Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bibelforskning - I. Textkritik - II. Litterär-historisk kritik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
Bibelforskning
192
varianter ansenligt vidgades, en begynnande
siktning företogs inom grupperna av äldsta
textvittnen, grundlinjer uppdrogos till deras
genealogi och marken sålunda förbereddes för
en fruktbar kritik av den vedertagna texten.
Filologen K. Lachmann (hans N. T.
utgavs 1831, sedan åter 1842—50) lade grunden
till den moderna textkritiken genom att
radikalt ställa som uppgift att bryta textus
re-ceptus’ herravälde och ersätta den med en
text, vunnen ur de äldsta
majuskelhandskrif-terna. Längre än till 300-talets text menade
han sig dock därmed icke kunna tränga. På
den av Lachmann lagda grunden har med stor
flit byggts vidare, särskilt av tyska och
engelska forskare. K. von Tischendorf
gjorde sig bekant som energisk uppsökare och
lycklig upptäckare av nytt
handskriftsmaterial (framför allt Codex Sinaiticus 1859; se
Bibelhandskrifter). Tischendorfs
grekiska Novum Testamen tum är (i sin 8:e
upplaga) alltjämt av stor betydelse. S. T
regel 1 e s framträdde som skarpsinnig kritiker
i sitt 1857—72 utgivna N. T., och av än större
betydelse blev den av Westcott och H o r t
i 2 bd 1881 utgivna uppl. av N. T. Bland
senare forskare på detta område må nämnas
Bernh. Weiss, C. R. G r e g o r y (bl. a. i
sin »Textkritik des Neuen Testaments», 1900
—09) och H. von Soden (»Die Schriften des
Neuen Testaments in ihrer ältesten,
erreichba-ren Textgestalt», 1913). Bland handupplagor
av N. T:s grekiska text ha E. Nestles
(sedan 1898) särskilt blivit använda. — Det
textproblem, varmed kritiken nu arbetar, kan i
stora drag kännetecknas som en tävlan mellan
två texttyper om äran att renast återge den
ursprungliga texten. Codex V aticanus och Codex
Sinaiticus äro de främsta representanterna
för en texttyp, som bland den senare tidens
textkritiker tillvunnit sig en mycket stark
uppskattning. Westcott och Hort ha genom att
kalla denna texttyp »den neutrala» velat
uttrycka dess förträfflighet och relativa renhet.
Som dess hemort brukar Egypten betecknas.
Emellertid har på senaste tid från flera håll
ett bestämt företräde tillerkänts åt en annan
texttyp, nämligen åt den västerländska, som
föreligger framför allt i den märkliga
Codex D, den gamla latinska och den gamla
syriska översättningen. Genom dem komma vi
upp till mycket gammal tid, in i 2:a årh:s
text. Under den moderna utforskningen av
denna »västerländska» typ invecklas
emellertid problemet. Texttypen visar sig vara
allt annat än enhetlig; dithörande texter ha
var för sig många egenartade drag. Där
förekomma gamla, goda läsarter, vilka peka hän
på ursprunglighet, men även tillsatser och
pa-rafraseringar, vittnande om hur sorglöst man
kunnat behandla texten under äldsta tid.
Textkritikern har att i den tävlan, som så
ut-spunnits mellan olika texttyper, pröva från
fall till fall utan att ensidigt försvärja sig
åt någon viss av dem. I alla händelser äga
vi numera en ojämförligt bättre text än den
gamla textus receptus. Om hela mängden av
textvarianter i N. T. gäller, att de endast i
mycket få fall kunna sägas på något mer
betydande sätt inverka på den rent sakliga
uppfattningen.
II. Litterär-historisk kritik. A) Gamla
testamentet. Dennas mål är att söka
besvara a) frågan om skrifternas äkthet,
huruvida de verkligen härröra från de
författare och den tid, vilka de enligt
traditionen tillskrivas, b) vidare frågor om deras
litterära beskaffenhet, huruvida de
härröra från en enda författare eller äro
sammanfattning av vad flera sådana under skilda
tider skrivit, c) till sist också frågan om
skrifternas värde som källor och om arten
och tillförlitligheten av deras innehåll.
Förutsättningarna för en historiskt-kritisk
uppfattning av de gammaltestamentliga
skrifterna saknades såväl i den gamla kyrkan som
under medeltiden. Det med humanismen och
reformationen upplivade hebreiska studiet
blev av stor betydelse för en riktigare
betraktelse av G. T. Från Luther härröra
åtskilliga kritiska yttranden om
gammaltestamentliga böcker. Han var ej rädd för att i vissa
skrifter se också en främmande hand verksam,
ej blott den av traditionen utpekade
författaren. över hans principiella ställning kasta
följande ord tillräckligt ljus: »Vad gjorde det,
om också icke Mose själv skrivit
Pentateuken?» Ortodoxien inom den luterska kyrkan
kvävde dock snart all kritisk ande, i det den
hävdade gudomligt ursprung för G. T:s text
in i minsta detalj, ända till
vokalisatio-nen av de hebreiska skrifttecknen. På
katolsk sida (t. ex. I s a a c la P e y r è r e,
d. 1676) stod man denna tid friare till
texterna. Ett par filosofer uppträda med kritiska
arbeten. T h. H o b b e s (d. 1679) hämtar
kritikens vapen från de gammaltestamentliga
böckerna själva, vill ej låta Pentateuken
stamma från Mose och förfäktar självständiga
meningar även om andra skrifter i G. T. Likaså
B. S p i n o z a (d. 1677), som i 1 Mose bok till
Konungaböckerna vill se Esras hand. Ungefär
vid samma tid framlägges i ett arbete,
»His-toire critique du vieux Testament» (1678), av
en katolsk lärd, Richard Simon, den
uppfattningen av G. T:s uppkomst, att en rad
historieskrivare verkat intill Esra och efter
hand omskrivit och bearbetat äldre
material. Ett nytt skede i uppfattningen av G. T.
kan man emellertid — trots alla föregående
goda ansatser — räkna först från katoliken
Jean Astruc och hans undersökningar
(från 1753) av 1 Mose bok. De olika
guds-namnen där (Jahve, Elohim) ge honom
uppslag till att särskilja de olika källorna i
Pentateuken. Ej långt därefter får en
odogmatisk behandling av det gammaltestamentliga
stoffet, som söker förstå det ur dess egen tid,
betydande representanter i J. S. S e m 1 e r
(d. 1791) och J. D. Michaelis (d. 1791)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
