Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bibelkanon - II. Nya testamentet - Bibelkommission
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
Bibelkommission
204
Irenei kanon också »Apostlarnas gärningar»,
och slutligen finna vi hos honom som
kanoniska även 1 Petri brev, 1 och 2 Joh. brev och
Johannes’ uppenbarelse. Ungefär samtida
vittnesbörd — Tertullianus, det romerska s. k.
Muratoriska fragmentet, Clemens
Alexandri-nus — bestyrka, trots en viss skiftning, att
vårt N. T. omkr. 200 föreligger färdigt till sin
grundform, med en »apostolos»-del fogad till
de fyra evangelierna. En viss osäkerhet i
avseende på denna andra dels gränser gör sig
dock ännu länge gällande. Kring 1 Petri och
1 Joh. brev såsom kärna sluta sig så
småningom de övriga s. k. katolska breven; från
slutet av 300-talet har man att räkna med alla
sju som en säker del av kanon. Joh. Upp.
blir genomgående med värme omhuldad i
västerlandet; i östern mötes denna bok
däremot av ett segt motstånd, särskilt inom
syriska kyrkan. Ett motsatt öde träffar
He-bréerbrevet; tidigt införes det i östern bland
Pauli brev och får av detta skäl kanonisk
karaktär, i västerlandet avvisas brevet däremot
såsom icke-paulinskt. Den teologiska
utjämningen mellan occidenten och orienten under
slutet av 300-talet bereder väg för
Uppenbarelseboken till östern, liksom omvänt för
He-bréerbrevet till västern. Åtdragandet av
gränserna kring kanon har betytt uteslutandet av
flera kristna skrifter, vilka här och där —
särskilt hos orientens teologer — värdesatts
bredvid eller i närheten av våra kanoniska skrifter.
Viktigast av dessa äro »Apostlarnas lära»,
Clemens’ två brev, Barnabas’ brev, Hermas’
»Herde», Petri apokalyps. Genom Athanasios i
östern (367) och flera synoder i västerlandet (i
Rom 382, i Afrika 393, 397, 419) får
kanonbildningens resultat kyrklig fastställelse.
Kristenheten har vid sidan av G. T. skapat sig ett eget,
ett nytt testamente med 27 skrifter. Om litt.
se Bibelforskning. E. A.
Bibelkommission, kommitté, som fått i
uppdrag att granska och förbättra en
bibelöversättning eller utarbeta en ny sådan. Sedan
flera yrkanden på en förbättring av den
svenska bibelöversättningen blivit framställda,
tillsatte Gustav III 18 maj 1773 en b. med
instruktion bl. a. att vid sitt arbete på en
förbättrad bibelöversättning »följa textens
innehåll och rätta ordaförstånd och det
genom svenska ordalag av lika betydelse uti
en ren och otvungen mening uttrycka».
Kommissionen, vars verksammaste ledamot
var Karl Aurivillius, utgav^ sin översättning
1773—94, men den förkastades vid jubelfesten
1793 såsom alltför parafraserande och
neo-logisk. En ny kommission började arbeta
omkr. 1805 med Samuel ödmann och J. A.
Tingstadius som de verksammaste, och 1816
utkom en ny provöversättning av N. T. Denna
mottogs med ogillande för sitt moderniserade
språk, och under inflytande av nya
åskådningar beslöt man inrikta arbetet på att i
detaljer förbättra Luthers översättning. Av
den 1841 omorganiserade kommissionen, vari
A. E. Knös var den verksammaste ledamoten,
utgavs 1853 en provöversättning av N. T.
(revid. uppl. 1861). Denna, som utsattes för
en genomgående kritik, bl. a. av Artur
Haze-lius, blev lika litet som den 1868 utgivna
översättningen av G. T. godkänd av
kyrkomötet 1868. Av en ny b., bestående av C. A.
Torén, H. G. Lindgren och H. M. Melin,
utgavs 1873 en ny översättning av N. T. Den
kritiserades bl. a. av Viktor Rydberg, och
1873 års kyrkomöte ansåg den böra
undergå förnyad revision. En ny
provöversättning av N. T. utgavs 1877 och av G. T.
1878, men 1878 års kyrkomöte begärde en
revision av dem. För revisionen av
översättningen av N. T. tillsattes 1879 en
kommission, bestående av A. N. Sundberg, C. A.
Torén och M. Johansson, och en
gransknings-nämnd. Den 1882 utgivna
provöversättningen av N. T. förordades av 1883 års
kyrkomöte till antagande till bruk vid
undervisningen i skola och kyrka, dock med vissa
ändringar, och blev med dessa av K. m:t stadfäst.
Av kommissionen utgavs en s. k.
normalupplaga av N. T. 1884. S. å. tillsattes för
revision av G. T. en ny b. jämte
gransknings-nämnd. Av denna kommission, bland vars
medlemmar märktes A. N. Sundberg, W.
Ru-din, Es. Tegnér, J. Personne och som
adjungerad lektor O. V. Knös, utgåvos flera
översättningar. 1887 utkom en översättning av
Psal-taren, som på förordande av 1888 års
kyrkomöte godkändes till användning och
prövning i församlingen. En »normalupplaga»
av Psaltaren utgavs 1890. 1893—98 utgåvos
översättningar av G. T:s övriga kanoniska
böcker. 1898 års kyrkomöte uttalade ett
varmt godkännande såväl av de grundsatser,
efter vilka översättningen utförts, som sättet
för deras tillämpning och hemställde, att
efter ytterligare genomseende översättningen
skulle utgivas till bruk vid den offentliga
undervisningen i kyrka och skola ävensom att
kommissionen skulle bemyndigas att i den av
kyrkomötet 1883 godkända översättningen av
N. T. vidtaga nödiga ändringar. Den
reviderade provöversättningen av G. T. framlades
vid kyrkomötet 1903, varefter en
normalupplaga utkom 1904. Av N. T. utgavs 1907 en
ny provöversättning, som i enlighet med
hemställan av 1908 års kyrkomöte underkastades
en ny granskning, varefter normalupplaga
framlades 1912. Denna jämte 1904 års
normalupplaga av G. T:s kanoniska skrifter
framlades inför 1915 års kyrkomöte. Detta antog
för sin del som kyrkobibel att användas vid
kyrkans gudstjänster de framlagda
översättningarna med förbehåll av att vissa av
kyrkomötets bibelnämnd förordade rättelser samt
de redaktionella ändringar, som
kommissionen kunde finna påkallade, iakttogos. Det
skulle dock vara församlingarna obetaget att
med vederbörande domkapitels medgivande
använda dittills gällande kyrkobibel vid
gudstjänster under de närmaste 20 åren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
