Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bikaner - Bikarbonat - Bikelas, Demetrios - Biknopp - Bikonkav - Bikonvex - Bikromat - Bikrona - Bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269
Bikarbonat—Bikt
270
Lalgarhpalatset i Bikaner.
stora sträckor av lös och fin sand.
Huvudbefolkningen, jater, är fattig och lever av
kamel- och fårskötsel; en utmärkt hästras
upp-födes. Den härskande klassen i B. och
dynastien äro rajputer. Även huvudstaden B.
(69,410 inv., 1921) ligger i en öde trakt.
Tillverkning av sockervaror och ulltäcken. — Den
nu regerande maharajan av B., sir Ganga
Singh (f. 1880), som personligen tillträdde
regeringen 1898, deltog 1901 i spetsen för sin
kamelkår i expeditionen till Kina och utmärkte
sig under världskriget såväl i Frankrike som,
med sin kamelkår, vid försvaret av Egypten
samt erhöll 1917 generalmajors grad i brittiska
armén. Han representerade vid fredskongressen
i Paris de indiska lydfurstarna, hade betydande
andel i upprättandet, genom Indiens nya
författning 1921, av en särskild »furstarnas
kammare» och var 1924 indisk delegerad vid
Nationernas förbunds församlingsmöte i Genève.
Bikarbonat. 1. Sura salter av kolsyra (se d.
o.). — 2. Gängse förkortning för
natriumbikarbonat. Se Natriumsalter.
BikeTas, Demetrios, grekisk skald (1835
—1908). Författade dikter, berättelser (av
vilka »Lukis Laras», 1879, översattes till 13
språk, sv. övers. 1883) m. m. B. översatte
Shakespeare och H. C. Andersen till nygrekiska.
Biknopp, se Knopp.
Bikonkäv (lat. co’ncavus, hålig), på bägge
sidor skålformigt urholkad, se Lins.
Bikonve’x (lat. conve’xus, välvd), på bägge
sidor kupig, se Lins.
Bikromät, se Kromföreningar.
Bikrona,
utskott eller fjäll
på kronbladens
insida, på
gränsen mellan klo
och skiva, resp,
pip och bräm,
mera sällan på [-ståndarsträng-arnas-]
{+ståndarsträng-
arnas+} el.
knapparnas utsida.
För
befruktningsdelarna i
blomman utgör
b. ofta ett gott
skydd mot regn,
insekter m. m. och spelar även en viktig roll
hos många växter vid pollinationen. G. M-e.
Bikt, egentl. liktydigt med bejakande,
bekännelse, på kyrkligt språk stundom = b o t
(se d. o.) men vanl. beteckning för en del
av det katolska botsakramentet: den
syndabekännelse, som man avlägger inför prästen,
urspr. för att försona sig och återfå
gemenskap med kyrkan, vars ordning och bud man
överträtt. — Seden att offentligen bekänna
sina synder härrör från kyrkans första tid.
Detta skedde antingen inför hela församlingen
eller inför dennas ledare, dock endast när det
gällde offentligt begångna eller allmänt
bekanta synder, som krävde försoning med
kyrkan. Under 3:e och 4:e årh. tillsatte vissa
biskopar en särskild botpresbyter
(pre’s-byter poenitentiärius’), vilken hade till uppgift
att mottaga de syndabekännelser, som man i
växande utsträckning började avlägga för att
lätta sitt samvete före nattvardens begående.
Snart utbyttes dock detta bruk mot frihet att
själv välja biktfader. Så uppstod
privatbikten och den prästerliga absolutionen. Detta
biktinstitut blev en ersättning för den
försvinnande offentliga boten men kom jämväl
att i vidsträckt omfattning efterträda den
gamla privata boten för de förlåtliga
synderna och blev ett mellanting mellan de båda
äldre botformerna, den helt officiella och den
helt privata. Det gällde å ena sidan även de
mest fördolda synderna; å andra sidan ställde
man sig här liksom i den gamla offentliga
boten under den kyrkliga disciplinen. Det var
klostren, som gingo i spetsen för denna
utveckling. Cassianus tillrådde sina munkar ett
frivilligt bekännande av de onda tankarna
som kampmedel emot — .snarare än väg till
förlåtelse av — »de 8 huvudsynderna».
Utanför klostren, men under munkarnas inflytande,
erhöll denna form av b. burskap först inom
den irländsk-skotska kyrkan. Det är ock här
man påträffat de första botböckerna
(li’bri poenitentiäles); dessa förteckningar på
olika slag av synder och mot dem svarande
straff blevo snart allmänna. Under Karl den
stores tid vann biktboten i utbredning och
anseende. Fjärde lateransynoden (1215)
fastslog privatbikten minst en gång om året, helst
under fastlags- eller påsktiden, som
obligatorisk för varje till mogen ålder kommen
medlem av den katolska kyrkan. Försummelse
medförde bannlysning och förlust av kristlig
begravning. B. ingick som beståndsdel i
botens sakrament och omfattade plikt att
bekänna alla dödssynder (peccäta mortäliaj,
medan det blott tillråddes såsom nyttigt att
bekänna ringare förseelser {peccäta veniälia).
B. skedde personligen och muntligt »i prästens
öra» (ö r o n b i k t), någon gång skriftligen
eller genom ombud. För hemlighållen synd
gavs ej förlåtelse, och ett sådant
hemlighållande innebar vanhelgande av sakramentet.
Undantagsvis — t. ex. vid sjukdom — kunde
dock ett allmänt erkännande av syndighet
Bikrona hos narciss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
