Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bing, släkt - Bing, Just - Bingel - Bingen - Bing & Gröndahl’s porcelænsfabrik - Binghamton - Bingsjö-Dådran - Bingöl dag - Binh-dinh - Binjurarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
315
Bing, J__Binjurarna
316
han efter dennes död 1885 ensam övertog och
efter dess övergång till a.-b. (1895) fortfarande
leder. Harald B. spelade en väsentlig roll vid
bildandet av det danska konstindustrimuseet
och var 1898—1908 ordf, i dess styrelse.
Bing, Just, norsk litteraturhistoriker (f.
1866), fil. dr 1894, arkivarie vid statsarkivet
i Bergen sedan 1903 (först kallad
stiftsarki-varie). Har bl. a. utg. »Tider og idealer»
(1896), »Norske digte og digtere» (1898), »Norsk
litteraturhistorie» (1904), »Europas
litteraturhistoria från medeltiden till våra dagar»
(1910, tills, m. O. Sylwan), »Henrik Ibsen»
(1909), »Ludvig Holberg» (1917), »Henrik
Ib-sens Brand» (1920).
Bingel, Mercuriälis, växtsläkte, hörande till
törelfamiljen (Euphorbiaceae), igenkänt
bl. a. därpå, att blommorna äro enkönade och
frukterna tvårummiga kapslar. Den enda
egentligen vilda svenska arten är Mercuriälis
perennis, som växer i lundar i s. och mellersta
Sverige. Den är en flerårig ört med lång,
nästan trådsmal, förgrenad jordstam och ända
till 20 cm höga, ogrenade, upptill tätbladiga
stjälkar. Bladen äro mörkgröna, motsatta,
äggrunt lansettlika och styvhåriga. De små,
gulgröna blommorna sitta i glesa ax i
bladvecken, mångblommiga hos hanväxten,
fåblom-miga hos honväxten. G. M-e.
Rhen vid Bingen.
Bfngen, stad i Hessen vid Nahes inflöde i
Rhen; 9,146 inv. (1919). Vackert läge mitt
emot Niederwald på högra Rhenstranden.
Vinodling. På Rochusberget ett mycket besökt
kapell, Rochuskapellet. Staden var förr
viktig Rhenhamn ovanför Binger Loch, en
klippfylld passage, frisprängd 1834. I floden
på en klippa det s. k. »Råttornet»
(Mäuse-turm), där enligt sagan ärkebiskop Hatto II
av Mainz 969 blev uppäten av råttor; namnet
härledes rättare från muserie, artilleripjäser.
— B. uppstod vid ett av romarna (Drusus)
13 f. Kr. anlagt kastell, varav lämningar
finnas i borgen Klopp ovanför staden. På
900-talet tillhörde B. ärkebiskoparna av Mainz
och biträdde 1254 rhenska stadsförbundet.
Borgen intogs och sprängdes 1689 av
fransmännen, som samtidigt brände staden. Denna
tillhörde 1797—1814 Frankrike.
Bing & GröndahFs porcelænsfabrik i
Köpenhamn grundlädes 1853 av bröderna M. H.
och J. H. Bing (se Bing) samt Fr.
Gröndahl (1819—56); är numera aktiebolag.
Fabriken har med åren arbetat sig upp till en
hög konstnärlig nivå, i synnerhet sedan
Harald Bing (se Bin g) 1885 blev dess ägare.
Bland fabrikens konstnärliga ledare ha vid
skilda tider varit Pietro Krohn, J. F.
Willum-sen och Hans Tegner. Litt.: Harald Bing,
»Porcelænsfabrikken Bing & Gröndahl 1853—
1903» (1903).
Binghamton [bi’nemten], stad i staten New
York, U. S. A., 220 km n. v. om New York,
vid Susquehanna; 66,800 inv. (1920).
Järnvägsknut. Kvarnar, tobaksfabriker m. m.
Bingsjö-Dådran, kapellförsamling i ö.
Dalarna, omfattande n. ö. delen av Rättviks
socken, Rättviks tingslag, Kopparbergs län.
780 inv. (1924).
Bingöl dag, platåberg i v. Armenien s. om
Erzerum (3,700 m). Där upprinner floden Aras.
Binh-dinh, stad i ö. Annam, Bortre Indien,
på en bördig slätt innanför hamnstaden
Qui-nhon; 74,400 inv. (1921). Silkesindustri.
Binjurar
Njurar och binjurar hos människa.
Binjurarna, körtlar med inre sekretion, som
hos människan ligga tätt intill njurarnas
främre del men för övrigt ej ha något
gemensamt med dessa (se bild). B. bestå av två
delar av olika härkomst och finare byggnad
och sannolikt med olika funktion: barkskiktet
och märgskiktet. Det förra uppstår under
fosterutvecklingen ur knoppar i kroppshålans
vägg; däri finnas talrika fettartade (lipoida)
korn. Märgskiktet, uppstår i nära anslutning
till de sympatiska ganglierna och sannolikt ur
sympatiska nervceller. Det är karakteristiskt
för märgcellerna, att de färgas bruna av
krom-syrade salter. Vardera b. omges av en
bind-vävskapsel, som sänder in tunna väggar i
barken. I det inre finnas fina maskor av
bindväv, som utgöra stöd för bark- och
märgceller. Hos lägre ryggradsdjur äro b. ej ett
enhetligt organ. De båda elementen bark och
märg äro där skilda. Även hos däggdjuren och
människan påträffas stundom utanför b. s. k.
accessoriska b. och paraganglier. De förra
ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
