Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bibeltext - II. Nya testamentets text - Bibeltrogna vänner - Bibeltryckstunnan - Bibelverk - Bibelöversättningar - A. Äldre översättningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
Bibeltrogna vänner—Bibelöversättningar
208
liga skrifter (viktigast är ett brottstycke av
Hebréerbrevet). Under 300-talet övergick man
till det varaktigare pergamentet, och våra
äldsta handskrifter äro skrivna på detta
material. Pergamenthandskrifterna behöllo länge
den från den litterära papyrusrullen
övertagna seden, att man skrev med från
varandra fristående, stora bokstäver (litterae
un-ciales el. majusculae) och utan mellanrum
mellan orden, till en början även utan accenter,
spiritus och skiljetecken. Först från 800-talet
äga vi handskrifter med kursivskrift, med en
löpande, hopbindande skrift med små
bokstäver (litterae minusculae). I tävlan med
majuskelskriften segrar denna och blir från
1000-talet i handskrifterna av N. T.
allena-rådande. Om handskrifterna till N. T. se B
i-belhandskrifter. Dessas text försågs
så småningom (400—700-talen) med
genomförd interpunktering, accenter och andra
läse-tecken. Till tjänst för kyrklig läsning
iakttogs redan i äldre tid särläggande i texten av
enskilda, enhetliga partier. Men vår
kapitel-indelning stammar först från 1200-talet (se
ovan); versindelningen ha vi först i en tryckt
upplaga av år 1551. — Texten har under de
första århundradena företett mycken
skiftning och förändring. För fortsatt förvildning
skyddades den genom att en nytestamentlig
kanon (se Bibelkanon) bildades.
Tryckpressen återger N. T. först i
Complutenser-bibeln 1514 (se ovan) samt en edition,
verkställd av Erasmus Rotterdamus 1516 (efter
en 2:a uppl. översatte Luther N. T.).
Väsentligen är det denna Erasmus’ (i flera uppl.
utkomna) nytestamentliga text, som därefter
under lång tid går igen i editionerna. I av
bröderna Elzevier i Leiden ombestyrda
upplagor (från 1624) presenteras texten som »av
alla antagen». Senare tiders textkritiska
arbete har gått ut på att ersätta denna »textus
receptus», som var baserad på
handskriftsmaterial av ringa värde, med en ny, på de äldsta
och bästa handskrifterna grundad text. På
detta område ha 1800-talet och vår egen tid
bevittnat ett betydande, i sin vetenskapliga
metod alltmer förfinat kritiskt arbete (se B
i-belforskning, sp. 188—192). E. A.
Bibeltrogna vänner är ett missionssällskap,
som brutit sig ut ur Evangeliska
fosterlandsstiftelsen i anledning av den strid om bibelns
inspiration, som 1908—11 söndrade nämnda
organisation. Sedan Fosterlandsstiftelsens
årskonferens 1909 med knanp majoritet
uttalat sig för en något modifierad uppfattning
av inspirationsfrågan, slöto sig anhängare av
den gamla, förut av stiftelsen omfattade,
ver-balinspirationsteorien samman under namnet
Evangeliska
fosterlandsstiftelsens Bibeltrogna vänner och sökte
bekämpa bibelkritiken inom stiftelsen. Vid
konferensen 1911 blevo de emellertid
uteslutna ur Fosterlandsstiftelsen, och de
konstituerade sig då såsom ett självständigt
missionssällskap under ovan angivna namn. Ett
stort antal föreningar i landets södra och
västra delar slöt sig till det nya sällskapet.
Detta bedriver både inre och yttre mission,
den yttre i Afrika (Eritrea och Abessinien).
Sällskapets mest kända ledande medlemmar
äro direktör Lambert Jepsson och redaktör
Axel B. Svensson, vilken senare utgiver
tidskriften Nya Väktaren. S. H-r.
Bibeltryckstunnan var en avgift, som enligt
ett kungl. brev av 1612 utgick med 1 tunna
spannmål för varje »kyrkohärbärge» till
bekostande av bibelns tryckning. Efter 1618,
då bibeltrycket avslutats, blev den ett slags
allmän litteraturfond, varmed t. ex.
tryckningen av Tegels Gustav Vasas historia
bekostades. 1637 ersattes den med ett anslag
av församlingarna till Stockholms barnhus
och krigsfolkets hospital. Den återupplivades
1674 och anslogs då till Antikvitetskollegiet
(för avlöningar och tryckningskostnader) men
avskaffades redan 1675. Återinförd 1682 »till
lärde mäns underhåll och nyttige böckers
publicerande», anslogs den 1690 till utgivande
av skolböcker och lönetillägg åt skollärare
(ele-mentarlärare). På 1870-talet ersattes denna
indelning med statsmedel, varvid den gamla
skatten upphörde. Jfr H. Schück, »Den svenska
förlagsbokhandelns historia» (1923).
Bibelverk kallas översättningar av bibeln
med förklaringar och upplysningar av
varjehanda slag till förstående av texten. Några
b. äro populärt hållna, andra avsedda för
vetenskapligt studium. Till den förstnämnda
gruppen höra exempelvis Starkes »Synopsis»
(1733 ff.; N. T. övers, till sv. 1872—77) och
J. P. Langes »Theologisch-homiletisches
Bi-belwerk» (1856 ff.). Det största svenska
bibelverket är Gezeliernas (1674 ff.). Mycket
spritt är P. Fjellstedts b., »Bibel med
förklaringar» (1849—55; nya uppl.). Mindre läst
men betydligt överlägset är Melins »Den
heliga skrift i beriktigad öfversättning med
förklarande anmärkningar» (1858—65; nya uppl.).
Bland vetenskapliga b. må nämnas de tyska
Keil-Delitzschs och W. Nowacks till G. T.
samt H. A. W. Meyers till N. T. S. H-r.
Bibelöversättningar. A. Äldre
översättning ar. I. Gamla testamentet (enbart).
Bland alla bibelöversättningar intar den
förkristna översättningen till grekiska av
G. T:s böcker ett särskilt rum. Till denna
alexandrinska översättning knyter sig
den ur det s. k. Aristeasbrevet härflytande
legenden, att 72 judiska lärde på initiativ av
den egyptiske konungen Ptolemaios Filadelfos
(285—246 f. Kr.) sänts från Palestina till
Alexandria och på 72 dagar fullbordat den
hebreiska textens överflyttning till grekiska.
Därav denna översättnings namn:
Septua-g i n t a (översättarantalet avrundades till
»sjuttio»); den inom forskningen brukade
beteckningen är LXX. översättningen av 5
Moseböcker tillhör sannolikt förra hälften av
200-talet f. Kr. G. T:s övriga böcker måste
till största delen ha förelegat i grekisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
