Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bielke, Axel Gabriel - Bielke, Erik Turesson - Bielke, Gunilla - Bielke, Hogenskild - Bielke, Klas - Bielke, Nils (1644—1716)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
Bielke, E. T____Bielke, N.
250
konstslöjdalster (glas och porslin), 10,000 n:r
gravyrer, bland vilka i synnerhet 1500- och
1600-talens mästare (särskilt nederländarna)
äro rikt företrädda, samt Jordaens’
mästerverk »Konung Kandaules och hans gemål».
Bielke, Erik Turesson, riksråd (d.
1511), son till Ture Turesson B. Född troligen
på 1460-talet, stod han som yngling Sten Sture
d. ä. nära, var 1487—90 slottsfogde i
Stockholm och 1494—99 slottshövitsman på
Stäke-holm. Samtidigt med Sten Sture hyllade han
1497 konung Hans, som 1499 anförtrodde honom
Viborgs och Olofsborgs slottslän i Finland.
Han uppsade 1502 konung Hans tro och
lydnad och förordnades 1504 av riksföreståndaren
Svante Sture till ståthållare (»fullmyndig och
mäktig hövitsman») över hela Finland. På sin
utsatta gränspost lyckades B. — trots konung
Hans’ trägna försök att hetsa Moskva mot
Sverige — nödtorftigt trygga freden med
ryssarna och vann småningom hos dem stort
förtroende ej minst därigenom, att han höll
sig strängt neutral i deras strider med den
livländska ordensstaten. B. styrde Finland
kraftigt och klokt, strävade målmedvetet att,
med brytande av hansans makt i
östersjö-bäckenets östligaste del, göra Viborg (i st. f.
Reval o. Dorpat) till transitohamn för
Rysslands handel med västra Europa och påbörjade
byggandet av en kanal mellan Finska viken
och Saimavattnen. Sista året av sin levnad
stod B. i rätt spänt förhållande till
riksföreståndaren, vilken han" torde ha överträffat i
statsmannabegåvning. Jfr biogr. (av G.
Carlsson) i Sv. biogr. lexikon, IV (1924). (V. S-g.)
Bielke, Gunilla, se Gunilla, svensk
drottning.
Bielke, Hogenskild, riksråd (1538—
1605), brorsons son till Erik Turesson B. Blev
1562 riksråd och slöt sig i rådet nära till
Svante Sture, med vars dotter Anna han blev
gift 1569. Efter
Stu-remorden (maj 1567)
bemedlade han
förlikning mellan Erik XIV
och de mördades
släktingar men uppträdde
samtidigt å dessas
vägnar som anklagare
mot Göran Persson.
Han blev mot årets
slut fältöverste i
Småland, tillfångatogs där
av danskarna jan. 1568
och utväxlades i dec.
s å. Vid Johan III:s kröning 1569 sökte B. få
in i adelsprivilegierna vittgående garantier för
adelns politiska och ekonomiska inflytande.
B. var klokt beräknande och sökte gärna
genom att intaga en medlande eller oklar
ställning undgå faror och skaffa sig fördelar. I
rådet gynnade han på 1570-talet Johan III:s
planer på närmande till Spanien och Polen
och främjade i samband därmed konungens
strävan att införa liturgien men tillrådde
1580 försoning med den strängt luterska
oppositionen. Liksom högadeln i övrigt, som i
honom och Erik Sparre hade sina ledare, tog
han på 1580-talet parti för Johan mot hertig
Karl. I utarbetandet av de på rådsmaktens
stärkande inriktade s. k. Kalmar stadgar tog
han del och drabbades, ehuru ej tillstädes vid
mötet i Reval 1589, dock efteråt, liksom sina
där verksamma meningsfränder, av konungens
onåd. I rikets farliga ställning vid Johans död
1592 stod B. liksom rådet i övrigt på hertigens
sida; han uttalade sig t. ex. vid Uppsala möte
1593 mot liturgien och främjade
åstadkommandet av en inhemsk regering av hertigen
och rådet i förening. Under rådets brytning
med hertig Karl efter Söderköpings riksdag
1595 var han otvivelaktigt ense med sina
med-bröder men förebar sin svåra gikt som
förevändning att ej deltaga i de ömtåliga
förhandlingarna och medföljde ej heller på flykten
till Polen. Också kunde han vid rättegången,
på Linköpings riksdag (1600) icke överbevisas
att ha rått Sigismund till inbördeskriget,
ehuru hertigen svor vid himmel och jord, »att
den gamle räven vore rätta orsaken till allt».
B. hölls i fängsligt förvar på Gripsholm. Där
glömde han sin vanliga försiktighet och skrev
till sin dotter och flera släktingar en mängd
brev, uppfyllda av smädelser mot Karl och
dennes familj. Några av dessa brev
uppsnappades, varjämte säkra bevis erhöllos för
att han 1598 stått i förbindelse med
Sigismund. B. anklagades därefter ånyo på
riksdagen i Stockholm 1605 för högförräderi,
dömdes till döden och avrättades 3 juni s. å. —
B. var Sveriges störste bok- och
handskrifts-samlare på 1500-talet; större delen av hans
boksamling finnes nu i Uppsala univ.-bibl.,
det mesta av hans beslagtagna papper i
Riksarkivet. (V. S-g.)
Bielke, Klas, riksråd (1544—1623), broder
till Hog. B. Anlitades av Joban III bl. a. vid
åtskilliga beskickningar och vid
gränsförhandlingarna med Ryssland, blev 1585 riksråd och
1589, genom sitt
äktenskap med Gunilla
B:s syster Elsa,
konungens svåger.
Under striden mellan
Sigismund och hertig
Karl stod han på
Si-gismunds sida, utsågs
1598 av denne till
ståthållare på Stockholms
slott men sattes efter
Karls seger s. å. i
fängelse. Han erhöll
i Linköping på
öd
mjuk anhållan nåd men kvarhölls i fängelse
till 1606, då han landsförvisades. Från sin
landsflykt (i Danmark) fick han 1615
tillstånd att återkomma.
Bielke, Nils, fältmarskalk,
generalguvernör (1644—1716), brorson till
riksskattmästa-ren Sten B. Blev 1673 chef för livregementet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
