Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Binjurarna - Binka - Binneberg (socken) - Binneberg (tingslag) - Binnikemaskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
317
Binka—Binnikemaskar
318
göras av isolerade partier av barkceller, de
senare av märgceller.
Ett operativt avlägsnande av b. medför
muskelförslappning, kraftlöshet och sänkning
av kroppstemperaturen, varefter döden snart
följer. B. äro sålunda livsviktiga organ (jfr
även Addisons sjukdom). Ur b. har
man lyckats extrahera och renframställa
adrenalin (se d. o.), som torde utgöra
åtminstone en och måhända den viktigaste av
beståndsdelarna i det av b. bildade inre sekretet.
Adrenalin verkar retande på det sympatiska
nervsystemet och har stark förmåga att höja
blodtrycket, vilket sker genom en
sammandragning av de sympatiskt innerverade glatta
musklerna i blodkärlens väggar. B. torde även
spela en roll i kolhydratämnesomsättningen.
Insprutning av 0,01-1 mg adrenalin förvandlar
djurstärkelsen (glykogenet) i levern till socker.
Sannolikt stå b. i en viss växelverkan med
bukspottkörtelns inresekretoriska del. Jfr
Inresekretion. J. R-m.
Bi’nka, växtsläkte, se E r i g e r o n.
Binneberg, socken i n. Västergötland, strax
n. om Billingen vid Tidans biflod ösan;
Vadsbo härad, Skaraborgs län; 4,7 kvkm, 129 inv.
(1924). Ren jordbrukssocken. 279 har åker,
142 har skogs- och hagmark. Bildar med
Odensåker, Tidavad och Låstad ett pastorat
i Skara stift, Mariestads kontrakt.
Binneberg, förr tingslag i Vadsbo härad.
Bfnnikemaskar (jfr »binnikeband», äldre
ord för smala band), även Benicke- el.
Bandmaskar (Cestodes), en avdelning av
plattmaskarna. B. leva som snyltgäster i tarmen
av alla slags ryggradsdjur; de sakna
tarmkanal och mun, i det de genom huden
uppsuga det redan smälta tarminnehållet. En b.
består av ett ofta mycket litet (1—2 mm
brett) »huvud», med vars sugskålar, resp,
hakar, den fäster sig i tarmen, och ett växlande
antal »leder», vilka främst innehålla både
han- och honorgan och som »mogna» äro fyllda
av massor av mikroskopiska ägg. Nya, helt
små leder bildas ständigt bakom huvudet och
tillväxa, medan de förskjutas bakåt. De
ba-kersta lossna och avgå en och en (Taenia) el.
i längre kedjor (Bothriocephalus). Ur äggen
kläckes en liten rund larv, som medelst sex
hakar kan borra sig fram genom djuriska
vävnader; dennas utveckling kräver minst en
s. k. mellanvärd. Omkr. ett dussin arter av
b. förekommer i människan; blott 4 äro av
betydelse i n. och mellersta Europa. I vårt
land vanligast (i 19 fall av 20) är den breda
b. (Bothriocephalus latus), 5—9 m lång, som
man kan ådraga sig vid förtärande av rå
(gravad), illa kokt el. illa stekt sötvattensfisk,
ss. sik, lax, gädda, lake, samt av dessas rom.
Denna art är i n. Europa särskilt utbredd
kring Bottniska och Finska viken och blir i
Norrlands kusttrakter mot n. allt vanligare.
Kring Mälaren är den ej sällsynt, i Götaland
förekommer den mera tillfälligt. Gravad sik
och kaviar av siklöja och sik torde hos oss
Fig. 1. Breda binnikemasken: a huvud
med två rännformiga suggropar; b leder från olika
delar av masken; c ägg; d flimmerlarv med tre par
hakar; e larv från fisk.
främst överföra masken. Aggen läggas i
tarmen samt utvecklas och kläckas, om de,
utförda ur kroppen, komma i vatten. Den lilla
larven simmar omkring med långa
flimmer-hår och måste för att fullborda sin utveckling
genomgå två »mellanvärdar». Först måste den
sväljas av ett litet kräftdjur (Cyclops), i vars
kroppshåla den borrar sig in. Sedan måste
denna Cyclops sväljas av en fisk, i vars
muskler el. inre organ b.-larven borrar sig in och
tillväxer till en 1—3 cm lång, oledad larv,
som sedan, med födan inkommen i en
människa, utväxer till en b. (Allt, som vid
rensning av fisk el. fågel för lekmannen ter sig
som b., är ofarligt; likaså blåsorna i köttet
av »spetälska» sikar och hos laken i levern,
varur gäddans b. utvecklar sig.)
Vidare finnas i norden två arter av
släktet Taenia, den numera i samband med
trikin-besiktningen mycket sällsynta beväpnade
b. (Taenia solium) och den sedan 1887 alltmer
uppträdande obeväpnade b. (Taenia
sagi-nata); den förra (2—3 m) överföres genom
svinkött, den senare (7—8 m) genom nötkött, som
förtäres i rått el. halvrått skick (t. ex.
råbiff). Dessa b:s ägg måste för att kläckas
inkomma i magen av nämnda djur, vilket lätt
kan ske, om de vid gödsling med
människo-exkrement spridas omkring. Väl kläckta,
borra sig larverna, som sakna flimmerhår, in
i tarmens vägg, varifrån de med blodet
kringföras i kroppen. I musklernas bindväv, även
i inre organ, ss. hjärna och lever, slå de sig
ned och utväxa till vätskefyllda s. k.
blås-maskar el. »dynt», som innehålla ett inkrängt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
