Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bin - Samhällsmedlemmarna och deras uppgifter - Bobyggning och vaxfabrikation - Binas föda och byggnadsmaterial - Bisamhällets utveckling under årets lopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
Bin
304
uppgifter. De vakta flustret för att hindra
rövare och parasiter att tränga in, och
framför allt mata de såväl könsdjuren som
avkomman. Könsdjuren äta visserligen honung
men kunna ej själva täcka sitt behov av
äggviteämnen, utan dessa erhålla de av arbetarna
i den s. k. fodersaften, som också bildar
larvernas huvudnäring och enligt nyare undersökning
avsöndras av arbetarnas spottkörtlar.
Könsdjuren matas därmed från mun till mun, medan
larverna alltefter ålder och kön få den mer eller
mindre uppblandad med honung och frömjöl.
Bobyggning och vaxfabrikation.
Honungs-biets kakor äro lodräta och bestå av dubbla
lager av celler, vilka bilda regelbundna,
sex-sidiga prismor med tresidiga bottnar, som äro
gemensamma för båda lagren på så sätt, att
en cells tre bottenväggar ingå i bildandet av
bottnen i tre motstående celler. Härigenom
ernås största sparsamhet med materialet. Den
precision, varmed detta arbete utföres, är
ännu i dag lika imponerande, som den tedde
sig för 1600- och 1700-talets forskare, även
om Vogts undersökningar ha visat, att kakan
ej är ett så fullkomligt konstverk, som man
tidigare trodde, utan att oregelbundenheter
och ett visst slöseri med vaxet äga rum.
Vaxproduktionen är i och för sig lika egen
domlig som byggandet av kakorna. När den
skall börja, hänga sig bina fast vid
varandra i långa, sammanhängande girlander
ned från taket av boet och förbli
orörliga i denna ställning under 20—30
timmar. Under denna period har den honung de
inmundigat på ett för oss okänt sätt
om-bildats till vax, som utsvettas i form av små
vita plattor, åtta till antalet, mellan
bakkroppens buksegment (bild 9). En efter en
föras dessa plattor med benens tillhjälp till
munnen, där de knådas och blandas med
saliv, så att vaxet blir mera plastiskt,
varefter den lilla vaxklumpen fästes i taket av
boet. Sju gånger upprepas denna procedur,
varefter arbetsbiet lämnar plats för andra och
hänger sig fast för att alstra mera vax. På
detta sätt bildas i mitten en platta av vax,
vilken sedermera tages om hand av äldre
arbetare, som själva upphört att alstra vax,
och modelleras till celler, medan de yngre
arbetarna samtidigt fortsätta att öka på plattan
nedtill. Innan den mittersta plattan är
färdig, ha två nya plattor påbörjats, en på var sida,
och sedermera ytterligare två, så att till slut
efter ett oavbrutet arbete på kanske 14 dagar
fem kakor hänga ned, skilda från varandra
omkr. 10 mm eller nätt och jämt så mycket,
att två arbetsbin kunna passera varandra
rygg mot rygg.
Binas föda och byggnadsmaterial. Från sina
färder hemföra bina fyra olika ämnen till
kupan: vatten, nektar, frömjöl och kåda.
Vatten spelar en stor roll i bikupans ekonomi:
dels använda de hemmavarande yngre bien
stora mängder av vatten vid beredningen av
fodersaften, dels åtgår vatten till utspädning
av honungen, som under vintern försockrats,
dels förtäres slutligen mycket vatten under
heta dagar. Nektarn hämtas först och främst
ur blommorna, men även bladlössens söta
ex-krementer utnyttjas. Men då åtminstone i de
tempererade länderna i regel endast mycket
obetydliga kvantiteter stå till buds i varje
blomma, måste ett bi besöka många blommor
för att få sin mage fylld. Man har beräknat
antalet blombesök under en timme till omkr.
720, vilket med 10 timmars arbetsdag blir
omkr. 7,000 besök och för en bikupa med 8,000
arbetare över 50 mill. blombesök om dagen.
Genom vägningar har man funnit, att en kupa
under 10—12 timmar kan tilltaga i vikt 5—6
kg, av vilka varje kg kanske representerar 19
mill. blombesök. Och likväl utgör denna siffra
ej mycket mera än V* av den färdiga
honungens vikt, ty den hemförda nektarn är helt
tunnflytande (93,76 % vatten), och bina måste
därför skaffa bort överskottet av vatten.
Detta sker genom avdunstning och ventilering,
varvid arbetsbinas vingar ständigt vibrera, så
att den fuktighetsmättade atmosfären
avlägsnas, varvid samtidigt under inverkan av
in-vertin, ett i biets saliv befintligt ämne,
rörsockret delas upp i frukt- och druvsocker, två
sockerarter, vilka skulle undergå
alkoholjäsning, om de bragtes i beröring med
jästsvampar. Honungen innehåller nu blott 15,20
% vatten och är färdig att lagras i cellerna
och förseglas med ett vaxlock, sedan den på
ett sätt, som ännu är outrett, blivit tillsatt
med en ytterst ringa kvantitet myrsyra, som
hindrar jäsning. Frömjölet förser bina med
äggvite- och fettämnen. Rörande dess
insamling hänvisas till B i f a m i 1 j e n, sp. 258—9.
Slutligen bör också nämnas det s. k.
klibb-vaxet, också kallat propolis, vilket troligen
härstammar från olika träds knoppar. Det
användes till att täta kupan med och brukas
särskilt, när en ny kupa tas i besittning och
vid förberedelserna för övervintringen.
Klibb-vaxet brukas även som balsameringsmedel,
när större insekter tränga in i kupan och,
sedan de dödats, ej kunna bortskaffas. Liken
balsameras då så grundligt, att de ej genera
binas fina luktsinne.
Bisamhällets utveckling under årets lopp.
Förberedelserna till övervintring-en bestå i
tät-ning av alla sprickor samt upplagring av
vinterförråd av honung och frömjöl. Binas vana
att därvid lagra upp vida mera än de benöva
gör, att en rationell biskötsel kan äga rum,
varvid kupan blott skattas på så mycket
av honungen, att kolonien har tillräckligt
kvar för sitt vinterbehov. Äggläggningen
avstannar, och bifolket samlar sig i en klunga
i kupans mitt för att där genom den samlade
mängden av egen värme kunna upptaga kampen
mot kölden. Runt omkring sig ha bina celler
fyllda med frömjöl; högre upp, där värmen
är större, finns honungsförrådet.
Allteftersom temperaturen sjunker, flyttar sig klungan
högre upp under ständig förbrukning av för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
