Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bethmann-Hollweg, Moritz August von - Bethmann-Hollweg, Theobald von - Bethnal Green - Béthune - Bethune, David - Beting (ankarspel) - Beting, Betgingsarbete - Betis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
Bethmann-Hollweg, Th. von—Betis
154
tidens sista århundraden. Bland B:s övriga
skrifter märkes en biografisk studie över
Sa-vigny (1867). Som preussisk lantdagsman
(1849—55) var B. ledare för ett
moderat-kon-servativt mellanparti. Se därom W. Schmidt,
»Die Partei B.-H. und die Reaktion in
Preussen 1850—58» (2 bd, 1910). V. S-g.
Bethmann-Hollweg, Theobald von, tysk
statsman, rikskansler (1856 29/n—1921 2/i),
sonson till M. A. von Bethmann-Hollweg. Var
född på släktgodset Hohenfinow i
Branden-burg (där han också
avled). Efter
avslutade juridiska studier
och en vacker
ämbets-mannakarriär inom
Preussen utsågs han
1905 till preussisk
inrikesminister av
kej-sar Vilhelm II, som
kände honom sedan
ungdomsåren. 1907
blev B. tysk
statssekreterare för
inrikes ärenden och vice
president i preussiska
statsministeriet samt 14 juli 1909 efter furst
Bülow tysk rikskansler och preussisk
ministerpresident. B:s förtjänster som ämbetsman
voro obestridligen större än hans
statsman-nabegåvning. På det utrikespolitiska
området saknade han dessutom erfarenhet. Hans
förslag till valrättsreform för Preussen (1910)
var en halvmesyr, som slutligen togs tillbaka.
Bättre lyckades B. i riksdagen 1911 med sitt
förslag till ny författning för
Elsass-Loth-ringen samt med en rad förslag 1911—13
om ökning av arméns styrka.
Inrikespolitiskt strävade han efter praktisk
reformpolitik, ledd av en över partierna stående
regering, som var beredd att samarbeta även med
socialdemokraterna. I fråga om
utrikespolitiken, vars detaljer han överlät åt
utrikesministern (först Kiderlen-Wächter, sedan von
Jagow), önskade B. i främsta rummet en
vänskaplig uppgörelse med England men
motarbetades därvid av alltyskarna.
B. hyste i det längsta illusionen om engelsk
neutralitet i världskriget och lät därför
under den månad, som närmast föregick dettas
utbrott, Wienkabinettet få alltför fria
händer i sin omedgörlighetspolitik emot Serbien.
Efter Rysslands mobilisering gav B. efter för
den från militärt håll förfäktade satsen om
nödvändigheten av omedelbar krigsförklaring
av militära skäl, och även kränkningen av
Belgiens neutralitet fick på liknande grunder
hans sanktion, ehuru han i riksdagen (4 aug.
1914) förklarade denna handling vara ett
»ont», som man borde »söka göra gott igen»,
så snart det militära nödtvånget upphört.
B :s ställning under kriget var oerhört svår
dels på grund av misstro från högsta
krigs-ledningen, dels till följd av kejsarens
vankelmod. B. motsatte sig länge det oinskränkta
u-båtskriget såsom riskabelt med hänsyn till
Amerikas hållning, och när omsider i jan.
1917 beslut fattades om att proklamera det,
kvarstod han endast för att ej genom sin
avgång öka riksledningens svårigheter. Hans
försök att stimulera befolkningen till
uthållighet genom löfte om »riksdagsvalrätt» för
Preussen rönte motstånd från flera
ministerkolleger och från högsta krigsledningen. När
han till slut lyckades genomdriva en
förtydligande utfästelse (juli 1917), var hans fall
redan omedelbart förestående. Detta
förorsakades huvudsakligen av fientlighet från högsta
militärbefälets sida, vilken kom till uttryck
i en villkorlig avskedsansökan av Hindenburg
och Ludendorff, samt även av den brist på
förtroende han mötte inom riksförsamlingen,
särskilt hos centrumpartiet.
B. drog sig nu helt tillbaka till privatlivet
och offentliggjorde 1919 första delen av sin
försvarsskrift, »Betrachtungen zum Weltkrieg»
(1919; 2:a delen, ej helt fullbordad, utkom
postumt 1921; »Betraktelser med anledning
av världskriget», 1—2, 1919—21). — B. bar
inom och utom Tyskland på en del håll med
orätt gjorts ansvarig även för många av de
missgrepp inom tysk politik under hans
kan-slerstid, som han ej kunnat hindra. Han
torde ha varit en redlig, välmenande och
be-sinningsfull man, som under världskriget
inlade betydande förtjänster om »den inre
frontens bevarande» i Tyskland. Hans
betänkligaste fel var bristen på fasthet och rask
beslutsamhet i kritiska situationer, då en stark
och självständig statsmannapersonlighet med
kraft att motstå dynastiska och militära
påtryckningar ovillkorligen hade krävts. V. S-g.
Bethnal Green [be’pnol gri’n], stadsdel i ö.
London. En medelpunkt för Londons
skoma-keri- och skrädderiarbete. 117,238 inv. (1921).
Bétbune [bety’n], stad i n. Frankrike, dep.
Pas-de-Calais, 27 km n. n. v. om Arras vid
La Basséekanalen; 16,795 inv. (1921). Ligger
inom Frankrikes rikaste koldistrikt och hade
före världskriget en del smärre industrier
(skor, tobak). Under kriget var B., som
låg bakom de allierades linje, en viktig
knutpunkt för engelsmännens förbindelser. Vid
tyskarnas stora anfall i april 1918 kommo de
helt nära B., som ock kom att lida stora
skador. Stadens vackra vårdtorn (beffroi)
fiån 1300-talet är oskadat. A. B—n; M. B—dt.
Bethune [bitn], David, se Beaton.
Beting, ståndare av metall, järnklätt trä
eller järn, fastsatt vid däcket för om
ankarspelet. Före ankring lägges kättingen ett
varv runt betingen, för att den vid ankarets
fällande ej skall rusa ut med för stor fart. B.
förekommer numera ej på ångfartyg utan
ersättes där av den med bromsanordning
försedda spelkransen å ankarspelet, kring vilken
kättingen löper.
Beti’ng, Betingsarbete, se
Arbets-beting.
Betis (fr. bétise), dumhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
