Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bin - Bisjukdomar - Binck, Jacob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
307
Binck
308
skilt förtjäna framhållas de, som gemensamt
benämnas yngelröta (»bipest»), samt
no-sem as j uk a, vilka med all säkerhet äro
utbredda över hela världen.
Yngelröta orsakas av bakterier och
uppträder i två skilda former: larvröta
(s. k. öppen el. europ. bipest) hos larverna
och n y m f r ö t a (s. k. täckt el. amerik.
bipest) hos det täckta ynglet (nymferna).
Gemensam för båda formerna är ynglets
omvandling till oformliga massor av brunaktig
färg, vilka småningom intorka på cellernas
botten eller väggar. Larvrötan ger sig oftast
tillkänna genom påfallande elak lukt, än
ättiksur, än påminnande om gammal ost.
Nymfrötan däremot kännetecknas ej av någon
särskild lukt men igenkännes lätt på att
yngelmassan är starkt elastisk och kan dragas
ut till långa trådar. Cellocken äro dessutom
vanl. insjunkna, ofta perforerade. Orsaken till
larvrötan anser man vara den av den
amerikanske forskaren G. F. White 1920
upptäckta ovala, icke sporbildande Bacillus
pluton, vilken emellertid oftast åtföljes av en
hel mängd andra bakterier, som i viss mån
kunna förändra sjukdomsbilden. Nymfrötans
orsak är den likaledes av White upptäckta
långa, rikt ciliebärande och sporbildande
Bacillus larvae. Yngelröta botas enligt den s. k.
Mc Evoys metod, d. v. s. bina överföras till
ny kupa, varefter den gamla kupan
desinfekteras och kakbygget nedsmältes.
Nosemasjukan, som i motsats till
yngelrötan blott angriper fullvuxna bin,
orsakas av ett litet encelligt djur, Nosema apis,
vars rätta natur först 1906—07 klarlades av
den tyske biforskaren E. Zander i Erlangen.
Smittämnet utgöres av parasitens sporer,
vilka inkomma i mellantarmen, t. ex. med
föda, som förorenats av sjuka bins
uttömningar, och där genomgå sin utveckling och
orsaka svåra funktionsrubbningar. Enär de
yttre symtomen äro föga karakteristiska, får
sjukdomen vanl. länge härja ostörd och sprida
sig till andra bisamhällen, innan man börjar
misstänka dess närvaro. Den botas enl. i
huvudsak samma metod som yngelröta.
Nosema apis. Nybildade sporer från biexkrement.
Nosema apis. Mogna sporer från mellantarmen av
sjukt bi.
Ett särskilt slag av smittosjukdomar
utgöres av s. k. m y k o s e r, framkallade av
vissa parasitära svampar, vilka föranleda
ynglets omvandling till hårda, i cellerna löst
liggande mumier, s. k. kalkyngel och
stenyngel. Mykoserna äro vanl.
godartade och försvinna stundom, utan att
särskilda åtgärder behöva vidtagas.
Av övriga smittosamma bisjukdomar kunna
nämnas säckyngel- och »Isle of
Wight»-sjukdomarna samt paratyfus. Den
förstnämnda är, som namnet anger, en
yngelsjuk-dom och orsakas av ett ultramikroskopiskt
smittämne. Den är relativt godartad och
karakteriseras av att larvens inre omvandlas
till en trögflytande massa, innesluten i den
rätt väl bibehållna, säckliknande larvhuden.
Den observerades först i U. S. A. av White
(1913), och liknande fall ha senare även
iakttagits här och var i Europa. »Isle of
Wight»-sjukdomen framkallas av små kvalster,
Tar-sonemus Woodi, som på obekant sätt intränga
i de fullvuxna binas brösttrakéer. Sjukdomen,
som är synnerligen elakartad, iakttogs först
på ön Wight 1904, varifrån den sedermera
över England och Skottland spritt sig till
Frankrike och Schweiz. Paratyfus är en
tyfus-liknande sjukdom hos fullvuxna bin, orsakad
av Bacillus paratyphi alvei, vilken 1917
påvisades av den danske bakteriologen L. Bahr.
Sjukdomen, som ännu blott är föga undersökt
— man känner ett fåtal fall från Danmark
och Tyskland —, uppträder stundom mycket
elakartat. — Litt.: G. F. White, »Sacbrood»
(1917), »European foulbrood» (1920),
»American foulbrood» (1920); E. Zander, »Handbuch
der Bienenkunde» (1919—21); L. Bahr,
»Hon-ningbiens liv og sygdomme» (1923). — Jfr
Bifamiljen. O. A-g.
Binck, J a co b, tysk målare (omkr. 1500—
69), under en följd av år anställd hos danske
konungen Kristian III, var porträttör,
medaljör, kopparstickare, träsnidare samt
kunnig i arkitektur och befästningskonst.
Porträtt av B., med god karaktär och realistiskt
noggranna, finnas flerstädes i tyska samlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
