Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biblioteksvetenskap - Bibliotheca mathematica - Bibliothèque nationale - Biblisk arkeologi el. Biblisk fornkunskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239
Bibliotheca mathematica—Biblisk arkeologi
240
och studiet av allt, som sammanhänger med
bibliotek, d. v. s. såväl den teoretiska
forskningen i biblioteks och böckers historia som
den praktiska biblioteksverksamheten. I nyare
svensk facklitteratur har benämningen b.
alltmer börjat utbytas mot »bok- och
biblioteksväsen». För hithörande litt. hänvisas till
B i b 1 i o f i 1, Bibliografi, Bibliotek
och Biblioteksteknik, det stora
serieverket »Sammlung
bibliothekswissenschaft-licher Arbeiten» och sammanfattande
handböcker, såsom A. Graesel, »Handbuch der
Bib-liothekslehre» (2:a uppl. 1902); G. A. E.
Bo-geng, »Umriss einer Fachkunde für
Bücher-sammler» (1909—11); V. Gardthausen,
»Handbuch der wissenschaftlichen Bibliothekskunde»
(2 dir, 1920); S. Dahl, »Haandbog i
biblioteks-kundskab» (2:a uppl. 1916; 3:e uppl. 1924 ff.),
och den av S. E. Bring m. fl. bearb. övers, av
detta arbete (1924 ff.). A. H-g.
Bibliotheca mathematica, en internationell
tidskrift för matematikens historia. Den
grundades 1887 och utgavs till 1923 i Stockholm
av G. H. Eneström (se d. o.). T. B.
Bibliothèque nationale [-åtä’k nasiånaT],
det franska riksbiblioteket i Paris, sannolikt
världens största bibliotek. Det består av fyra
avdelningar: 1) böcker (omkr. 3,500,000 vol.)
och geografiska kartor (500,000); 2)
handskrifter (125,000); 3) mynt och medaljer (över
200,000) samt kaméer och andra smärre antika
konstföremål; 4) kopparstick (omkr. 3,000,000).
En fullständig katalog över tryckta böcker är
sedan 1897 under utgivning (1924 79 vol.,
avdelningen författare, A—J); nästan hela
hand-skriftsbeståndet är förtecknat i tryckta
kataloger. Samlingens grundstomme utgöres av ett
av Karl V i Louvre 1367 (el. 1368) inrättat
kungl. bibliotek och det huset Orléans tillhöriga
bibliotek, som tillföll staten, då Ludvig XII
1498 besteg tronen. Denne förläde
biblioteket till Blois och införlivade därmed
ytterligare hertigarnas av Visconti och Sforza (i
Pavia) bibliotek. Dessa samlingar, tillökade
med ätten Bourbons konfiskerade bibliotek,
flyttades av Frans I 1544 till Fontainebleau
och utvidgades av honom betydligt genom
inköp av företrädesvis grekiska manuskript i
Italien. Genom lagen om »dépöt légal» 1537
stadgades, att till detta kungl. bibliotek skulle
avlämnas ett exemplar av varje i Frankrike
tryckt skrift. Karl IX (1560—74) lät flytta
biblioteket till Paris. Colbert tillökade
metodiskt samlingarna, och antalet böcker växte
under Ludvig XIV från 5,000 till 70,000.
Under 1600-talet bytte samlingen flera gånger
förvaringsställe. På 1720-talet inrymdes den
i Mazarins gamla palats vid Rue de Richelieu i
Paris, där den ännu finnes, om ock
byggnaden 1854—82 alldeles ändrat gestalt och med
utvidgningar numera upptager ett helt
kvarter. Vid franska revolutionens utbrott 1789
hade antalet böcker stigit till 150,000 bd.
Rikedomen på handskrifter härrör delvis från
klostrens och stiftens indragning 1789—92.
Under senare hälften av 1800-talet har
biblioteket genomgått en storartad utveckling, som
till större delen är den lärde bibliotekarien
L. V. Delisles (se d. o.) förtjänst. Alltefter
rådande regeringsform har biblioteket
omväxlande burit namnet Bibliothèque royale,
Bibliothèque impériale och Bibliothèque
nationale. Litt.: H. Marcel, H. Bouchot och E.
Babelon, »La bibliothèque nationale» (1907);
P. Marchal och C. Couderc, »La bibliothèque
nationale» (1907). B. L.*
Biblisk arkeologi el. Biblisk f o r n ku
n-s k a p kallas vetenskapen om den
utgestalt-ning av livet, de seder och bruk och
institutioner, både borgerliga och religiösa, som
härskade inom Israel under den tid, som
bibelns böcker omspänna, fram till den judiska
statens undergång. Till en bibelarkeologisk
framställning hör en teckning å ena sidan av
det borgerliga livet, sådant det utvecklade sig
inom stat och familj, å andra sidan av de till
kulten knutna institutionerna, samt vidare en
skildring av landets naturliga beskaffenhet
och den roll de geografiska förhållandena spelat
för livets gestaltning. De litterära källor, som
anlitas, äro, utom bibelns böcker, särskilt för
den sen judiska epoken Josef os’ arbeten och den
rabbinska litteraturen, vidare en del grekiska
och romerska författare. Av högsta värde äro
naturligtvis de minnesmärken, som bevarats,
och den bild av förgånget liv utgrävningarna
avslöja. Om än de mer betydande inskrifterna
(de främsta äro Mesastenen o. Siloainskriften)
äro jämförelsevis få, så har å andra sidan en
serie av tyskar, engelsmän och amerikaner i
senare tid igångsatta grävningar i Palestina i
stigande grad riktat vår kunskap om
byggnadssätt, gravsed, kultens föremål och hela
det dagliga arbetslivets redskap. Den
bibliska arkeologien arbetar således med ett
rikhaltigt, primärt palestinskt material,
vartill ock komma de direkta vinster för
belysning av bibelns värld, som kunna hämtas från
egyptiska, feniciska och babyloniska
utgrävningar samt från den moderna topografiska
utforskningen av Palestina. Härdar för den
systematiska Palestinaforskningen och därmed
för den biblisk-arkeologiska vetenskapen äro
den tyska Palestinaföreningen med sin
tidskrift samt Tyska evangeliska institutet för
det heliga landets fornkunskap med sin
årsbok (föreståndare i Jerusalem för institutet
var sedan dess grundläggning 1902 under en
lång följd av år den kände Palestinaforskaren
Gustaf Dalman), vidare den engelska
sammanslutningen »Palestine exploration fund»
och dess publikation Quarterly statements,
varjämte även dominikanernas konvent i
Jerusalem nedlagt betydelsefullt arbete (deras
organ är Revue biblique). På svenska har G.
Dalman utgivit »Orter och vägar i Jesu lif»
(1918): den tyska upplagan »Orte und Wege
Jesu» (senaste uppl. 1921) är mer omfattande.
Bibliska arkeologier på svenska äga vi i E.
Staves »Israel i helg och söcken» (1919) samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
