Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Betning - Betningsfärgämnen - Betodling - Betong
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
Betningsfärgämnen—Betong
158
förande och användningen av viktigare
bet-medel se Färgning och Tjärfärger.
Betning av metaller åsyftar att
borttaga oxidskikt och andra föroreningar
från metallföremålens yta och utföres i
samband med galvanisk metallutfällning, såsom
förnickling, försilvring och förgyllning, samt
vid andra ytbehandlingsmetoder, såsom
verklig galvanisering och aluminering. Före den
egentliga b. avlägsnas större mängder
föroreningar på mekanisk väg, t. ex. genom
sand-blästring och borstning, och olje- samt
fett-skikt genom tvättning med bensin och
liknande lösningsmedel. Betvätskans
sammansättning måste rätta sig efter de olika
metallerna. Vid b. neddoppas metallföremålen
i betvätskan och röras fram och tillbaka för
att avlägsna luftblåsor; de upptagas efter
någon el. några sekunder och sköljas i vatten.
Betning vid garvningav hudar
utföres efter avhåringsprocessen och har till
syfte att utlösa kalk ur hudarna och bringa
dem att svälla. Se vidare Garvning.
Betning av trä användes för att göra
trä mjukt vid pressning av föremål därav,
såsom brädspelsbrickor o. dyl. För detta
ändamål betas trä med saltsyra, ev. i samband med
ångbehandling. E-t N-n.
Betning av utsädesfrön,
avsvamp-ning. Genom utsädes behandling med
kemiska medel oskadliggöras vissa smittämnen,
som medfölja detsamma (se t. ex.
Sotsvampar, Fusarios, Strimsjuka). B.
utföres antingen genom sädens nedsänkning i
betningsvätskan eller genom överstrilning
med denna under omskyffling. Sedan länge
har man använt kopparvitriol efter flera olika
metoder, men då grobarheten ej sällan led
allvarlig skada, undanträngdes
kopparvitrio-len av formalin och sedermera av vissa
kvicksilverhaltiga preparat, s"åsom sublimat (även
i blandning med kopparvitriol eller formalin),
uspulun och germisan. De sistnämnda synas
även verka stimulerande på plantornas
utveckling. Numera förekommer, huvudsakligen
i Förenta staterna, även torr b. genom sädens
inpudring med t. ex. kopparkarbonat. Th.Lfs.
Betningsfärgämnen, se Färgning.
Betodling, se Beta.
Beto’ng (eng. concrete, fr. béton), en med
konst framställd stenartad produkt, som
er-hålles genom blandning av något även under
vatten hårdnande (hydrauliskt) bindemedel
med vatten och ett eller annat stenmaterial
samt massans sedermera följande hårdnande.
En vanlig blandning är cement, sand och
krossad sten, makadam, eller ursållat grus,
singel, med vattentillsats. Cementet hårdnar
efter viss tid och binder ihop betongmassan
såväl i luft som under vatten; alltefter
vattenhalten får man jordfuktig, plastisk eller
blöt betongmassa. Betongmassan packas i
formar. Antingen får den där hårdna, varpå
formarna borttagas, eller ock packas den i dessa
i jordfuktig konsistens, så som barn baka
sandkakor, varpå formarna genast borttagas
och massan hårdnar fristående. Detta
användes särskilt vid fabrikation av rör,
bygg-nadssten o. dyl. Den jordfuktiga
betongmassan stampas i skikt av intill 15 ä 20 cm
tjocklek på varandra. På byggnadsplatserna
erhålles ofta ett dåligt förband mellan de
olika stampskikten. — På senare tid har man
alltmer i alla betongkonstruktioner i
byggnader övergått till den plastiska eller
blöta betongen. Denna flyter ihop i
formarna och stampar sig sålunda själv.
För att av gott cement erhålla en god b.
fordras först och främst, att betongmassan
är fri från skadliga föroreningar, såsom
organiska ämnen (socker, humusämnen), syror
(kolsyra) och vissa salter, vidare att
proportionen mellan cement, sand och sten är
sådan, att en i möjligaste mån tät massa
erhålles, och till sist att sanden och stenen i
massan äro av hållfast och väderbeständig
beskaffenhet. Cementet bör vara
portlandcement eller därmed likvärdigt cement (jfr
Cement). Sanden skall ha varierande
kornstorlek. Vid gjutning av grövre partier kan
man inlägga större stenar med rena ytor,
s. k. procent- eller sparsten.
Blandningarna räknas vanligen i
volymdelar, så att t. ex. till 1 volymdel cement
sättas 5 volymdelar sand och 7 volymdelar sten.
Särskiljande i användningen mellan
betongblandningarna är främst hållfastheten, som
ger tillåtliga trycket.
B:s täthet mot vatten är vid blandning
1:3:3 och 1:3:5, blötgjuten, tillräcklig
för att motstå vattentryck intill 10 m och
däröver, om utförandet är tillräckligt
omsorgsfullt. Sådan tät b. hindrar också
vattnets uppsugande i muren (genom
hygrosko-pisk verkan) och är frostbeständig. Den kan
därför med fördel användas i
vattenbyggnader, t. ex. kajer och dammar, utan
stenbe-klädnad. Mindre cementhalt gör b. otät och
hygroskopisk samt känslig för frost; i
grunder bör sådan b. därför asfaltstrykas. Samma
svagheter vidlåda b. 1 : 3 : 5 o. s. v., om
betongmassan är utförd jordfuktig.
Vikten å b. är omkr. 2,3 ton per kbm,
värme-utvidgningskoefficienten 0,000010 a 0,000012.
Vid hårdnande i luft krymper b. 0,3 ä 0,6 per
1,000, vid hårdnande i vatten sväller den.
Torr b., som fuktas, sväller. Våt b. krymper
vid torkning. B:s brotthållfasthet mot
dragning är låg, omkr. 15 ä 25 kg per kvcm vid
1:3:3, mot tryck hög och omkr. 240 kg
per kvcm. Vid temperaturer omkr. + 15° C
fortskrider b:s hårdnande efter massans
tillblandning så, att efter omkr. 2 ä 6 timmar
ingen hållfasthet alls inträder, efter 2 a 7
dygn nås en avsevärd hållfasthet, omkr. 70 %
av den, som inträder efter 1 månad.
Hållfastheten tillväxer märkbart intill 3 månader,
sedan långsamt. Vid temperaturer omkr. 0° C
inträder knappast märkbart hårdnande.
B. blandas antingen för hand eller med
ma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
