Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Betong - Betonica - Betoning - Betrost - Bets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
Betonica—Bets
160
skin. Det förra sättet begagnas numera
endast då det rör sig om små mängder.
Betongmassan kan också gjutas under vatten.
Den blandas på vanligt sätt och bör alltid
vara blöt. Då cement ej binder i kyla, utan
b. oftast hårdnar genom vattnets tillfälliga
frysning, måste vid gjutning i köld
värmning ske.
B. har många fördelar såsom
byggnadsmaterial; dess olägenheter äro främst
tyngden samt dålig värmeisoleringsförmåga.
Tyngden har minskats i lättbetong
genom att man till sand och stenmaterial
använder krossad klinker, tegel, pimpsten,
koksaska el. dyl. Vikten per kbm nedbringas
härvid till 0,8 å 1,5 ton. Lättbetongen besitter
samtidigt större värmeisolerande förmåga. Den
användes mest i husbyggnader men har även
kommit till användning i fartygsbygge.
Särskilt hög värmeisoleringsförmåga uppstår, där
cementvälling inmänges med gasblåsor, så att
en porös b. uppstår, gasbetong, vilken
användes i väggar för bostadshus o. dyl. En
annan olägenhet hos b. är dess stora
känslighet för syror. Halten av kolsyra i kärr- och
sjövatten är många gånger tillräcklig för att
fräta sönder betonggrunder. Isolering måste
därför i dylika fall utföras.
B:s ringa hållfasthet mot dragning har
avhjälpts genom dess armering med järn till
s. k. armerad betong. Järn har samma
temperaturutvidgningskoefficient som b.,
varför en i b. ingjuten järnbit följer betongens
rörelser, utan att extraspänningar uppkomma
vid temperaturvariationer. Järnet gör vidare
mycket större motstånd än b. mot
längdändringar. Om en 1,000 mm järnstång töjes (eller
sammantryckes) 0,5 mm, uppkommer en
spänning på omkr. 1,000 kg per kvcm. Vid
samma töjning är dragspänningen i b. endast
omkr. 15 ä 20 kg per kvcm. Är
samman-tryckningen å betongen lika stor, blir trycket
ungefär 150 kg per kvcm. En i b. ingjuten
järnstång gör därför full tjänst och kan helt
utnyttjas i konstruktionsdelar, som äro
utsatta för dragning. I armerad b. inläggas
järn, mest vanliga rundjärn, överallt, där
dragning uppkommer. Sålunda inläggas järn längs
dragna kanten av böjda balkar och i dragna
stänger. Även i starkt tryckta
konstruktionsdelar, t. ex. pålar, inlägges järnarmering. En
särskild fördel har armerad b. däri, att
betonghöljet i hög grad skyddar järnen mot såväl
rost som mot eldåverkan. 2 ä 5 cm
betongskikt utanför järnen förebygger röstning såväl
som skada vid en ordinär eldsvåda, om
betongen är .rätt utförd.
B. var känd redan på romarnas tid. Man
använde då till cement en vulkanisk
produkt, ett naturcement. Hos oss användes förr
slaggen efter alunskiffereldning i malet skick
(alunskiffermjöl) till cement. I formgivningens
och massfördelningens frihet har b. sin största
estetiska styrka. Ytans dekorering är
däremot ett icke slutgiltigt löst problem.
B., i oarmerat eller armerat utförande,
användes vid grundläggningar, vågbrytare,
cisterner o. a. vattenbyggnader. I husbyggnader
användes den i bjälklag, pelare och
takkonstruktioner samt till hela byggnadsstommar.
Man har också utfört väggar av b., murade
av ihåliga betongstenar, s. k. c e m e n t h å
1-s t e n (med orätt kallade »betongtegel»). Ett
mycket stort användningsområde för b. är
tillverkning av avloppsrör, kabeltrummor och
— på senare tid — även vattenledningsrör
och ihåliga stolpar för kraftledningar. Inom
skeppsbyggeriet ha hela fartygsskrov utförts
i armerad b., såsom pråmar, färjor o. dyl.
mindre farkoster; men även enstaka sjögående
fartyg om ända till omkr. 6,000 tons
lastkapacitet ha byggts med betongskrov. I många
avseenden ha dessa försök utfallit väl, men
betongfartygens stora vikt (ungefär 1 ä 1,5
ggr nyttiga lasten) gör det tvivelaktigt om
de i normala tider komma att på allvar tävla
med järnfartygen. C. F—11.
Betongs användning inom b
e-fästningskonsten blev aktuell först
på grund av erfarenheterna från Port Arthur
1904, där de av japanerna framförda 28 cm
mörsarna ur valvens b. söndersprängde stora
block. Man sökte därför motverka b:s
söndersprängande genom att med järninlägg
förbinda de olika skikten, särskilt ytskikten,
med den övriga betongmassan. Artilleriets
fortsatta utveckling tvingade
fästningsbyggar-na att närmare studera järnbetongens lagar.
Man genomförde järnbetongens princip i såväl
skiktet som i de bärande delarna. Under
världskriget erhöll man grundlig erfarenhet
om dennas både fördelar och olägenheter. Man
fann, att de teoretiska beräkningarna höllo
streck, så länge konstruktionen var i sitt
ursprungliga skick, men sedan projektilerna
avskalat det armerade ytlagret, förlorade
konstruktionen avsevärt i styrka. Man fördjupade
därför ytarmeringen och förde
bottenarme-ringarna upp genom de övre lagren.
Rörande detaljerna ha åsikterna dock ännu
icke stadgat sig. Erfarenheten har påvisat
flera olägenheter vid järnbetongens
användande; sålunda erbjuda de invecklade
järninläggens anbringande svårigheter för
outbildad personal, och sprickbildning uppstår
lätt utefter järninläggen. Järnbetongen bör
därför komma till användning endast där fullt
sakkunnig personal står till förfogande,
sålunda i första hand vid permanenta verk och
endast i gynnsamma fall vid fältbefästningar.
Under förutsättning av sakkunnigt utförande
kommer den att få mycket stor användning
inom framtidens befästningskonst. L. af P.
Betönica, se H u m 1 e s u g a.
Betoning, se Accent.
Betrost, se Bet sjukdomar.
Bets, namn på lösningar el.
vätskebland-ningar, som användas dels till att rena
metallytor genom lösning av förekommande
oxidskikt, dels till att färga trä på sådant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
