Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bifamiljen - Näringsvanor - Olika grader av samhällsbildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259
Bifamiljen
260
och fästas på yttersidan av bakbenens skenben
och första fotled, vilka i så fall äro breda och
kantade med långa hår, som bilda en »korg».
Hos andra bin (Osmia) samlas frömjölet i hår
på buksidan. Flera bin sakna såväl hår som
samlingsben och gå därför till väga på annat
sätt. Antingen svälja de, som hos Pr osopis,
både nektar och frömjöl och medföra dessa
hem i sin kräva, eller också lägga de sina ägg
i andra bins bon.
Olika grader av samhällsbildning. Inom b.
kan man, liksom bland getingarna, följa den
gradvisa utvecklingen från solitärt
levnadssätt till samhällsbildande former. De flesta
bin, omkr. 95 %, äro solitära och bygga sina
bon antingen i marken eller i ihåligheter i
växter, i sprickor, i väggar eller förfärdiga
sina bon av jord eller kåda. Några arter kläda
väggarna i sina bon med bladstycken
(Mega-chile) eller andra växtdelar (Osmia). B:s bon
bestå vanligen av flera cylindriska eller
ellip-tiska celler, ordnade antingen i rad el. i en
kompakt samling; så snart en cell blivit färdig,
förses den med ett förråd av frömjöl, indränkt
i honung, det s. k. b i b r ö d e t, ett ägg
läg-ges därpå, och cellen tillslutes. Moderdjuret
dör, innan avkomman är färdig. Hos flsr.a
arter bygga honorna sina bon tätt
tillsammans, och hos andra (Halictus- och
Osmia-arter) bygga de en gemensam ingångstunnel,
ehuru bona äro skilda åt. Nästa steg i
utvecklingen till samhällsbildning representeras av
två europeiska Halictus-arter (Halictus
quadri-cinctus och sexcinctus), vilkas honor bygga en
lång, lodrät tunnel i marken, slutande med
en kammare, vari ett
slags otymplig kaka
av 16—20 lerceller
bygges; den vaktas av
modern, som ofta
lever kvar, tills
avkomman kläckts, så att
hon åtminstone under
en kort tid kommer i
beröring med denna.
Hos humlorna beter sig
honan som ett solitärt
bi, när kolonien först
grundas, men får
sedermera hjälp av sin
avkomma och bildar ett
verkligt samhälle, som dock skiljer sig från
ho-nungsbiets genom att arbetarna fullständigt
likna drottningen, d. v. s. äro fruktsamma
honor, ehuru mindre än drottningen, emedan
de blivit undernärda under den tid, då
drottningen var ensam om att mata dem. De
gadd-lösa bina, underfam. Meliponinae, intaga i
fråga om sin samhällsutveckling en
mellanställning mellan de solitära bina och de äkta
bina. Larverna förses som hos de förra en
gång för alla med proviant och matas ej,
såsom hos de äkta bina. Men å andra sidan
finnas som hos dessa tre särskilda kaster,
drottningen, arbetarna, som äro ofruktsamma ho-
nor, och hanarna. De senare äro ej lika
onyttiga till arbete som hos de äkta bina utan
deltaga i varje fall i produktionen av vax. B.
uppdelas översiktligast i tre biologiska
grupper: solitära bin, sociala bin och snyltbin.
Solitära bin. Urbin kallas de till
släktet Prosopis (stinkbin) hörande arterna,
emedan dessa anses stå de med grävsteklar
besläktade stamformerna närmast. De äro
små, svarta, gultecknade och påminna till sitt
yttre mera om getingar. På grund av deras
outvecklade hårbeklädnad ansåg man dem
först för snyltbin, men genom Pérez’
undersökningar vet man numera, att de bära hern
frömjöl i krävan. I likhet med många
grävsteklar anlägga de sina bon i stänglar av
hallon och andra växter, där de i likhet med
Colletes bygga cellerna av en genomskinlig
substans. — Jordbin kallar man ett antal
släkten, vilka samtliga insamla frömjöl med
benen och ha primitiva bon i jorden. Deras
celler och gångar beklädas ej med
främmande ämnen, och blott få ha
murarinstink-ter. Bland jordbin stå s 1 e m b i n (Colletes)
närmast Prosopis. De äro små eller
medelstora, vanligen svarta med vita ringar på
bakkroppen. De ha rätt sparsam behåring
Bo av Colletes succinctus.
men tydliga samlingsapparater i form av
hårborstar på bakbenens höfter och
höftringar. Deras bon finner man i sandbrinkar
och grusgravar; cellerna ligga ofta 6—8
stycken i en rad och byggas av ett
silver-glänsande, genomskinligt sekret, som troligen
avsöndras av spottkörtlarna och ej klibbar
fast vid gången, varför varje cell kan tagas
ut för sig. S a n d b i n (Andreninae) äro
jordbin med väl utvecklade samlingsben, ibland
(Andrena) tillika med samlingshår på buken.
Alla gräva sina bon i marken, såväl i lös
sandjord som i fast lera. Boet utgöres av
flera celler på växlande avstånd från en
gemensam huvudgång. Cellernas insida klädes
med ett tunt överdrag av okänt ursprung.
På bottnen av varje cell lägger honan en liten
kula av frömjöl, på vilken ägget ’anbringas.
Andrena är vårt största släkte med omkr. 40
svenska arter, vilka flyga talrikast tidigt på
våren och besöka arter av sälg samt
korg-och korsblommiga växter. Nära Andrena står
släktet Halictus med omkr. 20 svenska arter,
vilka ej äro så ludna men mera
metall-glänsande. De äro små (3—15 mm) och an-
Bo av Halictus
quadri-cinctus med moderdjuret
på vakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
