirman och
därvid antagit namnet
Bethmann-Hollweg.
Själv blev B. 1820 e.
o. och 1823 ord. juris
professor vid Berlins
univ., var 1829—42
professor i Bonn och
därpå till 1848
Bonn-universitetets kurator
1858—62 var han
preussisk kyrko- och
undervisningsminister. B.
var Savignys älsklingslärjunge och anses ha
varit banbrytande inom den tyska
civilprocessvetenskapen. Förutom flera tidigare
skrifter ägnade han däråt sitt huvudarbete »Der
Zivilprozess des gemeinen Rechts in
geschicht-licher Entwickelung» (6 bd, 1864—74). Detta
stort anlagda men ofullbordade verk
behandlar den romerska civilprocessen och hinner
följa den germansk-romanska fram till medel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
