Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biogenetiska satsen - Biogeografi - Biograf - Biografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
323
Biogeografi—Biografi
324
ligt till uttryck. Hos samtliga ryggradsdjur
anlägges exempelvis ett flertal gälspringor.
Hos vissa amfibier, reptilier, fåglar och
däggdjur övergår den första av dessa i mellanörats
hålrum; de övriga försvinna däremot i
normala fall redan på fosterstadiet. Deras
anläggning kan endast förklaras som ett arv
från de tidigare stadier av stamutvecklingen,
då gälar utvecklades. Hos ekorrar saknas
hörntänderna och de främre falska
kindtänderna. Trots detta anläggas på fosterstadiet
även de hos den fullvuxna individen felande
tänderna. Hos hästen saknas nyckelben; på
fosterstadiet kan man emellertid påvisa anlag
till sådana. Förhållanden som de omnämnda
bero på att arvfaktorer, som spelat en viktig
roll under tidigare skeden av
stamutvecklingen, fortfarande finnas kvar, men deras
verkningar ha i den nuvarande utvecklingen
av olika anledningar försvagats eller
undertryckts. J. R-m.
Biogeografi, vetenskapen om djurs och
växters utbredning; se Geografi.
Biograf (grek. gra’fein, skriva). 1.
Levnadstecknare (jfr Biografi). Verb:
Biografer a; adj.: B i o g r ä f i s k. — 2. B. el. B i
o-g r a f t e a te r, i Sverige namn på
förevis-ningslokal för kinematografiska bilder
(filmbilder), se vidare Film, Filmväsen och
Kinematograf.
Biografi (jfr Biograf), levnadsteckning.
Den enklaste formen av b. är curriculum
vitae (levnadslopp), en schematisk
uppräkning av yttre levnadsdata. B. i högre mening
är en historisk skildring av en persons
lev-nadshändelser, karaktärsutveckling och
verksamhet, hans handlingars motiv och följder.
Nekrolog, dödsruna, kallas en kort b. över
en nyligen avliden. Under 1600- och 1700-talet
innehöll i Sverige likpredikan vid en
persons jordfästning i regel en b., då ofta kallad
personalier, över den bortgångne. Den
akademiska vältalighetens biografier fingo
namnet äreminnen. En särskild art är s j ä 1
v-biografien (autobiografien), vari
en person lämnar en skildring av sin egen
utvecklingsgång; träder författaren starkt
tillbaka för skildringen av samtida, övergår
självbiografien i memoar.
Den klassiska forntiden ägde många
levnadsteckningar över ryktbara män, av
Plu-tarchos, Diogenes Laertios, Curtius, Tacitus,
Cornelius Nepos, Suetonius m. fl., och greken
Plutarchos’ namn har blivit typiskt för
biografiken, varför senare biografiska samlingar
ofta kallats »Plutark». Under medeltiden
gjordes i synnerhet helgonen (jfr Acta s a n
c-t o r u m) till föremål för biografiska
framställningar. Sedan några århundraden odlas
b. som en av historiens viktigaste grenar.
Jämte b. över enskilda personer har man
också i allt större utsträckning utgett
biografiska samlingsverk, omfattande antingen
ett helt lands mera betydande personer eller
särskilda grupper, kårer o. dyl. Tidigare
för
fattades även dylika verk om all världens
märkligaste människor. Av sådana allmänna
biografiska samlingsverk må nämnas Bayle,
»Dictionnaire historique et critique» (1697;
senaste uppl., 16 bd, 1820—24); Michaud,
»Bio-graphie universelle» (med suppl. 85 bd, 1811—
57; ny uppl. 1842—65); Chalmers, »General
biographical dictionary» (32 bd, 1812—17);
Hoefer, »Nouvelle biographie générale» (46 bd,
1852—66); Gottschall, »Der neue Plutarch»
(12 bd, 1874—88; börjar med
reformationstiden). En biografisk uppslagsbok var Vapereau,
»Dictionnaire universelle des contemporains»
(1858; 6:e uppl. 1891—95). En modern typ av
nationella, kortfattade, matrikelaktigt
avfattade biografiska uppslagsböcker representeras
av den engelska »Who’s who», den för U. S. A.
utgivna »Who’s who in America», den franska
»Qui ètes-vous?», den danska »Krak’s blaa
bog», den finländska »Vem och vad?» (1920)
m. fl., som utkomma årligen eller med få års
mellanrum; den svenska »Vem är det?» (1913
ff.) grundlädes av E. Thyselius.
Bland samlingsverk över särskilda länders
framstående personer från alla tidevarv kan
det yppersta sägas vara den engelska
»Dictionary of national biography» (med suppl., 1885
—1912; kort sammandrag i 1 bd, 1903). Vidare
märkas »Allgemeine deutsche Biographie» (med
suppl., 1875—1912), Wurzbach, »Biographisches
Lexikon des Kaiserthums österreich» (1856—
92), den belgiska »Biographie nationale» (15
bd, 1866—99), »Biographisch woordenboek der
Nederlanden» (1852—78), »Nieuw nederlandsch
biogr. woordenboeck» (1911 ff.), den stora
»Biografia universale italiana» (1822—51),
Cantü, »Italiani illustri» (3 bd, 1873—74),
Quintana, »Vidas de los espanoles celebres»
(3 bd, 1807—33), den på Appletons förlag
utgivna »Cyclopædia of american biography»
(1887—1900), Carpelan, »Finsk biografisk
handbok» (1895—1903), Bricka, »Dansk
biografisk lexikon» (1887—1905), S. Dahl o. P.
Engelstoft, »Dansk biografisk haandleksikon»
(1918—23), E. Bull, A. Krogvig o. G. Gran,
»Norsk biografisk leksikon» (1921 ff.).
Av svenska biografiska samlingsverk var
det första G. Gezelius’ »Försök til et
biogra-phiskt lexicon öfver namnkunnige och lärde
svenske män» (4 bd, 1778—87). Det största
fullbordade är det av V. F. Palmblad, P.
Wie-selgren m. fl. utgivna »Biographiskt lexikon
öfver namnkunnige svenske män» (23 bd, 1835
—57; ny uppl. av de 8 första banden 1874—76)
med fortsättningen »Svenskt biografiskt
lexikon. Ny följd» (10 bd, 1857—92, red. av H.
Wieselgren, Chr. Eichhorn, Elof Tegnér, O.
Sjögren, K. F. Werner m. fl.). Kortare är Hofbergs
»Svenskt biografiskt handlexikon» (2 bd, 1873
—76; ny uppl. 1900—06). Ett monumentalt
nytt »Svenskt biografiskt lexikon» med B.
Boethius som huvudredaktör är sedan 1917
under utgivning. — Värdefulla biografiska
serier finnas i Vet.-akad:s och Svenska akad:s
handlingar. Dessutom finnas många
personal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
