Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Birgittastiftelsen - Birgittinorden el. Sankt Salvatorsorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
343
Birgittinorden
344
Birgittinnunna från
1400-talet. Skulptur,
föreställande Birgitta, tillskriven
Bernt Notkes verkstad.
Borgs kyrka, Östergötland.
vårda skatter i konst och litteratur, som äga
samband med Birgittas person och livsverk.
Stiftelsens angelägenheter handhas av en
styrelse på 15—20 personer.
Birgittinorden el. Sankt
Salvatorsor d e n, officiellt Ordo sancti Augustini sancti
Salvatoris nuncupatus, en efter sin stiftarinna,
den heliga Birgitta, uppkallad klosterorden.
Om denna ordens stiftande genom Birgitta se
d. o., sp. 338 ff. Av
påven Urban V
lyckades Birgitta utverka
en bulla av 5 aug.
1370, innehållande dels
tillstånd att i
Vadstena grunda ett
munk-och ett nunnekloster
av Augustinus’ orden,
dels en föreskrift om
att hennes
klosterstadgar subsidiärt skulle
regelbinda livet inom
de nya klostren.
Urban VI gav genom en
bulla av 3 dec. 1378
sin bekräftelse på
Birgittas regel i form av
konstitutioner, medan
den regel, som bar
Augustinus’ namn,
fortfarande skulle utgöra
själva grundvalen för
den nya
organisationen. — Enligt
Birgittas avsikt skulle
orden vara en
nunneor-den, men redan i dess
ursprungliga
organisation fanns fröet till
dess förnämsta
egendomlighet, dess
dub-belklosterförfattning,
vari birgittinerna förete likheter med äldre
ordnar, t. ex. fontevraldenser och gilbertiner.
Varje kloster utgjorde en komplex av två
självständigt organiserade avdelningar, ett
munk- och ett nunnekonvent. Munkarna hade
närmast att leda och upprätthålla
andakts-övningarna inom klostret; för den systrarna
särskilt föreskrivna gudstjänsten hade
Birgittas biktfader, Petrus från Skänninge,
redigerat en särskild ritual (se
Birgittinri-tu a 1 e n). Bröderna hade ock att tillhandagå
systrarna vid deras enskilda religiösa behov
ävensom att utföra de förvaltningsbestyr, som
ej kunde skötas av nunnorna; de skulle även
predika för folket på modersmålet. Utom
dessa egentliga munkar och nunnor funnos för
grövre sysslors utförande bröder och systrar
utanför konventen (»fratres et sorores ab
extra»), vilka genom en stadga av 1451 fingo
sin definitiva organisation.
Till sin allmänna organisation stå
birgittinerna cistercienserna närmast.
Inträdesål-dern var för nunnorna 18 år, för munkarna
25 år. Askesföreskrifterna voro i allmänhet
(i fråga om fastor, tystnad, klädedräkt och
bäddar m. m.) jämförelsevis milda.
Klosterfolkets tid skulle, utom av andaktsövningar,
upptagas av trädgårds- och handarbete,
avskrivning, översättningsarbete o. dyl.
Nunnornas dräkt utgjordes av en vit och en grå
kjortel av vadmal samt en grå mantel av
samma tyg. På huvudet buro de ett kring
panna och kinder gående vitt »viv», däröver
ett dok av svart lärft samt ovanpå detta en
krona av vitt lärft med fem små röda
klädesstycken till erinran om Kristi sår. Bröderna
nyttjade underklädnad av vitt vadmal, en
kjortel av grått vadmal samt en grå mantel
och på huvudet en grå hätta av vadmal.
Avspärrningen mellan munk- och nunnekonvent
var så gott som fullständig; endast i två
fall tillätos munkarna beträda
nunneklostret, nämligen för att bringa sakramenten till
en döende nunna och för att bära ut den
avlidnas lik. — Nunnekonventet förestods av en
abbedissa, som tillika i världsliga ting var
hela klostrets överhuvud; munkkonventets
föreståndare kallades i 1370 års bulla prior,
skulle utses för tre år och i andliga ting
vara klostrets ledare samt intog i det hela en
i förhållande till abbedissan tämligen
fristående och jämbördig ställning. I 1378 års och
följande bullor ändrades detta, säkerligen till
noggrannare överensstämmelse med Birgittas
avsikter; priorn kallades numera
generalkon-fessor, valdes för obestämd tid och ställdes
i en underordnad ställning till abbedissan.
Under utvecklingens gång kommo emellertid
brödrakonventen och deras generalkonfessorer
att intaga en dominerande ställning inom orden.
Inom den kyrkliga förvaltningen
tillerkändes orden ungefär samma undantagsställning
som äldre ordnar. Birgittinerna erhöllo tidigt
rika avlatsprivilegier, vilka i hög grad
främjade ordens ställning som religiös och
ekonomisk institution. I sammanhang med dess
utbredning utom Sveriges gränser gjordes
försök att ge Vadstena kloster ställning av
ordens huvudkloster liksom ock att införa
ge-neralkapitelsinstitutionen. I det hela blevo
dessa strävanden att skapa en
ordensförfatt-ning utan frukt.
Birgittinordens historia är en historia om
inbördes strider, brist på sammanhållning och
tidigt förfall. Är 1422 lyckades några
italienska birgittinbröder av påven utverka
förbud mot anläggandet av nya dubbelkloster och
befallning om de redan anlagdas omdaning till
enkelkloster. Efter långvariga strider och
genom konung Eriks och den nordiska
hierarkiens ingripande förmåddes kurian 1435 att
definitivt återkalla sitt edikt och, om än i
svävande ordalag, bekräfta
dubbelklosterför-fattningen. På Baselkonsiliet riktades angrepp
mot Birgittas uppenbarelsers gudomliga
ursprung och auktoritet. I konsiliets 1436
avgivna dom förklarades hennes uppenbarelser
varken till titel eller innehåll kunna gillas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
