Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bildning - Bildningscirkel - Bildningsgula - Bildningsideal - Bildningsvärde - Bildningsvärme - Bildskrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
279
Bildningscirkel—Bildskrift
280
nadsgods och exemplifieras av kunskaper om
litteratur, teater, konst, främmande folks
sedvänjor och elementen av deras språk; 2)
»humaniora» el. kunskaper om mänskliga
angelägenheter, i motsats till kunskaper och
vetenskap om ting, närmast historia,
samhällskunskap, litteratur och konst i motsats till fysik,
kemi, tekniska och handelskunskaper etc.;
3) förmåga att uppfatta och skatta skönhet
och livets ädlare sidor över huvud, s. k. smak;
4) kunskaper, vanor och intressen, vilka mera
förbereda för den vuxnes liv som medborgare
och »människa över huvud», i motsats till
utbildning för visst specialiserat arbete. G.A.J.
Bildningscirkel, namn på föreningar i
Sverige omkr. mitten av 1800-talet, som åsyftade
att sammanföra arbetare och personer ur
andra samhällsklasser och hos dem gemensamt
väcka och underhålla intresset för bildande
sysselsättningar. Den första stiftades i
Stockholm 1845. S-e.
Bildningsgula, se Ägg.
Bildningsideal. Olika tider och olika folk
ha för sig uppställt olika b. och genom
uppfostran och självbildning sökt förverkliga
dem. I allmänhet kunna dessa ej uttömmande
karakteriseras genom några korta slagord.
Men vissa grundriktningar inom b:s historia
må i korthet antydas. — 1. Det grekiska
b. i forntiden var duglighet för samhällslivet,
vare sig att därvid såsom i Sparta
huvudvikten lades vid krigisk duglighet eller såsom i
Aten större vikt lades vid den andliga
bildningen. — 2. Det forntida romerska b.
lade huvudvikten vid statsmannaduglighet
och tillmätte därför talarkonsten synnerligen
stor betydelse. — 3. Medeltidens b. var
övervägande kristligt religiöst och tog tidtals
för lekmännen riddardygdernas form. — 4.
Renässansens b. var individualistiskt,
utveckling av individen till en fri, stark
personlighet. — 5. Upplysningstidens
b. var intellektualistiskt, lade huvudvikten
vid förståndets upplysning och därmed
befrielsen från fördomar. — 6. Nutidens b.
innebär framför allt en uppskattning av den
moraliska personligheten och praktiska
handlingskraften, varvid man söker giva lika
berättigande åt den sociala som åt den
individuella sidan i bildningen. S-e.
Bildningsvärde, framför allt i
skolorganisa-toriskt språkbruk, olika kunskapers,
färdigheters eller erfarenheters värde i förhållande
till en viss typ av bildning. Skolundervisning
tenderar till att lägga största vikt vid
kun-skapsinhämtande; formalbildning och även
vetandets praktiska bruk försummas ej sällan.
Folkskolepedagogik i Sverige kännetecknas
ofta av att den starkare betonar uppgiften
att öva psykiska förmögenheter än
kunskaps-förvärvet, medan läroverkspedagogik
fasthål-ler vid kunskapsförvärvet som nödvändig
förutsättning (om ock ej garanti) för
formalbildning; båda riktningarna söka giva individen
etiskt värdefulla mål för handlandet genom
en särskild sinnelagsundervisning
(huvudsakligen religiös), som väl inlär omdömen men
ofta förblir ofruktbar för handlingen. — De
skolorganisatoriska debatterna utmärkas över
huvud av en betydande överskattning av olika
ämnens värde och särskilt deras formala
bild-ningsverkan. Vetenskaplig pedagogik
fram-• håller åter exempelvis, att ett ämnes b. icke
beror i så hög grad på dess sakliga innehåll
som på det sätt, varpå undervisning däri
meddelas, och på vad eleven lär därav; att ett
ämne icke har ett b. utan flera, alltefter dess
eventuellt olika förhållande till individens
hälsa, kunskaper, intellektuella förmögenheter
och intressen, hans moraliska liv,
yrkesskicklighet och smak; att ett ämne kan äga b. i
egenskap av nyckelämne (t. ex. språk) och ett
annat snarare egenvärde, och då antingen som
medel att på bättre sätt tillfredsställa
förefintliga behov eller som medel att väcka högre
osjälviska intressen; att det kan äga blott
formalt b. (som läsning, skrivning, räkning etc.)
eller också materiellt; att b. över huvud
endast har mening i förhållande till en särskild
typ av bildning etc. Skolorganisatoriskt ha i
senare tid konflikter hotat uppstå, t. ex. i fråga
om olika gymnasieämnens b. för akademiska
och för andra bildningstyper, rörande
bort-valsprinciperna för vissa skolämnen å olika
bildningslinjer o. s. v. G. A. J.
Bildningsvärme, se Termokemi.
Stycke av en målad skinnmantel. Dakotaindianerna.
Bildskrift. All skrift har från början varit
ett slags b. Den har med andra ord
utvecklats ur avbildningar av konkreta föremål. Det
är knappast antagligt, att tecknandet av
figurer från början uppstått ur människornas
behov att meddela sig med varandra. För att
skrift skulle uppstå, fordrades utbildande av
vissa symboler, vanligen ur magiska eller re-
Wampumgördel. Ottawaindianerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
